tag:blogger.com,1999:blog-16098256941494686582024-02-18T19:56:06.156-08:00Munduan Barrena BizikletazSegún leí en Malawi, hay un dicho en aquel país africano que afirma: "El hombre que tiene una bicicleta es rico". En un mundo en el que “tener/no tener” es cada vez más la única definición que se permite de nosotros mismos --las dos caras, más y más alejadas, del destino común-- una bicicleta puede ayudarnos a recuperar otro sentido de la riqueza: riqueza de la sencillez y riqueza de lo más importante que tenemos, del tiempo y la libertad.Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.comBlogger66125tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-87560638711024581272019-01-07T02:00:00.001-08:002019-01-07T02:01:35.166-08:00Hirian<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0qwLzjbL-a9rsMbNJG8WikuV0PHBipPvCKV2v5WSV5QVqj_Nn2PsWFekNGsTpq_WuPWOD3B9HAeDklDXIkqHFEy_ZA_0HvVUFiwo4zDBVW8Bhm-E5MS5D3lKLljlFRB56NRYNjtqNmIvW/s1600/Vitoria-Gasteiz2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0qwLzjbL-a9rsMbNJG8WikuV0PHBipPvCKV2v5WSV5QVqj_Nn2PsWFekNGsTpq_WuPWOD3B9HAeDklDXIkqHFEy_ZA_0HvVUFiwo4zDBVW8Bhm-E5MS5D3lKLljlFRB56NRYNjtqNmIvW/s320/Vitoria-Gasteiz2.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Abenduaren 21ean</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b>Iritsi naiz</b><br />
<b>etxean nago</b><br />
<b>orain honetan</b><br />
<b>hemen honetan</b><br />
<b>sendoa naiz</b><br />
<b>librea naiz</b><br />
<b>azkenekoan daukat </b><br />
<b>erdigunea</b><br />
<b><br /></b>
<b>(Thich Nhat Hanh)</b>Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-45670107254169889672018-09-08T03:11:00.001-07:002018-09-08T03:13:45.466-07:00EUROPA A MIS PIES<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7LeRC5AlN1STZ0s8GZcHn_1OVCGIIe_7nFdr7L-sdhUVBR_B5WlT7-gFYLM9hrgAWAf7D8KjUnQV5PcCDpR4o6smACxTU288R4-NyCA1Sm2Bl942lu_eWijkU3caZYBctKhdKSWWQ1IVE/s1600/Europa+oinen+azpian.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1237" data-original-width="1600" height="246" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7LeRC5AlN1STZ0s8GZcHn_1OVCGIIe_7nFdr7L-sdhUVBR_B5WlT7-gFYLM9hrgAWAf7D8KjUnQV5PcCDpR4o6smACxTU288R4-NyCA1Sm2Bl942lu_eWijkU3caZYBctKhdKSWWQ1IVE/s320/Europa+oinen+azpian.jpg" width="320" /></a></div>
<b><br /></b>
<b> Pasa den apirilaz geroztik --Ukraniako Khemelnytskyi hiritik abiatu nintzenetik-- Europan barrena egindako bidea duzue irudian. Errumanian eta Bulgarian 2003-4 urteetan izan nintzen aurreneko aldiz eta dexente aldatuta aurkitu ditut oraingo honetan, Errumania batez ere. Grezia oso ustekabe atsegina izan da, ikaragarri gustatu zait, Peloponesoko penintsula lehenik eta behin. Albaniara eta behinola Yugoslavia handia osatu zuten zatitxoetara (eta hango historiara) hurbiltzea oso interesgarria izan da. Italia iparraldea eta Dolomita mendien gorabehera ederrak etorri dira gero eta Suitzan nago egun hauetan. Espainiako hegoalderantz eta Portugalerantz noa hurrena Frantzian edo Italian barrena. Euskal Herria da azken helmuga eta nire sorterrira, Vitoria-Gasteizera, bizikleta alboan dudala iritsi nahi nuke Gabonak baino lehen. Lehen aldia izango da hiri urrun hartara bizikleta gainean hurbiltzen naizena.</b>Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-65845005102174030182018-04-14T14:26:00.001-07:002018-04-14T14:30:54.443-07:00ADIO KHMELNYTSKYI<b><br /></b>
<b>Bi hilabeteko parentesiaren ostean eta negua atzean utzita bihar esango diot agur hiri honi eta errepidera bueltatu. Ikasleekin, irakasleekin eta eskola honetako gainerako langileekin gaur eduki dut azkeneko hartu-emana. Denbora ona izan da, eta interesgarria, hemen pasatutakoa. Errumaniarantz noa, muga berrehun kilometro pasatxo hegoaldera daukat, gertu samar, eta Errumanian sartutakoan ere norabide horri heltzea da nire asmoa, zuzen hegoalderantz Errumanian eta Bulgarian barrena Mazedoniaraino. Handik aurrera.... ikusiko dugu.</b><br />
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPKNi7MPl59tmfevgkfB1zsO3v_qsg43IkzZLyNSrNwc7WHKacOgl_T53pHZbXDav5ER0BWzxp8s3jtg1KUKyUO63KwIx6Yy0WNfAS938ZzDQ79FjGRraSNKaScZwVAhfFr9DMbseumi-S/s1600/2018-apirila-Khmelnytskyi.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPKNi7MPl59tmfevgkfB1zsO3v_qsg43IkzZLyNSrNwc7WHKacOgl_T53pHZbXDav5ER0BWzxp8s3jtg1KUKyUO63KwIx6Yy0WNfAS938ZzDQ79FjGRraSNKaScZwVAhfFr9DMbseumi-S/s320/2018-apirila-Khmelnytskyi.jpg" width="240" /></a></div>
<div>
<br />
<div>
<b>Udaberria ospatzen, negua luzea izan da-eta. Nagoen hiri honetatik ez oso urrun jaio zen Svetlana Aleksievitx idazlea, <i>"Gerrak ez du emakume aurpegirik"</i> liburu ederraren egilea.</b></div>
</div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJj5qmg_EZmQMvahi_aRQyJTPNzBLIXNtOpSHzmVUUEo1biRaC0PNwuXRMqPDfc_EswUX0tgq5jR5FsWM-Ma2noPSIGkdSa8IG-_1RN506QbxzVqFxjRmQvJ3QIlEO0i_92ICKsOVZC2gY/s1600/IMG_6795.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJj5qmg_EZmQMvahi_aRQyJTPNzBLIXNtOpSHzmVUUEo1biRaC0PNwuXRMqPDfc_EswUX0tgq5jR5FsWM-Ma2noPSIGkdSa8IG-_1RN506QbxzVqFxjRmQvJ3QIlEO0i_92ICKsOVZC2gY/s320/IMG_6795.JPG" width="320" /></a></div>
<div>
<b><br /></b>
<b>Azken agurrak eta argazkiak ikasle eta irakasleekin. Irudiko horietatik lau gaztelaniazko ikasleak dira eta bi euskerazko taldean ere badaude.</b></div>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-5640785943364108152018-03-18T05:03:00.000-07:002018-03-21T15:55:40.436-07:00KHMELNYTSKYI<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<b>Khmelnytskyi Ukrania ekialdeko hiria da, hiri ertain bat, Gasteizek adina biztanle omen dituena, itxuraz lasaia eta aparteko bereizgarririk gabea, egunerokotasunaren bideei pauso arrunt eta txikiekin ekiten diena, maitagarria, aspergarria, txikiegia... (bertakoek diote). Oinezkoentzako kale luze bat dauka erdialdean; zenbait parke --horietako bat, handienetakoa eta nik noizean behin ibiltzen dudana, ibaiari aintzira itxura ematen dion zabalgune baten ertzean--; soziedade filarmoniko bat; neurrien harroagatik, edo darion hoztasunagatik, nik "sobietarra" esaten diodan enparantza (edo hutsune) soil bat udaletxearen aurrean; II. Mundu Gerrako oroigarriren bat edo beste.... Khmelnytskyik ez du turistarik erakartzeko ageriko meriturik, beharbada gogorik ere ez, eta inoiz kanpotar batekin egokitzen bazara hemengo kaleetan, dendetan, tabernaren bateko gau giroan, edo asteburuko musika kontzertuan, oso daitekeena da arrotz hori hizkuntza irakaslea izatea. Izan ere, hizkuntza eskola ugari dago hiri honetan. Khmelnytskyitarrek (khmelnytskyitar batzuek, behinik behin) hizkuntzak ikasi nahi dituzte eta behin horretara jarriz gero ez dira inondik inora ikasle epelak edo makalak: nekez emango dute amore edo erdibidean gelditu, eta behin helburua lortu eta gero (dotore eta erraz menperatzea dena delako hizkuntza) hurrenari ekingo diote lasai asko: ez, ez da harrigarria dagoeneko bi edo hiru hizkuntza ondo ikasi duten ikasleak topatzea eskola hauetako ikasgeletan. </b><br />
<b><br /></b>
<b>Otsailaren 5ean igo bizikletara eta agur esan nion Odesari, nire begiko hiri eder kuttunari; 15ean iritsi nintzen Khmelnytskyira eta geroztik nago hiri honetan. Irakasle ni ere, lanbide zaharrari ostera helduta. Bai, duela 25en bat urte ibili nintzen azkenekoz euskaltegi bateko pasilloetan, klase batetik bestera, fotokopiak eta liburuak besapean, helduz osatutako ikastalde baten aurrean... eta halaxe nabil berriz egunotan. Gaztelania irakasten dut eta nire erdaltegia euskaltegi ere bihurtu da atzoz geroztik: euskarazko talde bat sortu dugu, 7-8 ikasle guztira. Khmelnytskyi, estraineko aldiz beharbada, euskeraz mintzatuko da. Gustura. Iraganeko keinuak berritzen eta gaurkotzen ari naiz eta sentipen ona da. Bai... maite ditut bide hauek ere. Irakaslea naiz... egia ote da? </b><br />
<b><br /></b>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbjT5_OHm1OEKxg6uTKcxiptoE4u_EXXjiMBurY985mVLZSCRJcIuJNkofPtBCPd2JQQPuuoIuPJSxebUMCiiJ5JrwABBAR51g9KWoaI5ITE2_V1OtQWAFC-azWflVCPXWro_zZNewBQGO/s1600/IMG_6501.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1157" data-original-width="1600" height="231" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbjT5_OHm1OEKxg6uTKcxiptoE4u_EXXjiMBurY985mVLZSCRJcIuJNkofPtBCPd2JQQPuuoIuPJSxebUMCiiJ5JrwABBAR51g9KWoaI5ITE2_V1OtQWAFC-azWflVCPXWro_zZNewBQGO/s320/IMG_6501.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vladimir zaharrak ez du beheratu nahi. Non? Tiraspolen, Transnistriako hiriburuan<br />
<br /></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg04RTiNQNzn1IhgRgy47YBqtv_LStADrWtRechDflHA1J6R8XPYObv31eWByo1Mi_cVNJtZxY6VtyBoG4QElIkW6VQosU6Hesi-p1pyFr2zm0HsesFKu1nqqFL3QyCaLQ7nepxp1KOeoCo/s1600/Izar+Gorri2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg04RTiNQNzn1IhgRgy47YBqtv_LStADrWtRechDflHA1J6R8XPYObv31eWByo1Mi_cVNJtZxY6VtyBoG4QElIkW6VQosU6Hesi-p1pyFr2zm0HsesFKu1nqqFL3QyCaLQ7nepxp1KOeoCo/s320/Izar+Gorri2.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ezkerrean<br />
<br /></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3P0LHfzHobD1-cIEbw9VPcAbC5fwWG5fGbOdZK-G6VzS-K8kqkP3WcydyWS3yXxwVALT_2Ghz9u13Wokwq0C3KhAUc_bwrK3WZsOShjC_TYPNX8rbd-BayEUC6F_8Jrx_NVWkI8y0mbsT/s1600/Chisinau2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1168" data-original-width="1600" height="233" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3P0LHfzHobD1-cIEbw9VPcAbC5fwWG5fGbOdZK-G6VzS-K8kqkP3WcydyWS3yXxwVALT_2Ghz9u13Wokwq0C3KhAUc_bwrK3WZsOShjC_TYPNX8rbd-BayEUC6F_8Jrx_NVWkI8y0mbsT/s320/Chisinau2.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Chisinau, Moldaviako hiriburua<br />
<br /></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJzcZ2UiRatNaejLowxW7WRsYGz-VgIEOPPZlz2BxvexOY3yqfq7gF61W6wVv26WIPrvXwr27t5gClbMaKD6DycUsfAHMKlbAVfPsd8YUmMmvTfn1bsLds_-YdqZUDb6p_ROai6PK4vU36/s1600/Chisinau.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1170" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJzcZ2UiRatNaejLowxW7WRsYGz-VgIEOPPZlz2BxvexOY3yqfq7gF61W6wVv26WIPrvXwr27t5gClbMaKD6DycUsfAHMKlbAVfPsd8YUmMmvTfn1bsLds_-YdqZUDb6p_ROai6PK4vU36/s320/Chisinau.jpg" width="234" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Oroitzen? gogoetan? (Chisinaun, II.Mundu Gerrako memorialean)</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijnhZJZY9SyRgor9E_ivIekiuz0zbq1B5F1zzi7uqmS1o_KaOdoZChYPnbvocY_nBYSgDp5ExUs7yEcyhG_W3oPaSLoGPNGUXUJN06izP-OrX1CMtDnWKWndbz360llTrQxyHOf0MhR2Su/s1600/Moldava1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijnhZJZY9SyRgor9E_ivIekiuz0zbq1B5F1zzi7uqmS1o_KaOdoZChYPnbvocY_nBYSgDp5ExUs7yEcyhG_W3oPaSLoGPNGUXUJN06izP-OrX1CMtDnWKWndbz360llTrQxyHOf0MhR2Su/s320/Moldava1.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Moldaviarren abegi ona herri txiki batean. Valerio eta Elena dira. Errumaniera, gaztelania eta italiera nahastuz ulertzen genion elkarri</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiahptOnLByCtJlYQ3QExuqBOkoe7HY6y2XsNnsht_fIiuFIq2zKPe6MZzjLclvv78w3YeWaQ4AWPfv17bahj4VZ4es-TvxflnP8Uvsfb-LSaLTH0lHIzwTJfkKJo0Vve3mr2TcBnv-9rV6/s1600/Bar1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1099" data-original-width="1600" height="218" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiahptOnLByCtJlYQ3QExuqBOkoe7HY6y2XsNnsht_fIiuFIq2zKPe6MZzjLclvv78w3YeWaQ4AWPfv17bahj4VZ4es-TvxflnP8Uvsfb-LSaLTH0lHIzwTJfkKJo0Vve3mr2TcBnv-9rV6/s320/Bar1.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Eta Moldaviatik atzera Ukraniara. Goizeko 9ak Bar herrian, bizikletara igo ta egunari ekiteko ordua.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfwSLsm6t0mhm9aq8RgYKTwgCQWj2aGTiK2JjMVOWw_sdqPLSUVSe63Vlu7m-CJQDMnXrhIQAedg0YJrbdfQvEdQjwBPb82Rtcy1Xciq2lg4vSSpKiIvDL83TT_e4J3XFsCFeN0KeGdmZG/s1600/DSC06907.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfwSLsm6t0mhm9aq8RgYKTwgCQWj2aGTiK2JjMVOWw_sdqPLSUVSe63Vlu7m-CJQDMnXrhIQAedg0YJrbdfQvEdQjwBPb82Rtcy1Xciq2lg4vSSpKiIvDL83TT_e4J3XFsCFeN0KeGdmZG/s320/DSC06907.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Udan bezala neguan ere<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgE9mdGbLbDlCuszJ-LisA2LSX5z_QITPYO_S_6kCgWN_wxIid226_4fnJfnR_yBoFUy_RloF3lkesGiT0KMvFmMdaV0xHQY4kezoaVatdVBEDISwL9INa74u2mOMko2Qb9at8shGcU0MUA/s1600/Neguko+ziklismoa.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgE9mdGbLbDlCuszJ-LisA2LSX5z_QITPYO_S_6kCgWN_wxIid226_4fnJfnR_yBoFUy_RloF3lkesGiT0KMvFmMdaV0xHQY4kezoaVatdVBEDISwL9INa74u2mOMko2Qb9at8shGcU0MUA/s320/Neguko+ziklismoa.jpg" width="320" /></a></div>
Otsailaren 15ean Ukranian, Bar eta Derazhnia bitartean. Errepide nagusiak elurrik gabe zeuden baina nire gustukoak horrelatsu</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: right;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhp8XqTC_iR7UrRYTIGY_u7MMshUCmmzi6rT_8wESznrEkKz2eonqj1IcyjCDxzY5l3xNzuXE5yxlSeQVBxec3JV3XBBWv7zm3xWiEV82pdwlqz4X18eR9IE633ZBiofdfI7uweKVsJxY8Q/s1600/IMG_6720.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhp8XqTC_iR7UrRYTIGY_u7MMshUCmmzi6rT_8wESznrEkKz2eonqj1IcyjCDxzY5l3xNzuXE5yxlSeQVBxec3JV3XBBWv7zm3xWiEV82pdwlqz4X18eR9IE633ZBiofdfI7uweKVsJxY8Q/s320/IMG_6720.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Khmelnytskyiko erdialdea</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaijV18-vxnSwbPo6NkoLCLpC8Vn5hN4Iu0ZKOCyyiLIRjOiU65MlcVAjxIyaIn_TJ4waI7L5kL4dPC0j9Kd13BEyiA2kkawH6zOzC8Dl3tT4Or6cbuMKlKMzq3579_8e5PNWYjyqeZbXv/s1600/IMG_6732.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1191" data-original-width="1600" height="237" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaijV18-vxnSwbPo6NkoLCLpC8Vn5hN4Iu0ZKOCyyiLIRjOiU65MlcVAjxIyaIn_TJ4waI7L5kL4dPC0j9Kd13BEyiA2kkawH6zOzC8Dl3tT4Or6cbuMKlKMzq3579_8e5PNWYjyqeZbXv/s320/IMG_6732.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bide... gorria?</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjesQ0iMASRBALT6o9fkl3K2r0NOQTKWTCO6bGSs3SVYskEdp3zc1o33Bj3jhMcbl5n-ahWKV8onOAV3QnKzE-WwMy7Om_Gx3b7K-kwKUrXYUnDIvr1VdDPOdsXo5karG1gOlkjsjdbwna3/s1600/20180219_105148.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="640" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjesQ0iMASRBALT6o9fkl3K2r0NOQTKWTCO6bGSs3SVYskEdp3zc1o33Bj3jhMcbl5n-ahWKV8onOAV3QnKzE-WwMy7Om_Gx3b7K-kwKUrXYUnDIvr1VdDPOdsXo5karG1gOlkjsjdbwna3/s320/20180219_105148.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Khmelnytskyiko OLA hizkuntza eskola. Guztira 13 hizkuntza irakasten dira bertan: ingelesa, gaztelania, txinera, japoniera, alemana, poloniera, frantsesa, latina, turkiera, arabiera, errusiera, ukraniera... eta heldu berri bat, euskera.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRCYB9qrlOABrAXsIzQJSFecyC7Iu_ekgjUxn-3RZ03yuU9pseHy6Cwl_3FpTdt-wx7qXJljZJ4to7OpWRolT2DQuP1gcAX8S6iYEIT-vhOb0Zd5s_0PYkowCE2dnwA4iSz8RzlpTPPXy6/s1600/20180302_125517a.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="338" data-original-width="482" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRCYB9qrlOABrAXsIzQJSFecyC7Iu_ekgjUxn-3RZ03yuU9pseHy6Cwl_3FpTdt-wx7qXJljZJ4to7OpWRolT2DQuP1gcAX8S6iYEIT-vhOb0Zd5s_0PYkowCE2dnwA4iSz8RzlpTPPXy6/s320/20180302_125517a.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Eskolatik gertu parke bat eta ibaia daude. Irudiko bi horiek arrantzan ari dira, izotzean zuloa eginda.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCMWcNoVdWuiqONCEL0S4wwv0Ik6b9snt7m4BQImkWRRkprfhqZATqXrhdCvjE0_AOAq6oGvoiP44TSv_BmGwuIdS23x5KpqsIxmbuunihhqIW80unySrOYgP2Swmt2l_b1Io7Wd5W4GpV/s1600/20180227_102024.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="640" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCMWcNoVdWuiqONCEL0S4wwv0Ik6b9snt7m4BQImkWRRkprfhqZATqXrhdCvjE0_AOAq6oGvoiP44TSv_BmGwuIdS23x5KpqsIxmbuunihhqIW80unySrOYgP2Swmt2l_b1Io7Wd5W4GpV/s320/20180227_102024.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ez, ez dira ikasle zintzoak, Rodrigo eta Laura baizik: bata Argentinako anarkista irredentoa; bestea Alemaniako antisistema arriskutsua. Mongolian ezagutu genuen elkar orain dela hainbat hilabete eta geroztik beste lautan egin dugu topo munduko bideetan, azkenekoz hementxe bertan, Khmelnytskyin, orain dela gutxi. </td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-50335916164291229072018-01-23T14:27:00.000-08:002018-03-18T05:25:30.835-07:00Odesa<span style="background-color: white; font-family: "calibri" , "helvetica" , sans-serif , serif , "emojifont"; font-size: 16px;"><b><br /></b></span>
<span style="background-color: white; font-family: "calibri" , "helvetica" , sans-serif , serif , "emojifont"; font-size: 16px;"><b>Galiziako <a href="https://wabisabicycling.wordpress.com/">txirrindulari bati </a>duela egun gutxi bidalitako emailaren zatia:</b></span><br />
<span style="background-color: white; font-family: "calibri" , "helvetica" , sans-serif , serif , "emojifont"; font-size: 16px;"><br /></span><span style="background-color: white; font-family: "calibri" , "helvetica" , sans-serif , serif , "emojifont"; font-size: 16px;"><i><b>"... al calor me encuentras, sí, aunque al otro lado de las ventanas está nevando un poco ahora mismo. Odesa se llama esta ciudad, hermosa, muy hermosa, sin maquillajes ni artificios, natural, tranquila, amplia... está resultando un amor a primera vista (después de atravesar esa tierra de nadie, que tú también mencionas, que se abre a menudo al llegar a un nuevo país). Bueno, no soy el primero, conocí en Mongolia a una pareja autoestopista argentino-alemana, Rodrigo y Laura, que estaban también fascinados con Ucrania, y que buscan cualquier excusa para volver a este país; andan ahora por Serbia y puede que dentro de pocas semanas nos veamos otra vez aquí (y sería el cuarto reencuentro, ya que después de Mongolia nuestros caminos se cruzaron de nuevo, y casi sin querer, en Kazajstán, Georgia y Armenia). Mi ruta hasta aquí... el comienzo del año me encontró todavía en Irán, pedaleando en el valle del río Aras. Entré al norte de Turquía echando de menos a Irán y a su gente, y ese sentimiento me acompañó durante las dos semanas escasas que pasé en suelo turco, a pesar de las carreteras, en general tranquilas, y de pedalear la mayor parte de los días por paisajes completamente nevados (y, por suerte, soleados también). O sea bonito, ciclismo invernal con su mejor cara (noches muy frías). Bajé a la costa del Mar Negro, a Hopa, un mediodía; sin apenas parar continué y crucé la frontera con Georgia; esa tarde llegué a Batumi y por la noche estaba, casi sin respirar, en el ferry que zarpaba hacia Odesa. Después... tres noches con sus días disfrutando de lujos nunca antes vistos por estos lares: una cabina para mi solo con baño privado y tres comidas al día abundantes y dignas. Me gusta la pereza de los barcos y las pocas alternativas que deja la vida a bordo; durante esos tres días de travesía y balanceo fui un oso aletargado, perezoso y feliz de ello: dormitar, leer, dormitar, leer, bajar al restaurante cuando los altavoces llamaban... hubiera podido seguir así, pensaba, durante semanas. Llegué a Odesa una mañana soleada y friiiiísima. Al día siguiente empezó a nevar y por la noche Odesa parecía el decorado de alguna entrañable película navideña. La nieve se ha ido ya en gran parte. Ayer lució el sol y los odesitas se bañaban en el mar (se sumergían y salían rápidamente) en una celebración festivo-religiosa. ¿Que será de esta ciudad en primavera-verano? Tiene que haber un cambio dramático. Aunque sospecho que no perderá esa salud y levedad que percibo en el aire ahora.</b></i></span><br />
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b><br /></b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b>Estoy mirando que opciones hay y puede que rente un miniapartamento por<span style="font-family: "calibri" , "helvetica" , sans-serif , "emojifont" , "apple color emoji" , "segoe ui emoji" , "notocoloremoji" , "segoe ui symbol" , "android emoji" , "emojisymbols";"> unos días</span>. Ucrania tiene también esas ventajas, imprescindibles para un bum-vagabundo de mi nivel económico: los precios son baratos, y la calidad de lo que recibes buena. Y el día 15 de febrero vuelta al cole (después de más de 20 años). Voy a una ciudad anónima más al norte a enseñar castellano en una escuela de idiomas. Es un intercambio: a cambio recibo alojamiento y clases de ruso. La visa ucraniana es de tres meses. Cuando se agote entraré a Moldavia y continuaré el pedaleo por Europa. Antes de fin de año me gustaría volver sobre la bicicleta (sería la primera vez) a Vitoria-Gasteiz, esa ciudad lejana a la que sigo llamando mía (más por costumbre que por convicción, seguramente).</b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b><br /></b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<b><i>Y tú otra vez a las puertas de los desiertos... a veces me pregunto cómo fue tu paso por aquellos otros grandes desiertos, los uzbekos y kasakos... De Irán no te voy a contar mucho, aunque es un país para mí fascinante y sobre todo entrañable... nos gustó mucho el tramo entre Isfahán y Yazd, desértico o semidesértico, jalonado con caravanseráis abandonados (uno en realidad). Allí me encontré con muchos ciclistas que iban hacia Omán (en Yazd nos juntamos el día de Navidad unos dieciséis). Gabi, el chico de Zaragoza con el que pedaleé varias semanas está precisamente ahora en Qeshm. Me cuidaba como a un padre, me obsequiaba con unos desayunos regios por las mañanas (¡huevos fritos con tostadas untadas en aceite de oliva acampando en mitad de la nada!) y me esperaba, cada tanto, con te caliente a orilla de camino. Fue (por eso y otras cosas) un buen reencuentro, ya que nos habíamos conocido brevemente en Zaragoza en unas jornadas sobre cicloturismo </i><i style="background-color: transparent;">en el año 2003</i><i>. El va hacia el este, hacia Omán y después a la India. </i></b></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b><br /></b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b>Y... ¿pensando en África? Creo que sigue siendo el continente más misterioso para nosotros, el que más preguntas e inquietudes nos plantea, también, a veces, el que más expectativas crea. Hace pocos días me preguntaba, me autotanteaba (a veces busco caminos sin fin, no me resigno) si volvería, si quiero volver. La respuesta es no, volvería a muchos lugares pero a África no. Fue una época diferente e inolvidable, y no quiero tocar ese recuerdo que en mí ha dejado ... divagando ahora...</b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b><br /></b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b>Un fuerte abrazo. Seguimos en contacto. Salud."</b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi75Lr2TnGVOiBtbAhE-R0L6g_zF3iGES2VA-tObJo1_yULuy6D2z4gftOmKmLHiAXfW9yD5kIWNbFSrJQ2SuTcU5aybroXoouivmILVBJnTeiNDwl_iHa-N8JL1hLoyVLZEab4b9VToUKT/s1600/IMG_6183.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi75Lr2TnGVOiBtbAhE-R0L6g_zF3iGES2VA-tObJo1_yULuy6D2z4gftOmKmLHiAXfW9yD5kIWNbFSrJQ2SuTcU5aybroXoouivmILVBJnTeiNDwl_iHa-N8JL1hLoyVLZEab4b9VToUKT/s320/IMG_6183.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Odesako erdialdea duela egun gutxi, Potemkin harmailetatik eta portutik oso gertu. Odesa Ukraniako hirugarren hiririk handiena da (miloi bat biztanle) eta itsasoari gain hartzen dion lautada batean dago kokatua. </td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMBHRVHHiotO5c02WeYEKVPXtUNjZSIiWeSWXSbZ3hygnPZs3tNs3viSUK9tQT8_UDzN5M-ADKT2yjB6kz9QcnmFRJqtrCSPQoH7fNe7TP_8QLpqBrl5lMX2tEhtgnZ_t6h1SXbJTP9Aj0/s1600/IMG_6257.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1109" data-original-width="1600" height="221" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMBHRVHHiotO5c02WeYEKVPXtUNjZSIiWeSWXSbZ3hygnPZs3tNs3viSUK9tQT8_UDzN5M-ADKT2yjB6kz9QcnmFRJqtrCSPQoH7fNe7TP_8QLpqBrl5lMX2tEhtgnZ_t6h1SXbJTP9Aj0/s320/IMG_6257.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Odesa oinez ibiltzeko hiri aproposa da eta "odesitak" patxadaz mugitzen dira kaleetatik barrena</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCb3xulGMKsfaE2jH7U1i2L3IaJu7xfoGHg_rF-2HXxKHWZBw6gMo1rib-MFwQsDZkIregraJZFkZUH7R9L3rvEuF5D4K9uopG_3PczAACNGEVSwkOFUWLVsHbGAVMF-En7l4XmHh16p5C/s1600/IMG_6317.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1122" data-original-width="1600" height="224" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCb3xulGMKsfaE2jH7U1i2L3IaJu7xfoGHg_rF-2HXxKHWZBw6gMo1rib-MFwQsDZkIregraJZFkZUH7R9L3rvEuF5D4K9uopG_3PczAACNGEVSwkOFUWLVsHbGAVMF-En7l4XmHh16p5C/s320/IMG_6317.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Potemkin harmailak, hiritik itsasora</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMM8vrJO_rEh3E3AN1Ah0SnBf_fYO7FPagyxEMqxBDhDnuIKsF7Pywn45gOK6EA4S2PRCbuRvuX2JyHKFfgz6tYz3JA0kW3or75EI_4onloNOFEUAx4NzGZjGrWtwvWJ2TBj1kK-JaNG86/s1600/IMG_6262.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMM8vrJO_rEh3E3AN1Ah0SnBf_fYO7FPagyxEMqxBDhDnuIKsF7Pywn45gOK6EA4S2PRCbuRvuX2JyHKFfgz6tYz3JA0kW3or75EI_4onloNOFEUAx4NzGZjGrWtwvWJ2TBj1kK-JaNG86/s320/IMG_6262.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Opera eta ballet antzokia</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0D01Pmr2N-XWqRJPkgVnW8H4PUTaZ62Ju2DOZh7rYlzmazYH6U4-ZInJaKT-qNT_HNs9_Xtb8gGu-8Sltn5nwTTnwKRxfMDanMVHxfEhFWGW8ZEiKhy_jyhwnLYbIunviBjrr0lvWuiku/s1600/IMG_6160.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1100" data-original-width="1600" height="220" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0D01Pmr2N-XWqRJPkgVnW8H4PUTaZ62Ju2DOZh7rYlzmazYH6U4-ZInJaKT-qNT_HNs9_Xtb8gGu-8Sltn5nwTTnwKRxfMDanMVHxfEhFWGW8ZEiKhy_jyhwnLYbIunviBjrr0lvWuiku/s320/IMG_6160.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Turkian, Ardahan eta Artvin bitarteko mendate-tontorretik gertu (2600m)</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9HirnrdBc2pKPpzs1gFQjd_y2EGjGaFALGKjTErT5KglCyC817AjlkLx4iPyYb-9KttGokDmjl3LObe0uldewa7MaqsMHXwAXBWbA-68KnQXlOa7ZouiO264bLefBCb0cRque2EahBo5n/s1600/IMG_6153.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1173" data-original-width="1600" height="234" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9HirnrdBc2pKPpzs1gFQjd_y2EGjGaFALGKjTErT5KglCyC817AjlkLx4iPyYb-9KttGokDmjl3LObe0uldewa7MaqsMHXwAXBWbA-68KnQXlOa7ZouiO264bLefBCb0cRque2EahBo5n/s320/IMG_6153.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Elurra kentzeko makina batek "erreskatatu" egin ninduen argazkia hartu eta gutxira</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSLKvOqKVpWMEN6PbcwvGXtHIsVTbgeMcSdWWDl_yQqUGoUeUuj10Tu2SPmGgEQ4z6c3hFEW8cNYU5c33vCpofPhnB1Tz9omi0oN08_28SlHlHk5TN9plemJcyvbIGeVBTr6wTtPKhdbAv/s1600/IMG_6002.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="743" data-original-width="1600" height="147" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSLKvOqKVpWMEN6PbcwvGXtHIsVTbgeMcSdWWDl_yQqUGoUeUuj10Tu2SPmGgEQ4z6c3hFEW8cNYU5c33vCpofPhnB1Tz9omi0oN08_28SlHlHk5TN9plemJcyvbIGeVBTr6wTtPKhdbAv/s320/IMG_6002.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ani, antzinako hiriburu armeniarraren hondakinak (gaur egun Turkian, Armeniako muga ondoan)</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEJ9q-ljGpvQDjzfezCiAZMhBx-iFZZeFezc6F9YaF1wMfF6-Bqe7Dutb7BP_ePxUhH26YHO5YzcqbXSPBXnkDScSqRmd_EElmgVUJ7r4XZ6BJmixNzBCci6g0bilKt3HsnCOstNpK3q-F/s1600/IMG_5959.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1293" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEJ9q-ljGpvQDjzfezCiAZMhBx-iFZZeFezc6F9YaF1wMfF6-Bqe7Dutb7BP_ePxUhH26YHO5YzcqbXSPBXnkDScSqRmd_EElmgVUJ7r4XZ6BJmixNzBCci6g0bilKt3HsnCOstNpK3q-F/s320/IMG_5959.JPG" width="257" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Diotenez oso hiri handia izan zen, mila eliza eta bat gehiago omen zituen...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-thtvx9K19v9LnZ3ioH9aXiylaupVaC0tUA3_yiQnkqSiCceYn-kkGP3fIvgnE6beKzyjFSR6XHHyNZBn7HLSZdOJHiDPlBJ0VjA4g1StTLgcuNeaB-6HtS7ITYS43YezMyqLBhouWbjC/s1600/IMG_6033.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-thtvx9K19v9LnZ3ioH9aXiylaupVaC0tUA3_yiQnkqSiCceYn-kkGP3fIvgnE6beKzyjFSR6XHHyNZBn7HLSZdOJHiDPlBJ0VjA4g1StTLgcuNeaB-6HtS7ITYS43YezMyqLBhouWbjC/s320/IMG_6033.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Katedrala</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL7s81z2ckQv4HQEsBQh9kILsLP0JTrC2zVlTxct-cqUL2BWZAZy2b_gj4Nw_helFHpyq_JGZNu0bE6sd2BpOm7yU8isLWagBul93ocR6_5sUDtEQPOtuL5ebpmUXhPXc8PxP1roR5-8it/s1600/IMG_5742.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="923" data-original-width="1600" height="184" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL7s81z2ckQv4HQEsBQh9kILsLP0JTrC2zVlTxct-cqUL2BWZAZy2b_gj4Nw_helFHpyq_JGZNu0bE6sd2BpOm7yU8isLWagBul93ocR6_5sUDtEQPOtuL5ebpmUXhPXc8PxP1roR5-8it/s320/IMG_5742.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Iran-en, Isfahan eta Yazd hirien artean, Khargooshi karabansarai abandonatura hurbiltzen (argazkian: Gabriel Peinado) </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6R_kxdfWejqzh34aNQeOL9ECkrzpJtCUDgb6lcPsnQpgpJqgw-s81ACzVNZoQlw2v6MyUkpFqyGtWugbSw-bASKVPHJgokonfTiwVYe7_l-PK_eULFgHVMhZJHoMxJh9uy7LazQXvI1Kk/s1600/IMG_5814.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6R_kxdfWejqzh34aNQeOL9ECkrzpJtCUDgb6lcPsnQpgpJqgw-s81ACzVNZoQlw2v6MyUkpFqyGtWugbSw-bASKVPHJgokonfTiwVYe7_l-PK_eULFgHVMhZJHoMxJh9uy7LazQXvI1Kk/s320/IMG_5814.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Herri txiki bateko haurrak eta Gabi, Iran-en</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br /></div>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-3312507506712696152017-09-03T11:58:00.000-07:002017-09-13T11:31:20.827-07:00Samarkanda mon amour<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpXrNoYzY01XbJvovrn6FyeESOiGfuuvw8zqex0QQ6we6V1qEyVIpMR5ntfqy1jC-Zd47fFnrRwaNpqrdoD4-8dtbbG9oc2I54rHdeIaoWLcM3K9rnXw6tbWNSmi5HLK1kW5ZltNVokVt-/s1600/IMG_4244.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpXrNoYzY01XbJvovrn6FyeESOiGfuuvw8zqex0QQ6we6V1qEyVIpMR5ntfqy1jC-Zd47fFnrRwaNpqrdoD4-8dtbbG9oc2I54rHdeIaoWLcM3K9rnXw6tbWNSmi5HLK1kW5ZltNVokVt-/s320/IMG_4244.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg22GoR-19R9qaTguxH6jVXxUAdZimx-VZRdRNZHogsrAOTpadLgy3sFtHUf34qx5Hvd8J1EPW_SJbGCM4moZCsUtLXwm9zzubRMg8TTQmgvLAdhi5SFTFMRYMQ0A3ZxXD_6EyASqpYBhK3/s1600/Samarkanda.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg22GoR-19R9qaTguxH6jVXxUAdZimx-VZRdRNZHogsrAOTpadLgy3sFtHUf34qx5Hvd8J1EPW_SJbGCM4moZCsUtLXwm9zzubRMg8TTQmgvLAdhi5SFTFMRYMQ0A3ZxXD_6EyASqpYBhK3/s320/Samarkanda.jpg" width="320" /></a></div>
<b><i>"Eta orain eraman itzazu begiak Samarkanda aldera! Ez al da bera lurraren erregina? Haren menpeko dira beste hiriak eta haiek guztiak baino harroagoa da" </i>Edgar AllanPoe</b><br />
<br />
<b>(Amin Maalouf-en <i>Samarcanda</i> liburutik)</b><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<b>Pasa den urrian Gasteizko lagun bati bidalitako emailaren zatia:</b></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b>"...orain bai, Pamir mendiak poltsikoratuta eta atzean, hemendik aurrera Uzbekistaneko hiriak eta desertuak omen ditut zain... Dushanben nago, Tajikistaneko hiriburu argi, lasai eta hostotsuan. Ugari ditu parkeak, txukunak, zainduak, iturriak eta urmaelak ez dira haietan falta, kale zabalak <span style="font-family: "calibri" , "helvetica" , sans-serif , "emojifont" , "apple color emoji" , "segoe ui emoji" , "notocoloremoji" , "segoe ui symbol" , "android emoji" , "emojisymbols";">ondo gerizpetzen dituzte</span> zuhaitz lerroek , zerua beti urdin... ez da antzematen, hemendik ikusita, URSS zaharreko errepublikarik pobreenean nagoela. Pamirrak eta pamir errepide ospetsuak... aho zabalik utzi ninduten behin baino gehiagotan. Ederragatik eta baita ospearen neurriagatik ere, ez bainuen espero hainbestekoa izatea inguru urrun horiek gure artean daukaten itzala eta tiradizoa: egunero topatzen nintzen aurrez aurre (gehienak ekialde-mendebalde norabidean doaz, Dushanbetik Osh-era) txirrindulari tropelekin. Ia guztiak europarrak: frantziarrak eta alemanak nagusi alde handiarekin; penintsularren artean euskaldunak txapeldun indiskutible; errusiarrak ere hainbestean; eta normalean "txirrindularitzako munduan" ausente diren nazio batzuetako ordezkariak ere tantoka, esaterako turkiar bat eta lau iraniar. Eta ez biziketazaleak bakarrik, motozaleak eta 4x4ak ere hantxe, erruz. Bazter haiek apartatuak dira, bai, sentipen hori emango dizute behin baino gehiagotan, aurkitu ditut aspaldiko biderik kaskarrenak (Mongoliakoekin lehian), biztanleak, oro har, gutxi dira (Wakhan korridorean izan ezik, han bizi dira, mendi mortuen arteko oasi-herrixketan, Tajikistaneko ismaelitak), alturak handi, Afganistan beldurgarria bertatik bertara izango duzu ehunka kilometroan, hango ume artzainek kasu egingo dizute oihuka ibaiaren bestaldetik ... baina, esaten nuen, apartatuak izanagatik ez dira, inondik inora, ezezagunak. Turismo masiboaren garaian omen gaude eta iritsi da, iritsi zitekeen modu "abentureroan", hona ere.</b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b><br /></b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b>Uzbekistanera sartuko naiz laster. Urteak dira Samarkanda nire zain dagoela, baina ondo daki honezkero nire berandutzea ez dela maitasun falta. Gero ostera Kazakastanera, Kaspiar itsasoaren ertzean dagoen Aktau hirirantz; eta handik ontziz Azerbaiyanera. Negua pasatzeko toki bat bilatu behar dut eta bi dira buruan darabilzkidan aukerak: Georgia eta Ukrania.</b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b><br /></b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b>Hasi naiz irakurtzen Sergio Ramirezen "Adiós muchachos" liburua. Emozionatu egiten naiz Nikaraguako kontu zahar horiekin.</b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b><br /></b></i></div>
<span style="background-color: white; font-family: "calibri" , "helvetica" , sans-serif , serif , "emojifont"; font-size: 16px;"><i><b>Eta uda --beste uda bat-- badoa apurka-apurka azkenerantz.</b></i></span><br />
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b><br /></b></i></div>
<div style="background-color: white; font-family: Calibri, Helvetica, sans-serif, serif, EmojiFont; font-size: 16px;">
<i><b>Izan ongi. Besarkada bat.</b></i></div>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-32451950532648735712017-05-18T18:37:00.000-07:002017-05-19T22:41:49.152-07:00Ulan Bator, Mongolia<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgz9RisEflIB4DtwVgWqLjsx9katmxLqkdO427Zo2TO54bm7XPkYCzFeb8XgGUC3AGe8cwyNhZ88Zkh8ujmQ8mcoPrr5wf_01cyl6WREQbMFNVB8PlHCFw391H9aMZT_oay1d2Ejcy5-MLc/s1600/Ulan+Bator+2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgz9RisEflIB4DtwVgWqLjsx9katmxLqkdO427Zo2TO54bm7XPkYCzFeb8XgGUC3AGe8cwyNhZ88Zkh8ujmQ8mcoPrr5wf_01cyl6WREQbMFNVB8PlHCFw391H9aMZT_oay1d2Ejcy5-MLc/s320/Ulan+Bator+2.jpg" width="320" /></a></div>
<b>Ulan Bator, nomaden hiriburua. Maiatzaren 4an iritsi nintzen hiri honetara eta hemen nago oraindik, Txinako edo Errusiako bisa lortzeko tramiteen sarean erdi harrapatuta (bi herri horiek ditu mugakide Mongoliak, eta batetik ala bestetik pasa beharra daukat aurrera jotzeko). Txinako bisa ukatuta, badirudi azkenean errusiarrek lau eguneko trantsito-bisa emango didatela. Data zehatz batean sartu behar dut Errusiara: ekainaren 14an. Kazakhstan da hurrengo helburua.</b><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7MAr26-8uY1EDx4OxUBQVSQWzfqcQEzQjaPkRdsRbBjyTXTwyDjipcMNjnnr4XD3y6n5tH3y_2q0ptjvQVC4f7BnAhvy0fGfvcsx1siB3kKDwocVtgADkLTNscENvThyO1jGXsrjmPZhe/s1600/Gobi.+Hondar-ekaitza1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="186" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7MAr26-8uY1EDx4OxUBQVSQWzfqcQEzQjaPkRdsRbBjyTXTwyDjipcMNjnnr4XD3y6n5tH3y_2q0ptjvQVC4f7BnAhvy0fGfvcsx1siB3kKDwocVtgADkLTNscENvThyO1jGXsrjmPZhe/s320/Gobi.+Hondar-ekaitza1.jpg" width="320" /></a></div>
<b><br /></b>
<b>Gobi desertuan, Ulan Batorrera heldu baino lehen: hondar-ekaitz ikusgarria.</b><br />
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcAEvnw_FcBd9tF2x_HoCqFkCXH1wyNcq86syRo5nDjP5_PbhTz-VP_E1LRkVsfzw9GWUiog7b95vvR-0PNBaCaFAht268Sbewe4qrrLNPHY5-fwIxUy_tx9QuTqbkYZU7Hqfgw1Crd3ul/s1600/IMG_1462.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="203" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcAEvnw_FcBd9tF2x_HoCqFkCXH1wyNcq86syRo5nDjP5_PbhTz-VP_E1LRkVsfzw9GWUiog7b95vvR-0PNBaCaFAht268Sbewe4qrrLNPHY5-fwIxUy_tx9QuTqbkYZU7Hqfgw1Crd3ul/s320/IMG_1462.JPG" width="320" /></a></div>
<b><br /></b>
<b>Txinan barrena iritsi naiz Mongoliara, Yunnan, Sichuan, Gansu, Ningxia eta Inner Mongolia probintziak zeharkatuta. Irudian Shangri-La (Yunnan) eta Litang (Sichuan) bitarteko zatia, 400en bat kilometroko ibilbide menditsua eta eder-ederra (mendaterik altuena 4700 m.), den-dena Tibet historikoaren barruan. Izan ere, kulturaz, jendez eta arkitekturaz zeharo tibetarra da inguru hura. </b><br />
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbDGnCOBWzRDNjVeZLAQzpAGHuI1JzfHOdqPlR4x7FpYpqpaMZOcXl0DH2EWjVYy8qlgUHuLdVCcXP8cYpp0HFM1qlprkXQlXz_sM92redfZjj-PkPm_P4dL8d33mxVMwo07VPl_2eBMna/s1600/IMG_1702.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbDGnCOBWzRDNjVeZLAQzpAGHuI1JzfHOdqPlR4x7FpYpqpaMZOcXl0DH2EWjVYy8qlgUHuLdVCcXP8cYpp0HFM1qlprkXQlXz_sM92redfZjj-PkPm_P4dL8d33mxVMwo07VPl_2eBMna/s320/IMG_1702.JPG" width="320" /></a></div>
<b><br /></b>
<b>Litang-eko monasterioa.</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6K_ZkMMBJHrBg4qFpoDhp8PoD6e360G0cI4kXqoODE2uzdiHwB2haTFsHDLsGiKOs1IHdnLFsJtSthvZB3R4vn_-4SE4aTMaQJa95kQbtezUdVChb-eYwSgpJNRmbFVDaBTe6ORKI5D_2/s1600/Tibetarrak.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6K_ZkMMBJHrBg4qFpoDhp8PoD6e360G0cI4kXqoODE2uzdiHwB2haTFsHDLsGiKOs1IHdnLFsJtSthvZB3R4vn_-4SE4aTMaQJa95kQbtezUdVChb-eYwSgpJNRmbFVDaBTe6ORKI5D_2/s320/Tibetarrak.jpg" width="320" /></a></b></div>
<br />
<b>Txinan egin dudan ia bi hilabeteko ibilaldian harrera on-ona egin didate, behin eta berriro, bertakoek (izan txinatarrak --Han etniakoak--, izan tibetarrak edo mongolak). Irudian familia tibetar baten etxea. Kanpatzeko toki bila nenbilela, bertan pasa nuen gaua.</b><br />
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEih75KA9iFYgIWT7UagSAAz-SJD6WSXMI9swaemc35pl_fJXQSHh9EXx0vGfTrVcoOwSTy3vJBsWspiRR2PkJ1UqtrEKlSJ0ClKamFPAp5HeKHT6f_knXSn6IFxU2aScP57bhwZoOCwx6v2/s1600/Inner+Mongolia+2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEih75KA9iFYgIWT7UagSAAz-SJD6WSXMI9swaemc35pl_fJXQSHh9EXx0vGfTrVcoOwSTy3vJBsWspiRR2PkJ1UqtrEKlSJ0ClKamFPAp5HeKHT6f_knXSn6IFxU2aScP57bhwZoOCwx6v2/s320/Inner+Mongolia+2.jpg" width="320" /></a></div>
<b><br /></b>
<b>Txinako mongolak. Haiekin pasa nuen beste gau bat. Aitona hil berriari beila egiten ari ziren, baina hura ez zen izan oztopo niri ongi etorri beroa emateko. Gorpua kalean zegoen eta handik ez oso urruti jarri nuen kanpindenda.</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFqCrpqHSb341kfKgNoV7i5gSSTRIsW3SKXds0JMr3je9xioNGzRZvhLC2GMpU839sl5jwRQ5i0PbpDcsEegVIQFOeg7vkWNEpXMBBWg56e_lS0-x3b2fuuolyolDGfKXjTFYi-PwCHJL9/s1600/IMG_2075.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFqCrpqHSb341kfKgNoV7i5gSSTRIsW3SKXds0JMr3je9xioNGzRZvhLC2GMpU839sl5jwRQ5i0PbpDcsEegVIQFOeg7vkWNEpXMBBWg56e_lS0-x3b2fuuolyolDGfKXjTFYi-PwCHJL9/s320/IMG_2075.JPG" width="320" /></a></div>
<b><br /></b>
<b>Hezuo hirian kanpatzeko toki bila ibili, eta kanpatu beharrik ez: hainbat izarreko hotel batean amaitu nuen eguna, unibertsitateko irakasle batek gonbidatuta. Txinako hiri askotan --ez turistikoetan, maizago-- kanpotarrok ezin dugu ostaturik hartu hotel merkeetan edo maila ertainekoetan. Izar askotxo behar ditu eduki tokiak. Agintarien aginduak dira. </b><br />
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfdcBxG9zafu-Vo3WQtjpWKygBzrMHQMg5AMF-4ekCOpIJVd5A1Lg7RQZZGelcz0_vatWxGviGPtax8GGn7t0-U5NsZox3H_g41qoagRr6tjurISgrPNP0BdjYz_HKFhEJ7vT1HuNGKlSC/s1600/IMG_1811.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfdcBxG9zafu-Vo3WQtjpWKygBzrMHQMg5AMF-4ekCOpIJVd5A1Lg7RQZZGelcz0_vatWxGviGPtax8GGn7t0-U5NsZox3H_g41qoagRr6tjurISgrPNP0BdjYz_HKFhEJ7vT1HuNGKlSC/s320/IMG_1811.JPG" width="320" /></a></div>
<b><br /></b>
<b>Ez pentsa, baina, dena esne mamitan bizitzea izan denik! Sichuan probintzian nengoen hor, irudian, pasa den martxoaren amaieran. Elurrak isolatzaile termikoaren lana egin zuen eta nik goxo-goxo</b><b> </b><b>egin nuen lo, </b><b>ohi baino epelago,</b><b> kanpoan ze giro zegoen ondo sumatu gabe, ekaitza gauez etorri baitzen. Goizean sorpresa hartu nuen. Argitu eta gutxira gizon tibetar bat etorri zen oinez kanpalekuraino. Harri eta zur begiratzen zidan .</b><br />
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFfaXShkIpEM4B6OR33vgcHtEzQ5DKkka9VbGSKBU0GDaRUdEbmsfzhVqADBVf6TI-ncHI2SAQujGcQ5YSLHwe_F-CTsZi0PIA9HErVVOfCz-992tb3mdAdXmq1F1qiGryzzhKDdF1h36E/s1600/IMG_1961.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFfaXShkIpEM4B6OR33vgcHtEzQ5DKkka9VbGSKBU0GDaRUdEbmsfzhVqADBVf6TI-ncHI2SAQujGcQ5YSLHwe_F-CTsZi0PIA9HErVVOfCz-992tb3mdAdXmq1F1qiGryzzhKDdF1h36E/s320/IMG_1961.JPG" width="320" /></a></div>
<b><br /></b>
<b>Negu giroa, baina aurrera.</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ9lq8V6q2umKzN4uJiPj311fgA0De1aScbHX2-ogC5Ml7ZrRxRTF3cpyMq1P3S2BpnaYQacKc_FwVGEnCuuUQYTPnr_WcY6lqILaP41PrU31Skc-za55WmltYs2zp07dRHqQCEkAkwgfB/s1600/Bizikleta3.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ9lq8V6q2umKzN4uJiPj311fgA0De1aScbHX2-ogC5Ml7ZrRxRTF3cpyMq1P3S2BpnaYQacKc_FwVGEnCuuUQYTPnr_WcY6lqILaP41PrU31Skc-za55WmltYs2zp07dRHqQCEkAkwgfB/s320/Bizikleta3.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<b>Ez dauka itxura onik, ez. Ulan Batorrera iritsi baino lehentxoago arrakala bat ikusi nuen bizikletaren koadroan (16 urte eta 190.000en bat kilometroren ondoren). Hura soldatu nahian arrakala zena zulo bilakatu zen. Bizikleta-fabrika batera eraman behar izan genuen, azkenik, nire burdina zaharra (Ulan Batorreko bizikleta-fabrika bakarrera), eta han, bai, lan itxurosoa egin zuten. Uste dut Gasteizeraino iristeko moduan dagoela orain. </b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<br />
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisIi5RkWP1bL9-tRnFm3e8JBWbuclY68flRZAi8gEb9yncqGb4xIlhVrTTaie-kPzgJpZeET5yL9Z-fYPEBGw4QvorAmq9WwY91Nh4D7BgvvsVpOGQhQsRChrfaDYheYFFOyZtV3nw_Cl6/s1600/Alfabetoak.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisIi5RkWP1bL9-tRnFm3e8JBWbuclY68flRZAi8gEb9yncqGb4xIlhVrTTaie-kPzgJpZeET5yL9Z-fYPEBGw4QvorAmq9WwY91Nh4D7BgvvsVpOGQhQsRChrfaDYheYFFOyZtV3nw_Cl6/s320/Alfabetoak.jpg" width="320" /></a></div>
<b><br /></b>
<b>Eta amaitzeko jolas tixki bat: iragarki horretan lau alfabeto (edo idazkera) eta hiru hizkuntza daude: zein dira alfabetoak eta hizkuntzak, eta zein hizkuntza dago bi alfabeto ezberdinetan idatzia? (pista bat: Txinako Erenhot/Erlian hirian dago irudiko denda hori).</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-54222255436604224092017-02-15T03:44:00.008-08:002017-05-19T03:56:57.421-07:00Munduan Barrena Bizikletaz<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe9B3OgBCencXFrs4nquAS3ySlq2uFCH_xJsMtnTsGmk_JKSy7Ia05wPpYwXn00qf_pvcwAKjy4sHf2pi656aV9l2d0RV03p5A1OQ7mhlCfsP3gpCXPTmd5T-DMVIrnwBN1LaLgdwTe5nC/s1600/Iruida.Azala.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe9B3OgBCencXFrs4nquAS3ySlq2uFCH_xJsMtnTsGmk_JKSy7Ia05wPpYwXn00qf_pvcwAKjy4sHf2pi656aV9l2d0RV03p5A1OQ7mhlCfsP3gpCXPTmd5T-DMVIrnwBN1LaLgdwTe5nC/s320/Iruida.Azala.jpg" width="203" /></a></div>
<b>Blog honetan dauden idazki asko, eta berria den banakaren bat edo beste, bildu ditut, agindu bezala, paperezko liburu autoeditatu batean. Pasa den urtarrilean atera zen argitara eta 300 orrialde pasatxo ditu, zuribeltzeko eta koloretako argazkiak, mapak, eta hizkuntza bat baino gehiago barruan (euskara da, hala ere, nagusia).</b><br />
<b><br /></b><b>Ezagunak bazenituen l</b><b>ehendik </b><b>blog honetako testuak, aldatuxeak aurkituko dituzu orain, zenbaitetan, paperean bistaratzen dituzunean. Aukeraketa-lanaren ondotik, testuen txukuntzeari eta orrazteari --edo osatzeari-- ekin baitiot horren beharra sumatu dudanetan. Bi urte inguruko ahalegina izan da, eta denbora horretan bizikleta --liburuko protagonista nagusietako bat-- ez da geldirik egon. Mexikoko Guadalajara hirian, 2014an, eman zituen lehen urratsak egitasmo honek, eta 2015aren amaierarako burutua zegoen lanaren parterik handiena (Japonian nenbilen orduan). Bangkok-en pasaporte berri baten zain nengoela jakin nuen, orain dela aste gutxi, inprentatik atera zela, eta horren berri ematen ari naizen honetan Laos iparraldeko mendiak --kareharrizko mendi ikusgarriak-- eta oihana ditut inguruan. Batetik bestera, --gurpilen azpian lurra egon den guztietan, behinik behin-- bizikletaz.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Esan bezala liburu autoeditatua da, baina izan dira bide horretan gorabehera batzuk. Autoedizioa izan zen nire lehen aukera eta asmoa hasiera batean, Mexikon nengoela, baina gero gogoa aldatu zitzaidan, eta erabaki nuen eskuizkribua euskal argitaletxeei eskaintzea --batetik autoedizioari ikusten nizkion zailtasunengatik; bestetik, baikorraldi gehiegizko batek hartu ninduelako--. Erantzuna ezezkoa izan zen kasu guztietan, eta, ondorioz, abiapuntura itzuli beharrean aurkitu nintzen. Azkenik autoedizioaren bidea nik espero baino samurragoa eta gozagarriagoa izan da, eta irudipena dut hoberako ere izan dela, azken batean. Emaitza ikusita, esango nuke hari batzuk guztiz lotu eta findu gabe gelditu badira ere (nire erruz goitik behera), txukun eta itxuroso aritu garela oro har. Eskerrak, lehenengo eta behin, Denon Artean taldeko maketatzaileei: haiek eta haien pazientziarik gabe hau guztia ezinezko ametsa izango zen.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Oraingoz liburua salgai dago, 18 euroko prezioan, honako toki hauetan:</b><br />
<b><br /></b>
<b>-- Gasteizko <a href="https://www.vitoria-gasteiz.org/we001/was/we001Action.do?idioma=eu&nuevaPag=&uid=u_74063b5a_13777f16953__7fb5&aplicacion=wb021&id=&tabla=contenido">Bike Station</a>-en.</b><br />
<b>-- Gasteizko <a href="http://zapateneo.net/">Zapateneo</a> elkartean (Zapateria kalea 93)</b><br />
<b>-- Gasteizko <a href="http://www.txirrinduz.com/">Txirrinduz </a>bizikletadendan (Judizmendi hiribidea, 12)</b><br />
<b>-- Donostiako <a href="http://www.hontza.net/eus/index.php">Hontza</a> liburudendan.</b><br />
<b>-- Gasteiz, Iruñea, Bilbo eta Donostiako <a href="https://www.elkar.eus/eu/liburu_fitxa/munduan-barrena-bizikletaz/rojo-lorenzo/9788461770649">Elkar</a> liburudendetan (otsailaren 17tik aurrera).</b><br />
<b>-- Postaz (mundu guztira) internet bidezko <a href="http://www.paquebote.com/9788461770649/">Paquebote.com</a> liburudendan.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Eskerrik asko blog inprebisible honen jarraitzaile oraindik zaretenoi.</b><br />
<b><br /></b>
<b>...................................................................................................................</b><br />
<b><br /></b>
<b>“Munduan Barrena
Bizikletaz” es un libro en el que recojo fragmentos de un viaje, un viaje en
bicicleta que comenzó el sigo pasado y aún no ha acabado. 300 páginas, con fotografías en blanco y negro
y a color, y textos escritos, en su mayoría –-no todos— en euskera. Por sus
páginas caminan gentes, paisajes y rincones del mundo que fueron
significativos para mí, y que en su momento quisieron encontrar el camino de lo
vivido a lo escrito. Uniéndolo todo una
compañera, la que me ha permitido acercarme con lentitud al mundo y encontrar en
él un sentido nuevo para la palabra <i>libertad</i>:
la bicicleta.</b><br />
<b><br /></b>
<b>El libro está a la venta de momento (al precio de 18 €) en los siguientes lugares:</b><br />
<b><br /></b>
<b>--<a href="https://www.vitoria-gasteiz.org/we001/was/we001Action.do?idioma=es&aplicacion=wb021&tabla=contenido&uid=u_74063b5a_13777f16953__7fb5">Bike Station</a> de Vitoria-Gasteiz.</b><br />
<b>--En la librería del colectivo <a href="http://zapateneo.net/">Zapateneo </a>(Zapatería 93, Vitoria-Gasteiz).</b><br />
<b>--En la tienda de bicis <a href="http://www.txirrinduz.com/">Txirrinduz</a> (Avenida Judizmendi 12, Vitoria-Gasteiz).</b><br />
<b>--Librería <a href="http://www.hontza.net/es/index.php">Hontza</a> de Donosti</b><br />
<b>--Tiendas <a href="https://www.elkar.eus/es/ficha_del_libro/munduan-barrena-bizikletaz/rojo-lorenzo/9788461770649">Elkar</a> de Vitoria, Bilbao, Pamplona y Donosti.</b><br />
<b>--Por correo (envíos a todo el mundo) en la librería por Internet <a href="http://www.paquebote.com/9788461770649/">Paquebote.com</a>.</b><br />
<b><br /></b>
<b>............................................................................................................</b><br />
<b><br /></b>
<span style="color: #444444; font-family: "sourcesansproregular" , "verdana" , "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: 14.4px;"><b>In this book, written mostly in basque language, I have collected stories, reflections and photographs of these years of travelling.</b></span><br />
<span style="color: #444444; font-family: "sourcesansproregular" , "verdana" , "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: 14.4px;"><b><br /></b></span>
<span style="color: #444444; font-family: "sourcesansproregular" , "verdana" , "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: 14.4px;"><b>On sale (18€) in the digital bookshop <a href="http://www.paquebote.com/9788461770649/">Paquebote.com</a> (shipments worldwide).</b></span><br />
<div class="MsoNormal">
<b><o:p></o:p></b></div>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b><br /></b>
<br />
<br />Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-14011903061116630542016-03-20T00:15:00.001-07:002016-03-20T00:16:55.928-07:00Singapur<b><br /></b>
<b><br /></b>
<b>Blog hau bertan behera utzia dago, edo ia. Hala da, zikloak daude gauza gehienetan eta bidaiaren gorabeherak idatziz jartzeko asmo honi ere halako negualdi bat iritsi zitzaion aspalditxoan, eta hortik irten gabe dirau. Hemendik aurrera zer izango den ez dakit baina esango nuke hibernazioak luze joko duela oraindik ere. Dena den, hona hemen, labur, orain arteko ibilerak eta aurrerantzeko planak.</b><br />
<b><br /></b>
<b>2014ko abenduan Asiara etorri nintzen Mexikotik, eta geroztik nago kontinente honetan. Filipinak - Hego Korea - Japonia - Filipinak, horiexek izan dira orian arte bisitatutako herrialdeak, eta horixe ordena. Japonian ia sei hilabete egin nituen eta denbora horretan behetik gora eta goitik behera ibili nituen hango bazterrak (Kyushu, Shikoku, Honshu eta Hokkaido uharteak); aspaldiko lagun batzuei bisita egin nien (Tsuneaki Kurosawa Afrikan luzaroan izandako bidaideari, esaterako) eta berri batzuk topatu nituen bideetan (Eneko txirrindulari gernikarra)... Filipinetan ere hilabete luzeak eman ditut eta uharte handi guztietan izan naiz (salbuespen bakarra Samar izan da) eta txikiagoak diren beste asko eta askotan ere bai (Siquijor izenekoan nagusiki). Eta orain dela laupabost egun Filipinetako Cebu hiritik hegazkin bat hartu eta Singapurrera etorri naiz.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Beste ziklo bati ekingo dio bidaiak ere hemendik aurrera. Izan ere, Singapur honetan mendebaldeko norabidea hartu eta etxera bidean jarriko naiz (Malasia, Tailandia, Myanmar, India, Erdialdeko Asia...), Urrutiko helmuga, beraz, Gasteiz da, eta jainkoak nahi badu (beti daukat gogoan Argentinako euskaldun egoskorra) urtebete edo, errazago, urte eta erdi barru La Unión tabernako terrazan egon ninteke kafe hartzen.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Singapurrera bizikleta gainean, edo bestela, iristen zaretenontzat gomendio txiki bat: Tree in Lodge izeneko ostatua (zuen hezurrentzako atsedena non bilatu ez badakizue, behintzat). Jabeak hemengoak dira, Jon eta Aski, eta egun batzuk igarotzeko toki hoberik eta jende zintzoagorik nekez aurkituko duzue. Kanpindenda nahiago baduzue East Park izenekoan debalde kanpatu daiteke.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Eta azkeneko berria. Datorren udazkenean liburu bat kaleratu nahi nuke. Autoedizio txiki bat izango da eta</b><br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_m4bDAVxElikmA7Qd1bN3-YeCpTIXcppzS7cfuVY4v82IAlobfRadzr_RqurhQY3vgJrplp4pbMvyhW1kPGkwCm3Vh3aRZpU0OGER0UPeskctP_1TLUZEyC024kRLfhZgzTd-UfTgbHrj/s1600/IMG_8997.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="207" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_m4bDAVxElikmA7Qd1bN3-YeCpTIXcppzS7cfuVY4v82IAlobfRadzr_RqurhQY3vgJrplp4pbMvyhW1kPGkwCm3Vh3aRZpU0OGER0UPeskctP_1TLUZEyC024kRLfhZgzTd-UfTgbHrj/s320/IMG_8997.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Singapur, Marina Bay</td></tr>
</tbody></table>
<b>blog honetan plazaratutako hainbat testu, eta berriren bat edo beste, bilduko ditut bertan.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Ondo izan.</b>Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-77308964895431153762015-08-10T07:53:00.001-07:002015-08-14T00:16:24.301-07:00200.000 km<div style="text-align: left;">
</div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm3Xkg0rSJ2ub5VxHEgO-hzodWb2MxfqCqotehhTRVZf995sff6b0uDsMc9V16wtIUS0Yb-MAupQrxtUDQt4dTv6TM4R_3J0oPfLovsDkVLKt267f20_9ooR6dF4qOJ3zewOMK_kKYEB-K/s1600/IMG_4681+Auto+contrast.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm3Xkg0rSJ2ub5VxHEgO-hzodWb2MxfqCqotehhTRVZf995sff6b0uDsMc9V16wtIUS0Yb-MAupQrxtUDQt4dTv6TM4R_3J0oPfLovsDkVLKt267f20_9ooR6dF4qOJ3zewOMK_kKYEB-K/s320/IMG_4681+Auto+contrast.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Burdinazko bihotza dauka eta gurpil nekaezinak: 165.000 km<br />
ibili ditu munduan barrena eta aurrera doa</td></tr>
</tbody></table>
<b>Bidaia honek 200.000 km bete zituen aurreko batean: pasa den maitzaren 25eko lehen orduetan, Hego Koreako Seoul eta Busan hiriak lotzen dituen bidegorrian, Gumi hiritik gertu, eman nuen berrehun mila kilometroko marka ezarri zuen pedalkada. Bizikletako kilometro-kontagailuek adierazitakoaren araberako zifra da eta uste dut aski zehatza dela. Hasiera-hasieratik erabili nituen aparatutxo horiek eta egunez egun hartu eta apuntatu izan ditut ibilitako distantziak. Gasteizen ibilitakoa --hara itzuli naizen hiru aldietan-- ez dut kontuan hartzen. Hori ere aintzat hartuz gero beste 10.000 bat km gehitu beharko lirateke.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Zifra borobila eta potoloa da hainbeste urteren eta gurpil-biraren buruan Korean lortutakoa, baina askoz apalagoa batezbestekoaren ikuspuntutik begiratzen bazaio: hain zuzen, berrehun mila horiek borobildu eta zazpi egun geroago, ekainaren 1ean, bizikletaldi hau adin nagusira iritsi eta bere 18. urteurrena bete zuen (Japoniako Nagasaki hirian); 18 urte behar izan ditut, hortaz, kilometro mordoxka hori metatzeko, 30 pasatxo eguneko, batez beste. Ibilalditxo bat baino ez. Bizikletak, azken batean, horretarakoxe daude: ez denbora eta distantziak "hausteko", baizik eta, alderantziz, denbora ez estutzeko, abiadura txikiko plazerraz gozatzeko eta paseoak --bizialdi baten adinako paseo luzeak ere bai-- emateko.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Eta amaitzeko beste datu pare bat. Guztira bi bizikleta izan ditut lagun urte eta distantzia horietan, baina orain naramana da aipagarriena: Zeelanda Berrian erosi nuen bigarren eskutik 2001. urtean (lehena Txiletik hara eraman ninduen hegalaldian hondatu zuten) eta 165.000 km egin ditugu elkarrekin. Eta bigarren datua: Hegoafrikako hego-puntan nengoen (Agulhas lurmuturraren inguruan) 100.000. kilometroa bete nuenean; 2006. urtearen erdialdean izan zen hori eta gutxi uste nuen orduan egindako hura bikoiztu behar zenik!</b><br />
<b><br /></b>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-69223661930450800402015-07-07T03:39:00.000-07:002015-07-07T03:49:35.394-07:00Japonia<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOqfEqSNasOzthoQUnXoc51Ekq_iwQQOSwK6HT6FlN99QIZXFJb2tlFrQXXsDZSOekvYM41Haff1kMmlHQ5i6rqC4pnr5OwItpB7JLdUrq2LiGJQMX4HVwR-WkL3OQd-Gwnd2lXVfdcdNc/s1600/Osaka102015EkainaDaisuke-rekin.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOqfEqSNasOzthoQUnXoc51Ekq_iwQQOSwK6HT6FlN99QIZXFJb2tlFrQXXsDZSOekvYM41Haff1kMmlHQ5i6rqC4pnr5OwItpB7JLdUrq2LiGJQMX4HVwR-WkL3OQd-Gwnd2lXVfdcdNc/s320/Osaka102015EkainaDaisuke-rekin.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Osakan, Daisukerekin<br />
<br /></td></tr>
</tbody></table>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh43cWaK3w82XhqyAYR5ZEtxxA5Ah96B5Q76JY6nPN3Qq433rRi3QF62YxDeQWfIMjhivwKbbN5_KVZhFcE__2Va4cDYAZFtQ7HUDVQOPfnv6E4H4ppVfUKL96jTPO6aF9OgK6kBRzWrRg0/s1600/IMG_6990.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh43cWaK3w82XhqyAYR5ZEtxxA5Ah96B5Q76JY6nPN3Qq433rRi3QF62YxDeQWfIMjhivwKbbN5_KVZhFcE__2Va4cDYAZFtQ7HUDVQOPfnv6E4H4ppVfUKL96jTPO6aF9OgK6kBRzWrRg0/s320/IMG_6990.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kim eta Deguchi</td></tr>
</tbody></table>
<b>Tira, blog honetako aurreko sarreraz geroztik pasa da denbora, eta denborarekin batera herriak eta lekuak. Filipinetan hainbat hilabete eman nituen uhartetik uhartera jauzi eginez, eta joan den maiatzean jauzi handiagoa egin nuen: Cebu hirian hegazkin bat hartu eta Hego Korean lurreratu nintzen, Seoul hiriburuan. Eta hurrena Japoniaren txanda izan da. Zer kontatua badago baina ez naiz orain horrekin hasiko. Japonian nago, Osaka hirian egun hauetan, eta txirrindulari bat ekarri nahi dut orri hauetara, <a href="https://www.youtube.com/watch?v=NYvAVvXhc14">Daisuke Nakanishi</a>, hamaika urtez, 2010era arte, munduan barrena ibili zen txirrindulari japoniarra. Behin baino gehiagotan entzun nuen haren izena han eta hemen, baina orain ezagutu dugu elkar. Eta Daisukerekin batera, beste bi txirrindulari, Kim eta Deguchi. Kim mekanikaria ere bada eta nire bizikletaren ajeei kontu egin ezezik, bere etxean </b><br />
<b>hartu eta ostatu nau egunotan. Atsegin handia izan da hirurak ezagutzea. Eskerrik asko!</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-26829940215264718572015-01-26T17:26:00.002-08:002015-01-28T22:24:29.165-08:00Palawan irla<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Nondik nora: El Nido - Busy Bees - Taytay - Calauag - Itanyl - Bagung Bayan - Ilian - Tumarbong - Mendoza - Roxas - Puerto Princesa - Aboabo - Española - Aboabo - Quezon - Berong - Napsan - Bacungan - Puerto Princesa - Port Barton - Roxas - Taytay - El Nido. Guztira: 1079 kms.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL2FLIJ4iRvH20kgrZkDKQ4JYMr6BFgGPC_s72NYrvEFv9kaYuWlKXRDzzDgXSVrldM_qWxrvIeERMa4bWPSDncm_tazv7TFLA_h_49uOchaawoc1voxCWRzVwHhk9FkIYd7DYhd3kihhL/s1600/Tumarbon+baino+lehen4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgL2FLIJ4iRvH20kgrZkDKQ4JYMr6BFgGPC_s72NYrvEFv9kaYuWlKXRDzzDgXSVrldM_qWxrvIeERMa4bWPSDncm_tazv7TFLA_h_49uOchaawoc1voxCWRzVwHhk9FkIYd7DYhd3kihhL/s1600/Tumarbon+baino+lehen4.jpg" height="225" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Palawan-eko ipar-ekialdean, Tumarbong herriaren inguruetan. Bide asfaltogabeak eta kostalde apartatu bat.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div style="text-align: left;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-43827337653487388732014-07-29T11:05:00.000-07:002015-08-14T23:58:06.146-07:00La luna de bórax<div class="MsoNormal">
<i><br /></i>
<i>Recorriendo una región
remota del altiplano boliviano, cercana
al parque nacional Eduardo Avaroa, llegué una tarde del año 2010 a la mina de
Capina. El texto siguiente fue escrito en euskera semanas después y lo traduzco
ahora al castellano para los amigos de <a href="http://gdlenbici.org/">GDL en Bici</a> (publicado el pasado mes de marzo en la revista Ciudad en Bici de Guadalajara, México).</i><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>LA LUNA DE BÓRAX<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Capina es un conjunto de
edificios, todos pequeños, humildes y austeros, que tienen en las paredes el
mismo color gris de la tierra que les rodea. Es un campamento de mineros
situado en el altiplano frío y seco de Bolivia, a unos 4400 metros de altura. A
unos tres o cuatro kilómetros, en dirección al pueblo de Villamar, hay una
llanura de sal y allí se dirigen todas las mañanas, a extraer bórax, los
aproximadamente 40 mineros que viven y trabajan aquí. Y se dirigen muchos de ellos
con picos porque en Capina se practica la llamada “minería tradicional”. El
bórax será luego llevado en camiones a las instalaciones de Apacheta, junto a
la frontera chilena, y una vez convertido en ácido bórico seguirá su viaje a
los puertos chilenos para ser exportado.<o:p></o:p></b></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieQrj90-lGLhj_98QdKsfUB1ZuwRgBCbeXU9tFjbcGKA992nh6C4LzbaOltp2EW0M367Os8bOcXNN3t0PJOPhXlfV8xJPGaCPi1RmYmajjZAIi_Lv8-6cDVfOsUGi0gsXo7Ug0iPZafRdD/s1600/Hiru46-35Aldatua.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="182" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieQrj90-lGLhj_98QdKsfUB1ZuwRgBCbeXU9tFjbcGKA992nh6C4LzbaOltp2EW0M367Os8bOcXNN3t0PJOPhXlfV8xJPGaCPi1RmYmajjZAIi_Lv8-6cDVfOsUGi0gsXo7Ug0iPZafRdD/s1600/Hiru46-35Aldatua.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Laguna Blanca. Altiplano boliviano.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b>
<b>He llegado a Capina por
una brecha arenosa hora y media antes de que oscurezca. Un hombre que está
sentado a la solana, tan quieto y a gusto como un gato, no se ha sorprendido
mucho –tampoco se ha movido mucho- al verme llegar. <i>“Sí, puedes quedarte aquí a pasar la noche, pero estamos completos, no
hay ninguna habitación libre, los únicos lugares que te puedo ofrecer son las
duchas y el comedor. Si quieres también puedes cenar y desayunar con nosotros
…”. </i>Le he dado las gracias y le he dicho
que pagaré las comidas. <i>“No, no… no te
preocupes por eso…”</i>, y se ha vuelto a recostar en la pared, la cara girada
hacia el sol de la tarde, los ojos semicerrados, en la misma posición que
tenía unos minutos antes.</b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Hacia las seis, un poco
antes de que el sol se ponga, han comenzado a llegar los trabajadores. La
mayoría jóvenes pero también algunos que van avanzando en edad. Llevan gorros
sobre la cabeza y visten ropas gruesas y gastadas, solamente los rostros de
piel oscura y las manos quedan al descubierto. Primero se dirigen a sus
pequeños cuartos y luego al comedor, porque los cocineros reparten a esta hora
una bebida caliente y pan. La cena (una sopa de verduras) vendrá después, a las
siete y media. <o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Los mineros entran al
comedor, se saludan y se dirigen a la
ventanilla de la cocina. Recogen la
bebida oscura y humeante y se sientan en las mesas. Se escuchan retazos de
conversación, murmullos… pero no hay ruido,
el ambiente es recogido. Más de un
minero se me acerca, primero me ofrecen te y pan, luego vienen las preguntas:
de dónde vengo, de dónde soy, ¿no me canso haciendo un camino tan largo?, ¿por
qué ando así?, ¿qué gano?, ¿estoy haciendo alguna investigación?... . Cuando su
curiosidad está satisfecha mis interlocutores se despiden con educación. No es
gente huraña o tímida pero tampoco alargan la plática más allá de lo necesario.
Uno de ellos quiere saber si es verdad que España está llena de gente y que ya
no cabe nadie más. Otro me dice que su hija está en Barcelona, que se fue a
estudiar pedagogía con una beca hace once meses y que dentro de cuatro días
vuelve a Bolivia. Le gustaría, añade, ir a La Paz a darle la bienvenida pero
todavía no sabe si le darán permiso. Barcelona es muy bonita, ha visto las
fotos que su hija ha enviado por internet. Se sorprende mucho cuando escucha
que yo no conozco esa ciudad.<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Yo también intento saciar
mi curiosidad. Los mineros son de pueblos diferentes pero la mayoría del
departamento de Potosí (en ese departamento está Capina). Trabajan por turnos,
pasan 28 días aquí y 14 en casa. La mina es privada, los dueños son belgas.
¿Cuánto ganan? No lo sé y no me atrevo a preguntarlo. Sí que sé que el salario
de los maestros y maestras bolivianos es de unos 1200-1800 bolivianos mensuales
(138-208 euros).<o:p></o:p></b></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjw7hAfTL0rBGIhh_hNboqwdaDemJbWS1Nro3CgDLIpYAjgNGuIDQbfjhkatE6uKo4-2eFPmjdr5_Tl5DG8qAY9xjInQ81sOiTVsrepgPgHieX42pSFXn-v01My1Q2IgdrE9_OAXGOHOcS5/s1600/Hiru46-37.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjw7hAfTL0rBGIhh_hNboqwdaDemJbWS1Nro3CgDLIpYAjgNGuIDQbfjhkatE6uKo4-2eFPmjdr5_Tl5DG8qAY9xjInQ81sOiTVsrepgPgHieX42pSFXn-v01My1Q2IgdrE9_OAXGOHOcS5/s1600/Hiru46-37.jpg" width="201" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Altiplano boliviano. Antes de llegar a Capina</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>He escogido el cuarto de
las duchas para dormir. Es pequeño, tiene tres duchas y dos lavabos. El agua
caliente es natural, viene de un manantial termal. <i>“¿Y el baño? ¿Dónde está?-</i>
pregunto. <i>“¡La pampa abierta, ese es
nuestro baño!” --</i>me responde uno
de los trabajadores. El techo del excusado de Capina es infinito y está
adornado con miles de estrellas. Es un lugar muy hermoso. También frío,
terriblemente frío. ¿Hasta dónde bajaran hoy las temperaturas? ¿a 15 grados
bajo cero? ¿a veinte?. Al volver al cuarto de duchas extiendo la esterilla en
el suelo de cemento y me meto al saco de dormir después de ponerme encima todas
las ropas que tengo: dos pares de pantalones, dos camisetas, el suéter de lana
de alpaca, dos forros polares, el chubasquero, el gorro, los calcetines de lana
que me regalaron en Sudáfrica… me cuesta
entrar, estoy tan anudado como una momia, casi no me puedo mover. ¡Ojalá no
pase frío, al menos!</b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>A las seis y media los
trabajadores toman el desayuno y a las siete se dirigen al salar. El sol
todavía no asoma por el borde de la llanura. Yo ya me he levantado también.
Salgo del cuarto de duchas y me alejo unas docenas de metros hacia la pampa
para orinar. El frío atraviesa todas las capas de ropa que llevo encima y me
penetra hasta la médula de los huesos. Las manos me duelen a pesar de los
guantes. Veo a los mineros subir en silencio a los camiones. También ellos
están cubiertos de arriba abajo, solo se les ven los ojos y los labios.<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Entro al comedor. Está vacío
pero en la cocina trabajan tres mujeres, hay ollas grandes en los fuegos. Me
sacan una jarra llena de leche y una bandeja con panes. <i>“Es leche con sémola, toma toda la que quieras, hay de sobra”</i>, me
dice una de las mujeres sonriendo. Le calculo unos 35 años. Parece que tiene
ganas de charla, me vuelve a hacer todas las preguntas que ayer respondí a los
mineros y algunas más que a ella se le ocurren: hasta cuándo voy a andar así,
cuándo volveré a casa, si tengo familia…
<i>“¿y no tienes familia propia? ¿por
qué?”</i>. Decido contestar con una
broma. Le digo que estoy buscando mujer, que por eso he venido a Sudamérica. <i>“¡Pues no espere más y llévese una
boliviana! -</i>replica riéndose. Ella es de Sucre y tiene un hijo de seis
años, me explica a continuación. <i>“Su padre
está ahora en España, nos dejó y se fue, creo que encontró otra mujer allí”</i>. Habla con tranquilidad, no parece muy
apenada. <i>“Una tía mía también está allí…
hay muchos bolivianos en España, ¿verdad?... pero… España también se llevó
mucha plata de aquí…”</i>. Cambia de conversación repentinamente, sin darme tiempo
a decir nada<i>, “pero toma, toma tu
desayuno antes de que se enfríe…”.<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUzhi39EiYg-auFLQktcq4qHt0wKk4nhBZtgT_Z4yggV1om0Z6_R2rXnbIVmsqD40dASLt62Kgm2cc5-txiBsKBr3x8VIhdWWV27FXZaTJ7VlWiXSajTZmPn-62I7bUQdzO4y7FK8SdQ_j/s1600/Hiru48-6.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUzhi39EiYg-auFLQktcq4qHt0wKk4nhBZtgT_Z4yggV1om0Z6_R2rXnbIVmsqD40dASLt62Kgm2cc5-txiBsKBr3x8VIhdWWV27FXZaTJ7VlWiXSajTZmPn-62I7bUQdzO4y7FK8SdQ_j/s1600/Hiru48-6.jpg" width="230" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Villamar</td></tr>
</tbody></table>
</i><o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><i><br /></i></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Antes de dejar Capina he
estado un momento con el responsable de la mina y le he dado las gracias<i>. “No hay por qué, que tenga un buen viaje.
El camino pasa entre aquellas montañas, tiene que atravesar el abra y luego
todo es bajada hasta Villamar…”</i></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>La brecha que conduce a
Villamar es apenas un arañazo leve en la tierra, una marca indecisa que pasa
junto al salar de Capina y continua recorriendo el altiplano vacío, buscando la
barrera gris de unas montañas lejanas. El salar es una mancha de nata extendida
en esa tierra inerte. Su superficie no es completamente lisa, tiene pequeñas
arrugas y grumos. El color blanco tampoco es puro, se distinguen en él reflejos
metálicos y grises. Cerca del borde unos trabajadores están perforando esa nata
con picos. Se mueven necesariamente despacio. Ellos también están anudados,
envueltos de cabeza a pies en las gruesas ropas de trabajo. Sobre la superficie
blanca y vestidos así parecen astronautas.</b></div>
<div class="MsoNormal">
<b></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Por el camino se acerca
un jeep con turistas. Van hacia la Laguna Colorada y son seguramente los
primeros de hoy, los más madrugadores. Se paran frente a los mineros y bajan
las ventanillas. Veo las máquinas de fotos. Solo unos pocos segundos. Luego
vuelven a perderse en el camino polvoriento.<o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b><br /></b></div>
<div class="MsoNormal">
<b>El sol trepa poco a poco
por el azul frío del cielo, sus rayos son todavía débiles, apenas calientan.
Con la bicicleta detenida junto al borde del salar, miro un instante a los
astronautas pobres de Bolivia, a los mineros de la luna de bórax. Después hago
un gesto de despedida con la mano y yo también me alejo.</b><o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-13466882329185932222014-03-04T21:13:00.000-08:002014-03-04T22:16:34.713-08:00Guadalajara, Mexiko<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span id="goog_2037567692"></span><span id="goog_2037567693"></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1GJI37ozfmS8jSnbBS10jIyCkcWmNHrZvH9CmDL-SKN6D7nwj3pvLZuRKNrB6PwEPwbJRYvAL69p5Ve9X1I35CMk3WT7cqC7yDaezj6y534pwqRm4FpUyf8WBxKr1zhnZ6UOEOQAvQbyD/s1600/Starred+Photos2.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"></a></div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDsu4vl2HrjPjZiQHYcd2B8JdFPFF1qfEsddW8VnzUvAX8u6ysmEORvVn2WXXJ2PKg3dJ-rsTaz0EbJNmXdQLQmTuQdqfIIPzagUvYlTHxfk8qJzWCRu2HlL_75kZ_Srf3gB3qTtdK2y28/s1600/IMG_0996.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDsu4vl2HrjPjZiQHYcd2B8JdFPFF1qfEsddW8VnzUvAX8u6ysmEORvVn2WXXJ2PKg3dJ-rsTaz0EbJNmXdQLQmTuQdqfIIPzagUvYlTHxfk8qJzWCRu2HlL_75kZ_Srf3gB3qTtdK2y28/s1600/IMG_0996.JPG" height="208" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">New Mexicoko mendietan, pasa den urrian</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_aGoNIxHpaTSLvSVogqv7KdOp0KE0_0uAoVdEmxENBk9KaoiOdrQL5c-2m7lYIyrYytudNciDFtQy9pU2VzPg4-1OfbWX6Mj4pGUgS__OSC0W27zoMCgMI9zPnpzcqlZhvZ5dzmCkmSa_/s1600/IMG_1223.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_aGoNIxHpaTSLvSVogqv7KdOp0KE0_0uAoVdEmxENBk9KaoiOdrQL5c-2m7lYIyrYytudNciDFtQy9pU2VzPg4-1OfbWX6Mj4pGUgS__OSC0W27zoMCgMI9zPnpzcqlZhvZ5dzmCkmSa_/s1600/IMG_1223.JPG" height="213" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hegoalderantz, Mexikoko mugarantz </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMtGJM6i83Je2rWyc6nhPWDD5aow6Sob51j0fmM1CNz5AML5mrF22vc6bzoLlgrWxbzwnLf0LJ8JmB2x8bTKdkL3KdoHNS0Y57hQeeQh0MbIRjqOE0OpF1oBgQM4oAGAiX86PokWAWDeLn/s1600/IMG_1276.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMtGJM6i83Je2rWyc6nhPWDD5aow6Sob51j0fmM1CNz5AML5mrF22vc6bzoLlgrWxbzwnLf0LJ8JmB2x8bTKdkL3KdoHNS0Y57hQeeQh0MbIRjqOE0OpF1oBgQM4oAGAiX86PokWAWDeLn/s1600/IMG_1276.JPG" height="237" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Poza, egunero hasten delako</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTrdPnrkGN1oX05GKEsMgep4JveRPUYzJhq2vAiCjey9FX-44FSjUtoXpvYDs0xo3O0WBZdrWWzdjKUdhwYhJpWVk6Ae6lFM5XJ8Pulm8kLu2L5fWbe6yBeMSoUKPQ3xxdG2HxzisZyN7k/s1600/IMG_1379.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTrdPnrkGN1oX05GKEsMgep4JveRPUYzJhq2vAiCjey9FX-44FSjUtoXpvYDs0xo3O0WBZdrWWzdjKUdhwYhJpWVk6Ae6lFM5XJ8Pulm8kLu2L5fWbe6yBeMSoUKPQ3xxdG2HxzisZyN7k/s1600/IMG_1379.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bizikleta zuriak: errepidean hildakoen oroimena eta salaketa</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIYvMvfVRJo1hh_mCX4spDfj1eHU9Xt8lIhruiQP2eX_DoeHoQVaKNAeqA_0ZU6kDJb09w1tpj3358kISw1phe0PKrx4D3FKjwj5Ehou3cXQTwBPAvRUG1BX8yetpIafO_1LMPQRu3hFqa/s1600/Starred+Photos2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIYvMvfVRJo1hh_mCX4spDfj1eHU9Xt8lIhruiQP2eX_DoeHoQVaKNAeqA_0ZU6kDJb09w1tpj3358kISw1phe0PKrx4D3FKjwj5Ehou3cXQTwBPAvRUG1BX8yetpIafO_1LMPQRu3hFqa/s1600/Starred+Photos2.JPG" height="187" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"> "Hau nirea da, ez ikutu!!"</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQqSzMKZ7Iq9hgh6o_ulYKR4n2PqYOdG3qI5xy5lGZjzhW7oZZHxEHDseCzbJ5bGryCiewFERhkfRwIyxminNPubfyZqdMKnW4R7d5pD8uQNWYzH2nNso7PNYLFZH62qS5qYMmocOsUNsz/s1600/IMG_1504.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQqSzMKZ7Iq9hgh6o_ulYKR4n2PqYOdG3qI5xy5lGZjzhW7oZZHxEHDseCzbJ5bGryCiewFERhkfRwIyxminNPubfyZqdMKnW4R7d5pD8uQNWYzH2nNso7PNYLFZH62qS5qYMmocOsUNsz/s1600/IMG_1504.JPG" height="214" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mexikon dagoeneko: Mata Ortiz-eko (Chihuahua) eltzegintza</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggUMMWTMezAEK9AZcNAxtCnfqaVeCgIcamowHQjSiosXR2BgOwEGEpwgYQWlr8FS6U9uCOzVI4dTm7mGDjqhjODwoETcax2Ly1HbHNi-cT4hi-ZrW6-_zkPBMiW6AeYJIKekXEnNQsUJwa/s1600/IMG_1646.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggUMMWTMezAEK9AZcNAxtCnfqaVeCgIcamowHQjSiosXR2BgOwEGEpwgYQWlr8FS6U9uCOzVI4dTm7mGDjqhjODwoETcax2Ly1HbHNi-cT4hi-ZrW6-_zkPBMiW6AeYJIKekXEnNQsUJwa/s1600/IMG_1646.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Cuarenta Casas (Chihuahua): Paquimé kulturako etxe hondarrak</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmVUheAvVzs19t4-Ql6sYLdWhhyphenhyphenXz8Qnr4mj4tNKzX6A4UQRUVSFy_aKu92_z0IQqN8zVOY16i_ZgGm-p1UOpYDHUjpjdTJXVS08jABuRSFpOdEToXYD2Fpsg9H6ygCW9NLfv8bwwj2KC7/s1600/IMG_1895.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmVUheAvVzs19t4-Ql6sYLdWhhyphenhyphenXz8Qnr4mj4tNKzX6A4UQRUVSFy_aKu92_z0IQqN8zVOY16i_ZgGm-p1UOpYDHUjpjdTJXVS08jABuRSFpOdEToXYD2Fpsg9H6ygCW9NLfv8bwwj2KC7/s1600/IMG_1895.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Aitor Galdos eta Eve: burutik oso sano ez, baina zoriontsu bai. Dena zikloterapiari esker.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihr20SAvn1f9PGsbo0nX0-Ejm0nUwzcOjgB7h10gFx1frVzhxGi_XAcCvtMAFSboAApNfjgfXuWxghbI-sZ0DI-g8vmSzxKwN1X53xQwf26eAeoWFZ3NEzg5eeILqfweuG-O324nh29Qjk/s1600/IMG_2097.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihr20SAvn1f9PGsbo0nX0-Ejm0nUwzcOjgB7h10gFx1frVzhxGi_XAcCvtMAFSboAApNfjgfXuWxghbI-sZ0DI-g8vmSzxKwN1X53xQwf26eAeoWFZ3NEzg5eeILqfweuG-O324nh29Qjk/s1600/IMG_2097.JPG" height="213" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Durangoko hirian harrera ezin hobea egin ziguten</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwJ8x5I008JRVnhTOlFBFbSPXCfX_4ZSCjzemkqu0htPmZ09txHLDVnyF67giJ1KRYD2IqV9h61vBlphfU1TndyaDUh4c7dgq4dnDbgNfBonQdtRsF1dPkCdKZzudyXZHnG2LE-lM1C7hyphenhyphen/s1600/Starred+Photos1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwJ8x5I008JRVnhTOlFBFbSPXCfX_4ZSCjzemkqu0htPmZ09txHLDVnyF67giJ1KRYD2IqV9h61vBlphfU1TndyaDUh4c7dgq4dnDbgNfBonQdtRsF1dPkCdKZzudyXZHnG2LE-lM1C7hyphenhyphen/s1600/Starred+Photos1.JPG" height="187" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hanburgesek zeregin gutxi hemen...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiO8UbHQuG-CaX6ztMl4gRQy9YjmfSY1xeKR63HW2NmmSbAjY_j5ojVlGicKjJmmwAHUCW8WyCHdVhydWCsbeqsFRD2zUZfIFq1FObpPzOmn4f5ooJKCvAacBLK50qvbZdLObvZ0G1jHQf/s1600/IMG_2346.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiO8UbHQuG-CaX6ztMl4gRQy9YjmfSY1xeKR63HW2NmmSbAjY_j5ojVlGicKjJmmwAHUCW8WyCHdVhydWCsbeqsFRD2zUZfIFq1FObpPzOmn4f5ooJKCvAacBLK50qvbZdLObvZ0G1jHQf/s1600/IMG_2346.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tequila herrian</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlxo8QYhstn58TpoGdpZnlYndoH8mfor1M5fCtB8CBrC53EJLGgD82Yu4hVa0BR1hhcrI-L4RDOQeFp5ZVz12Mh5z8n9TTcntnEdzqvedT2ohFk9OAdQ3qJtOoAdNEk1PvFJRNJLSYaPmS/s1600/IMG_2361.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlxo8QYhstn58TpoGdpZnlYndoH8mfor1M5fCtB8CBrC53EJLGgD82Yu4hVa0BR1hhcrI-L4RDOQeFp5ZVz12Mh5z8n9TTcntnEdzqvedT2ohFk9OAdQ3qJtOoAdNEk1PvFJRNJLSYaPmS/s1600/IMG_2361.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Abenduaren 30ean iritsi ginen Guadalajarara</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtVUss5RC3Kl-Q5iARxItosqRU_6nZ4tM2B0D6CbiJxE8PWLmZ8ugeF2iCcsyxQWSW2J7S_O5k6YFPGIxE_pxU_MaUViQTmW7dZ9aIKyqz5EeV7pkkfXr1u0_NZBZrX16qUS9RQnS_hsg5/s1600/IMG_2502.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtVUss5RC3Kl-Q5iARxItosqRU_6nZ4tM2B0D6CbiJxE8PWLmZ8ugeF2iCcsyxQWSW2J7S_O5k6YFPGIxE_pxU_MaUViQTmW7dZ9aIKyqz5EeV7pkkfXr1u0_NZBZrX16qUS9RQnS_hsg5/s1600/IMG_2502.JPG" height="320" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hortxata saltzaileak. Guadalajara.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjt890dogx6Zf4EDjxmdfdO1jIWQTXs57hMbpRGewib97Jq7iVjLoaHcqNIskzLlR8aJMC_cvL1eXM38CQAqf51JWzAuGCZtjeJmmfbn55fhfpsCjXziI298vNWQZCTw6_6zJKU4txbGyTg/s1600/IMG_2775.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjt890dogx6Zf4EDjxmdfdO1jIWQTXs57hMbpRGewib97Jq7iVjLoaHcqNIskzLlR8aJMC_cvL1eXM38CQAqf51JWzAuGCZtjeJmmfbn55fhfpsCjXziI298vNWQZCTw6_6zJKU4txbGyTg/s1600/IMG_2775.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">"Cambiar el símbolo de status por el de inteligencia"</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHst6P6IN_iLuOz_Yja3P3M3K5-tZW-ryp48bZl4D7FsfCDUNFcZyxLw5thTzbW3H8XvMEc0A8v0qjMkOt1E7bdbh79HLiuPjiCpyULP8LATuouldG8WmJoaXzzMJzCA9zW4N3dbUMKTwg/s1600/IMG_2860.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHst6P6IN_iLuOz_Yja3P3M3K5-tZW-ryp48bZl4D7FsfCDUNFcZyxLw5thTzbW3H8XvMEc0A8v0qjMkOt1E7bdbh79HLiuPjiCpyULP8LATuouldG8WmJoaXzzMJzCA9zW4N3dbUMKTwg/s1600/IMG_2860.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Etxean</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-51787262174663201472013-11-27T01:23:00.000-08:002014-02-08T10:52:43.475-08:00Chihuahua, MexikoNondik nora: AEB/Mexikoko muga (Antelope Wells/El Berrendo) - Janos - Nuevo Casas Grandes - Mata Ortiz - El Willy (Ejido Ignacio Zaragoza) - Steven - Pacheco - Jovales - Largo Maderal - Mesa del Huracan - 40 Casas - Ciudad Madera - Temosachic - Ciudad Guerrero - La Junta - Cuauhtemoc - Chihuahua. Guztira: 707 km.<br />
<br />
<b>Egun hauetan lagun bati idatzitako gutunaren pasarteak:</b><br />
<br />
<i>"Aqui,en este lado del mundo, es mediatarde ahora, hace
frio, el cielo està despejado y yo estoy sentado enfrente de una mesa,
en
un pequeño apartamento que estos dias me han prestado los jòvenes
soñadores de la ciudad, los que imaginan y tratan de construir un Mexico
y un mundo diferente. Tengo una botella con sotol (un aguardiente local) y una cajetilla de
cigarrillos junto al ordenador, mi vieja bici a un costado. Las bolsas
cada vez màs remendadas,
hoy las he vuelto a llevar al zapatero. Conozco cada parche y recuerdo
el lugar del mundo en que fue colocado... </i><br />
<i>Llevo ya una semana aqui, en
Chihuahua, y me
quedarè una màs. Estoy esperando a una pareja de amigos
ciclovagabundos, Aitor
y Eve, (<a href="http://cyclotherapy.blogspot.mx/" target="_blank">http://cyclotherapy.blogspot.mx/</a>)
para juntos continuar hacia Guadalajara... </i><br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCOpkSA0ADr-GY1yPfPmlmWl5H9eRbX-10Q2Mj0XxVtCdeDCwnb0Sti748vy01x8PamAOsgwwzQxJsHIGOz10ra_-v3o-3tBp_T71XCMpaXAgMNnlwkCnSMuwYx63g1g1lNeiiGQQNKXDi/s1600/IMG_1833.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCOpkSA0ADr-GY1yPfPmlmWl5H9eRbX-10Q2Mj0XxVtCdeDCwnb0Sti748vy01x8PamAOsgwwzQxJsHIGOz10ra_-v3o-3tBp_T71XCMpaXAgMNnlwkCnSMuwYx63g1g1lNeiiGQQNKXDi/s320/IMG_1833.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Pancho Villa. Iraultzaren Museoa. Chihuahua</td></tr>
</tbody></table>
<i>...otra vez en ruta, otra vez en
mi casa nòmada, en esta casa a la que le faltan muchas cosas pero no
libertad ni intensidad. Libertad del camino abierto -el ùnico rumbo
seguro es el horizonte- e intensidad de la vida avanzando, movièndose,
llevàndome sin descanso hacia ese lugar desconocido, ese lugar que no adivino pero del que
estoy hace tiempo enamorado... <br /><br />...tù ya sabes como es esa
frontera, la que hay un poco màs al norte.
Radical. En un paso cambias de mundo, zambullida con la ropa puesta en
la Amèrica humilde y vital. Aqui la vida camina sin red de seguridad y
se pega a la calle y al dia a dia. Y despuès de meses en los Estados
Unidos viviendo en bosques, planicies y desiertos, despuès de tantas
noches de silencio
(hermosas) solo roto, a veces, por el viento, por el tambor de la
lluvia sobre las telas de
mi tienda, o por el coro de aullidos de los coyotes a mi alrededor,
ahora he vuelto al roce, al bullicio y al calor de la Amèrica Latina.
He pedaleado tambièn por pistas apartadas
antes de llegar aqui, caminos sin asfaltar que atravesaban sierras y
pinares inmensos y solitarios y que me hicieron sentir por unos dias
como si estuviera en la Great Divide mexicana. Pero como te decia antes,
la vida huraña y asilvestrada ha hecho un parentesis de momento...
coches, gente, tambièn amigos, bares, conversaciones y memoria llenan
estos dias. Mèxico y
los mexicanos me han recibido como siempre lo hicieron, con la
generosidad y la cercania que les caracteriza...<br /><br />Esta el la cuarta vez que recorro este pais en bicicleta (¡la primera en
el 87!) y nunca deja de sorprenderme y emocionarme. Me recibe con
recuerdos (cada vez màs recuerdos) y tambièn con una fuerza que sigue
siendo nueva e impetuosa. Esa fuerza que a ti tambièn te cautivò..."</i><br />
<br />
<br />
<b>MUGA ZEHARKATZEN</b><br />
<b> </b><i><br /></i><br />
<b>Estatu Batuek eta Mexikok dauzkaten 43 muga-igarobideetatik</b><b> Antelope Wells/El Berrendo</b> <b>txikiena da eta gutxien erabiltzen dena. "Great Divide" ibilbidearen amaiera hantxe dago eta hantxe esan nien agur Estatu Batuei, eta Mexikora sartu, hil honen 3garren egunean. Desertuan barrena doan errepide asfaltatu eta bakarti batek eraman ninduen muga-postura. "The Lonely Road" izena ematen diote -hala azaltzen zen nire mapetan- eta batzuek diotenez droga-trafikatzaileek eta emigrante klandestinoek erabili ohi dute, gauez batez ere. Hurbileneko herria Hachita da -mugatik iparraldera dagoen komunidade pobre eta erdi abandonatu bat- eta hortik Antelope Wells-era dauden 75 kilometroetan "border patrol" edo mugako poliziaren autoak izango dira ikusiko dituzun ibilgailu ia bakarrak. Ohituta daude txirrindulariekin eta ez zenuke zertan kezkatu baten bat gelditzen bada zu ikustean: ziurrenik ura edo beste zeozer behar duzun galdetzeko geldituko da. Behin muga igaro eta Mexikoko aldean 13 kilometroko bide asfaltogabe bat ibili beharko duzu Douglas/Agua Prieta-tik datorren errepidera iristeko. Errepide estua eta arriskutsua da hau, kamioi handi asko dabiltza bi norabideetan eta abiada bizian (ongi etorri Mexikora!). Hurbileneko herria Janos da (74 km. mugatik hego-ekialderantz). </b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<b><u>2013ko azaroak 1, ostirala</u> Silver Citytik hegoalderako desertua - Hachita, 85 km.<br /><br />Desertua
daukat inguru guztian, kaktusez zipriztindutako belar horiko eremu
bakartiak eta urrutian mendi ilun sorta bat. Zeruan eguzkia jaun eta
jabe da, laino txiki bat ere ez da ageri, haizerik ere ez. Oraintxe
erakusten dit New Mexicok nik espero nuena, nire irudimenak berari buruz
moldatua zuen irudia. Orain, mugatik bi egunetara nagoela, eta ez
lehenago. Bidea pista txiki eta bakarti bat da, orduak dira ez dela auto
bat igaro. Behiak ikusten ditut aldian behin ur-putzuen ondoan,
basahuntzak (pronghorn), txori taldeak ni igarotzean hegaldaka izutzen
direnak... beste mugimendurik ez. <br /><br />Hachitako errepide asfaltatuan
mugako polizia ikusi dut, hiru auto. Hachitak ghost town baten itxura
dauka ia. Dendak, kafeak, gasolindegia, etxe asko...bertan behera utzita
daude, itxita eta hutsik. Postetxeak, ordea, eutsi egiten dio, kanpoko
mundua eta herri hau elkarrekin ahaztu ez direla -ez guztiz, behintzat- esaten digun aztarna bakarra. RV Camp izandakoan (hau ere abandonatua) kanpatu dut.
Ia gauez iritsi naiz herrira eta kalean ikusi dudan pertsona bakarrari
-bere etxe ondoan zegoen agure bati- galdetu nahi izan diot RV Camp-era
joateko bideaz. Ez dit erantzun, alde egin du korrika, beldurtuta, eta
bere autoaren atzean ezkutatu da.<br /><br /><u>2013ko azaroak 2, larunbata</u> Hachita - Antelope Wells, 76 km.<br /><br />Desertua
berriro, mendi-muino marroi eta isilak ditut aurrean, urrutian,
Mexikoko mugatik gertu behar dute. Errepide bakartia da hau ere, guztiz
zuzena da nire mapek ematen dioten izena,"The Lonely Road". Esaten
dutenez droga eta emigranteekin trafikatzen dutenek maiz erabiltzen
dute. Irrealtasunaren irudipena daukat. Paisaia bera da irrela, hain
geldia eta mutua, hain zehatza bere forma eta koloreetan, non dekoratu
bat ematen duen; eta paisaia </b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUJgQbTPjSt3wfRSCE395Y84WB7pHf8vffn4hdOWthlMNYLlWIP4r1OijdLIN6sco2xHOY94gK4pWRUpx3kPoepPmPo8xHa-Gz-enp_F0d7UGdZkuB0OSowvC1-dU5fOpccHC-ZtdR63P2/s1600/IMG_1462.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUJgQbTPjSt3wfRSCE395Y84WB7pHf8vffn4hdOWthlMNYLlWIP4r1OijdLIN6sco2xHOY94gK4pWRUpx3kPoepPmPo8xHa-Gz-enp_F0d7UGdZkuB0OSowvC1-dU5fOpccHC-ZtdR63P2/s320/IMG_1462.JPG" height="240" width="320" /></a></b></div>
<b>horretan izkutatzen den muga ere irreala
begitantzen zait hemendik. Badakit hor, urrats gutxitara, dagoela,
zelatan, leize bat dela inguratzen nauten zabaldiak -eta nire ibilera-
erdibituko dituena. Muga eta berak ekarriko duen aldaketa, biak irrealak
hemendik pentsatuta. 87an zeharkatu nuen estrainekoz. Zer aldatu da
harrezkeroztik? Dena berria zen orduan, lurra eta baita hari so egiten
zioten begiak ere. Dena espero genuen, dena zegoen gertakizun. Orain ez.
Ahitu da egun harrigarrien promesa. Eta hala ere mugaren misterioa eta
deia hor daude, bizi-bizirik, garai urrun haietan baino are biziago
esango nuke. <br /><br />Lautada huts baten erdian dago muga-postua, munduko
txoko galdua ematen du. Ezkerrean muino leun eta borobilduak ditu,
lurretik sortzen diren uhin ilunxkoak dirudite; eskuinean mendikate
gotorrago bat goratzen da, hura ere ilun, soil eta mortu. Errepide
bazterrean kanpatu dut, bi km. lehenago.<br /><br /><u>2013ko azaroak 3, igandea</u> Antelope Weels - Janos (Mexiko), 74 km.<br /><br />Estatu
Batuek egunsenti eder eta dramatiko bat oparitu didate gaur, despedida
gisa. Zeruko ilunpea doi-doi urdintzen hasia zen altxatu naizenean,
ikatza bezain beltzak ziren hodei multzoak ikusi ditut orduan urdin jaioberri hori goitik
hesitzen eta handik sortuz, eta urrutiko mendietan pausatuz,
ortzadarraren errainua; desertua kobre koloreko argitasun batez zegoen
</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2QXSMfk2X3PBNRlDlDo07-dIEeHos-WNlbQFoGSgDas9KM-GWgRgaotIwWtQE71oXKv-u0LlJu_KYoZPpbXboAyavtrMH7SZUJMKA95GOQ-HFnThRXQ2N5uLAFpSA7nnKja2VHds-KZru/s1600/IMG_1465.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2QXSMfk2X3PBNRlDlDo07-dIEeHos-WNlbQFoGSgDas9KM-GWgRgaotIwWtQE71oXKv-u0LlJu_KYoZPpbXboAyavtrMH7SZUJMKA95GOQ-HFnThRXQ2N5uLAFpSA7nnKja2VHds-KZru/s320/IMG_1465.JPG" height="320" width="240" /></a></div>
<b>
gorriturik. Bart gaueko ikuskizuna ere ez zen nolanahikoa izan. AEBko
mugako eraikinak ikusten nituen nire kanpalekutik baina bat eginda
inguruko desertuarekin, larregi nabarmendu gabe. Gautu zuenean, ordea,
argi foko indartsuak hasi ziren pizten alde guztietatik eta muga txiki
hura, apenas inork erabiltzen duena, distira txuriz bete zen, desertuko
iluntasunean pausatutako espaziontzi erraldoia ematen zuen. Haruntzago,
Mexiko aldean, argi horixka ahulen bat edo beste baino ez zen ageri.<br /><br />Bederatzi eta erdiak inguruan muga-postuan nengoen. AEBko aldean ez didate jaramon handirik egin, pasaportea
erakutsi beharrik ere ez dut izan. Edadeko polizia batek oso adeitsu eta
lagunkoi jokatu du nirekin. Gazteago bat mesfidati inguratu zait, eskua
pistola-zorrora eramatea izan da bere lehen erreakzioa ikusi nauenean.<br /><br />Mexikoko
aldean askoz umilagoa da muga-postua. Suge pozoitsuekin kontuz
ibiltzeko dioen ohar bat ikusi dut, soldadu batzuk han-hemenka.
Emigrazio-arduradunarekin -mutil gazte bat- luze aritu naiz hizketan. Maderora nola joan azaldu dit. <i>"Nolakoa da seguritate egoera Chihuahuan?"</i>,
galdetu diot. Lasaitasunez erantzun du: <i>"Badakizu, besteren arazoetan
sartzen ez bazara ondo ibiliko zara. Chihuahuako jendea noblea da eta
are gehiago zuk joan nahi duzun ingurukoa, mendialdekoa".</i><br /><br />Plazer handia da herri honetan berriz egotea, horretan erabakitzen da Mexikora sartu eta orain sentitzen dudana. Etxera bueltatzen naizela iruditzen zait, 87an ezagutu nuen etxera. </b>Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-41773206594572817042013-11-20T21:07:00.001-08:002013-11-20T21:07:43.356-08:00<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGHSqZBt_xYkipMtTO26EIiyQ012MurvI3O8671dmG-dHJxmQqrqSj9DeGz3_vOjdVgL6KOgj1EwVGKQZLq33jkUOhncx0F-kD3W4lgBaCxsRU-USID7UsYnAnCebTqnx5u39Idu35YZyS/s1600/David+Hockney-garrowby_hill_98.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="251" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGHSqZBt_xYkipMtTO26EIiyQ012MurvI3O8671dmG-dHJxmQqrqSj9DeGz3_vOjdVgL6KOgj1EwVGKQZLq33jkUOhncx0F-kD3W4lgBaCxsRU-USID7UsYnAnCebTqnx5u39Idu35YZyS/s320/David+Hockney-garrowby_hill_98.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<b><i>Cada cuerpo con su deseo</i></b><br />
<b><i>y el mar al frente.</i></b><br />
<b><i>Cada lecho con su naufragio</i></b><br />
<b><i>y los barcos al horizonte.</i></b><br />
<br />
<br />
<em>MANOA</em><br />
<em><br />Ez nuen Manoa ikusi, ez nituen ediren bere dorreak airean,<br />hango harrien arrastorik inon ez.<br /><br />Itzal engainagarriek haren mapetan marrazten zuten ildoari<br />jarraitu nintzaion.<br />Tigreen ibaia zeharkatu nuen<br />eta isiltasunaren borborra paduretan.<br />Deus ez nuen ikusi Manoaren</em><br />
<em>ez haren kondairaren antzerakorik.<br /><br />Hegoalderantz okertzen eta sekula atzematen ez den<br />ortzadarraren atzetik ibili nintzen, beste ezeri erreparatu gabe.<br />Manoa ez zegoen han, mundu horietatik legoa askotara geratzen zen,<br />-beti urrunago.<br /><br />Bilatzeaz nekatuta, gelditu egin naiz,<br />zer axola niri haren dorreek?<br />Manoa ez zuten kantuz laudatu Troia bezala<br />ez zen setioan erori<br />ez zituzten haren hormak hexametroekin grabatu.</em><br />
<em>Manoa ez da toki bat<br />sentimendu bat baizik.</em><br />
<em><br />Batzuetan aurpegi batean, paisaia batean, kale batean<br />haren eguzkiak distira egiten du bat-batean.<br />Maite dugun emakume oro Manoa bihurtzen zaigu<br />ia oharkabean.<br />Manoa zeruertzaz bestaldeko argia da,<br />amets egiten duena bidean da, ikusi egin dezake<br />baina maite duena iritsia da azkenik, bertan bizi da.<br /><br />Eugenio Montejo ("Trópico absoluto", 1982)</em><br />
<em></em><br />
<em></em><br />
<em></em><br />
<em></em><br />
<em><br />Chihuahua, 2013ko azaroak 20</em>Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-9801052841362939162013-10-08T00:06:00.003-07:002014-05-27T18:13:44.412-07:00The Great Divide<br />
<b><i>"The Great Divide Mountain Bike Route"</i> Estatu Batuetako Rocky mendietan zehar doan eta
uren banalerroari jarraitzen dion mendi bizikletarako ibilbidea da, 4000
km ingurukoa (Kanadako mugan hasi eta Mexikokoan amaituz gero) eta %
90ean asfaltatu gabeko bide eta bidezidorrez osatua dagoena. Hari jarraituz heldu naiz orain nagoen tokira (New Mexikoko Los Alamos herria, hemen egin zuten lehen lehergailu atomikoa) eta bide horri
jarraituz iritsi nahi nuke Mexikora. </b><br />
<br />
<b>Badira hiru hilabete pasatxo
Gasteiz utzi eta Iparamerikako inguru hauetan nabilela. Everetteko (Washington)
lagunei agur esan eta ekialdera abiatu ginen uztailaren hasieran, Montana
aldera. Eta Montanan hartu genuen, Missoula ondoan, Great Divide edo Banalerro Handia delakoa. Abiatu ginen
idatzi dut zeren bi izan baikinen hasierako hilabete haietan. Jon Gome
Zubia </b><b><b>gasteiztar prestua eta bizikletari bikaina</b> izan nuen
bidaikide ia uda osoan </b><b><b>(ondorengo argazkietan agertzen
den morroskoa bera da)</b>. Elkarrekin
Coloradoko iparralderaino iritsi ginen. Gero Juanjo eta Kiko Madrilgo anaiekin ere
ibili nintzen aste pare batez eta irailaren 10az geroztik bakarrik nago,
ohi bezala (baina...<a href="http://cyclotherapy.blogspot.com/"> cyclotherapy</a>-ko taldea - Aitor eta Eve- ez dabil
urrun, beharbada izkin egingo diot bakardadeari berriro ere). </b><br />
<br />
<b>Ahaztuta
eduki dut blog hau azkeneko hilabeteetan, eta barkamena eskatzen dizuet
horregatik nire gorabeherekin interesatzen zaretenoi, baina... ezin.
Ezin denborarik eta sosegurik aurkitu hemen idazteko. Kontua da
mendi-baso-zelaietan sartuta pasatzen ditudala egunak eta asteak,
basapiztien konpainian gizakienean baino maizago, eta horrela ezin
honelako betebeharrei heldu. Tira, gaur loari tartetxo bat lapurtu eta
argazki batzuk jarriko ditut hemen. Eta beste batean -Mexikora iristen
naizenean-edo- saiatuko naiz orain arteko ibiliaren laburpentxo bat egiten. Great Divide delakoari buruz zera esan bakarrik:
natura, trafikorik eza, aldapak eta inguru bakarti eta apartatuak
atsegin badituzu primeran sentituko zarela hemen. 4000 kilometroko
halako ibilbide bat ez da erraz aurkitzen beste inon. Rocky mendietan
barrena etorri arren Coloradorainoko tartea oso irekia da eta behin
baino gehiagotan irudituko zaizu mendietan ez baizik eta Patagoniako
ordokietan zaudela.<i> "Ze handia den hau!!"</i>, hori esaten zuen maiz
harrituta Jonek . Handia eta hutsa. Coloradon itxura
alpinoagoa hartzen hasiko da paisaia, lertxun eta pinu zuhaitzak
jabetuko dira mendi maldez eta... honaino, New Mexikoko iparralde hau
guztia ere halakoa baita, alpinoa, apartatua eta oso ederra. Noizbait
Chihuahuako desertuarekin topo egin arte (gertu daukat
hemendik), hori ere ederra izango da, dudarik ez.... Ondo izan!</b><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8Wev2mDgejO7iEWk4SqO0_z1REkRGMp8M28fFYeHH8ucxa_ZlbDeurCNsLJz-LZHYoZx9IPFl4YRw3IXz4bJ0kDVhfovt8IPu4z6tSJDIsUKKYs6oPnyN8C-Z_T4W2OG3PTjd20dpg7_F/s1600/IMG_1378.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8Wev2mDgejO7iEWk4SqO0_z1REkRGMp8M28fFYeHH8ucxa_ZlbDeurCNsLJz-LZHYoZx9IPFl4YRw3IXz4bJ0kDVhfovt8IPu4z6tSJDIsUKKYs6oPnyN8C-Z_T4W2OG3PTjd20dpg7_F/s320/IMG_1378.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Everett-eko lagunekin uztailaren 4an (Independence Day)</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<b> <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6id5ureBjxiWCEI6_-nzZshbixjkT81mBUAWeRHQDzDjxC2YfR-zpkOwtOwjOO9__NAffPuxggsbG89BlDM0w96vIjSsqyTHTmUiwlk-kwz7gdp8H4kG96w9JGXhGiDY9YRU4mP-cO2BD/s1600/IMG_1575.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6id5ureBjxiWCEI6_-nzZshbixjkT81mBUAWeRHQDzDjxC2YfR-zpkOwtOwjOO9__NAffPuxggsbG89BlDM0w96vIjSsqyTHTmUiwlk-kwz7gdp8H4kG96w9JGXhGiDY9YRU4mP-cO2BD/s320/IMG_1575.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Bidean dagoeneko, lehen egarriak asetzen.</b></td></tr>
</tbody></table>
</b><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiraNhfjDlVwzYqDkpS8XZbz5G-hSA2Z8nTy2gCmBXNFnEx_pYdLOvHOo4pjMCy0YwS1mljV2ZckmH9HgNBrVgYRlcoOUqO2jDVZb9OpYrRdPywUeT7o3VNAOgt5RUvgR2p1_VmmreZEsPc/s1600/IMG_1612.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiraNhfjDlVwzYqDkpS8XZbz5G-hSA2Z8nTy2gCmBXNFnEx_pYdLOvHOo4pjMCy0YwS1mljV2ZckmH9HgNBrVgYRlcoOUqO2jDVZb9OpYrRdPywUeT7o3VNAOgt5RUvgR2p1_VmmreZEsPc/s320/IMG_1612.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Washington, Idaho...</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b></b></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhICA2wl21detF_NfGt4oO2pZgvv3oayhVcTPvqZsDnBB03X64K2aI4s9b1b7RHX0b2EFfQnJWCF4eAwTwd4vDbFEfXXAw3iozMBRo901gqu6psFIxAc6VPG_KgJzL9UajS7CAcv1dcncmb/s1600/IMG_1619.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhICA2wl21detF_NfGt4oO2pZgvv3oayhVcTPvqZsDnBB03X64K2aI4s9b1b7RHX0b2EFfQnJWCF4eAwTwd4vDbFEfXXAw3iozMBRo901gqu6psFIxAc6VPG_KgJzL9UajS7CAcv1dcncmb/s320/IMG_1619.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">...Montana...</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b></b></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiS1RIqQMzb_8YsMIZZL1Zb1nHVO29A1Tjvv7RUNqHSerj7w_ER1thguUf4ofGGmE-tSva1WSUrR8-VuDuR_uSy4JSNNwtaH1Awt_Ra87Zw09LRY3JIk9muHx-kwfHr-vrDm5Xg_3CKOpF/s1600/IMG_1696.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiS1RIqQMzb_8YsMIZZL1Zb1nHVO29A1Tjvv7RUNqHSerj7w_ER1thguUf4ofGGmE-tSva1WSUrR8-VuDuR_uSy4JSNNwtaH1Awt_Ra87Zw09LRY3JIk9muHx-kwfHr-vrDm5Xg_3CKOpF/s320/IMG_1696.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Montanako azken "euskal" artzaina; atzean bere artaldea eta "waggon"a.</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga4RZGsFqzbHw5nSWgMQHONVf7p-3Y_xrxPlTEg5WOfUxuRAmynab_jxsA5TFhUuUcgxJhoaoAA6Br7lbWp34CSOieZVFHniJxso7yfzkk8fAdguKfhegUS84noizQT087Yi7knH20eoON/s1600/IMG_1751.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga4RZGsFqzbHw5nSWgMQHONVf7p-3Y_xrxPlTEg5WOfUxuRAmynab_jxsA5TFhUuUcgxJhoaoAA6Br7lbWp34CSOieZVFHniJxso7yfzkk8fAdguKfhegUS84noizQT087Yi7knH20eoON/s320/IMG_1751.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>The Big Hole, Montana, Great Divide-tik gero eta hurbilago.</b></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgud3LjtXxIOAnxfAUrmbh4MIvGwNL602FtVjcn96eVOp_CZHNwxT4v_RtE51i2J7md4vazvVKJFuKrFkWqFoBHjjDFPmHgsXDcIatipt5Xvgjv3dUSenXdBcizI8Tx04PlrNDwy4dFQ29t/s1600/IMG_1821.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgud3LjtXxIOAnxfAUrmbh4MIvGwNL602FtVjcn96eVOp_CZHNwxT4v_RtE51i2J7md4vazvVKJFuKrFkWqFoBHjjDFPmHgsXDcIatipt5Xvgjv3dUSenXdBcizI8Tx04PlrNDwy4dFQ29t/s320/IMG_1821.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Great Dividen azkenean!!</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA6vw3Ye3-VhKJnfQhSt_D308BMNWR-qvfezX05qSFnhgH3E68fiB5XxunJ-XYQkY4-NAcgX0fFNuF3y6lGDXg_kHuZGhTWc1ZOBkKohT6A_oEMzC7HWj8LxHUyN0NYH7ZBPpEMcFXQtnj/s1600/IMG_1987.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA6vw3Ye3-VhKJnfQhSt_D308BMNWR-qvfezX05qSFnhgH3E68fiB5XxunJ-XYQkY4-NAcgX0fFNuF3y6lGDXg_kHuZGhTWc1ZOBkKohT6A_oEMzC7HWj8LxHUyN0NYH7ZBPpEMcFXQtnj/s320/IMG_1987.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Marathon Mondial berriaren ahulguneak. XR zaharrarekin ez zen halakorik gertatuko...</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcjiYLEkF7GZv2cTlqpLKPuGOrew6vDM-sV7a9USYbwC9gLBmWKmlpQK7s1a_mbAtB39VtoNB0OopjGWoH577o-6nJDn5LcwHIEqSLfyaI9O5-OdRhBduvacYGXu0IoFHPuH-16R3-_BRV/s1600/IMG_2075.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcjiYLEkF7GZv2cTlqpLKPuGOrew6vDM-sV7a9USYbwC9gLBmWKmlpQK7s1a_mbAtB39VtoNB0OopjGWoH577o-6nJDn5LcwHIEqSLfyaI9O5-OdRhBduvacYGXu0IoFHPuH-16R3-_BRV/s320/IMG_2075.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Yellowstone National Park</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqS_lhisP2THqzBXCF0G1H4rt9iUTXrxfqyPauL22xJgMy8qQ1Qg-xSf_svt86CzoYWF_tmPQNHv7STOMVlTVrkleu7uBnhDhDrRQRWjHbJBjmFTuj4lvLXFJv3mnRwQ2QzxQlWYogxVjj/s1600/IMG_2169.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqS_lhisP2THqzBXCF0G1H4rt9iUTXrxfqyPauL22xJgMy8qQ1Qg-xSf_svt86CzoYWF_tmPQNHv7STOMVlTVrkleu7uBnhDhDrRQRWjHbJBjmFTuj4lvLXFJv3mnRwQ2QzxQlWYogxVjj/s320/IMG_2169.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Atsedengune bat. Hona iritsi baino lehentxoago hartz bat ikusi genuen.</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkZNjLpbk40YZLf13HhHr4NOtCqMkEFo35UFMkU41OoKFjgpitQNsn4vAxErePqaJ-t9aynG01FtSgLRkAhQeFrdB-skEHueAUwWb2-OUiU6QI8g-a9Eov4icqNhZBzOOV8dyaMptQ9Y4e/s1600/IMG_2216.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkZNjLpbk40YZLf13HhHr4NOtCqMkEFo35UFMkU41OoKFjgpitQNsn4vAxErePqaJ-t9aynG01FtSgLRkAhQeFrdB-skEHueAUwWb2-OUiU6QI8g-a9Eov4icqNhZBzOOV8dyaMptQ9Y4e/s320/IMG_2216.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>"Grizzly hartzen eremua; arau bereziak indarrean"</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPV9l_ZLJzW0G5ucWk1L6_RUoP3AajpZejTtrDJWvn-4PW_cTK7yzzjvMFnH4lMlvtrCLtkvQiyf0zvnxIuMu4tbToH6SvnAj7J1mQun_Gc0Nan9d0wEYzCmj1ewGHt_1ccxGN7yC3f0zw/s1600/IMG_2219.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPV9l_ZLJzW0G5ucWk1L6_RUoP3AajpZejTtrDJWvn-4PW_cTK7yzzjvMFnH4lMlvtrCLtkvQiyf0zvnxIuMu4tbToH6SvnAj7J1mQun_Gc0Nan9d0wEYzCmj1ewGHt_1ccxGN7yC3f0zw/s320/IMG_2219.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Bob trailer hori (bizikletaren atzeko gurditxoa) jatorrizkoaren bertsio hobetua omen da. Eta eusko labelduna, made in Lubiano.</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixDBJ8ZFMt9SUrjKVge1CzEQHTvgQu7fnjVK-OXwSqUdkZM9o8gg1dLkzOBvAVvnoLrHYkt6WCVCj71nbjsPQNTvylQA8296Boi3jlfEy7vosUBYMq2Gk9m-eYu9Zk9N7iX4ojEVVSvlBt/s1600/IMG_2247.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixDBJ8ZFMt9SUrjKVge1CzEQHTvgQu7fnjVK-OXwSqUdkZM9o8gg1dLkzOBvAVvnoLrHYkt6WCVCj71nbjsPQNTvylQA8296Boi3jlfEy7vosUBYMq2Gk9m-eYu9Zk9N7iX4ojEVVSvlBt/s320/IMG_2247.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Great Divideko txirrindulari tropela zuloaren bila</b></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheyrFzNkloIzsak7INLCA_rnrchFcupFCzzdWiLl5xR4fQ6bVj3PLTmMLM1QvJey9dt6EsykRhQUN28y86lwIChTlUKd7QcT1WGQt-Jcm54SUQaH_NS1s3DJ05y0TmvCnAQwOthHIKL6SL/s1600/IMG_2262.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheyrFzNkloIzsak7INLCA_rnrchFcupFCzzdWiLl5xR4fQ6bVj3PLTmMLM1QvJey9dt6EsykRhQUN28y86lwIChTlUKd7QcT1WGQt-Jcm54SUQaH_NS1s3DJ05y0TmvCnAQwOthHIKL6SL/s320/IMG_2262.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>"...to win and hold the west". The Manifest Destiny.</b></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuSKpmV-5DPBT0hQjzNBxGQjn5ZW_m5xHjsbbynppp_oQe_txle0lEfDM1vUOdmK5hUrepM-FvAkhMsZZVoTkngD70Q04IPjGwFqLMwD1xmmXLtIadAOmRx_Q5a4J91wEjIwqJyMfKgjQr/s1600/IMG_2275.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuSKpmV-5DPBT0hQjzNBxGQjn5ZW_m5xHjsbbynppp_oQe_txle0lEfDM1vUOdmK5hUrepM-FvAkhMsZZVoTkngD70Q04IPjGwFqLMwD1xmmXLtIadAOmRx_Q5a4J91wEjIwqJyMfKgjQr/s320/IMG_2275.JPG" height="320" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Aldapatxoak</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIggffl8G8wL0EXQVpNthR4l55_A-JK-nJO5SxssYWuNSA11TrcEJXyR6y26CnRWs8lbm0pIaot9jTJN7csdlNeE_k7WU0z_3buKNw38836IgvWjQv9iA8J00NVeyRSA_hoZ7ozaDAaZqN/s1600/IMG_2265.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIggffl8G8wL0EXQVpNthR4l55_A-JK-nJO5SxssYWuNSA11TrcEJXyR6y26CnRWs8lbm0pIaot9jTJN7csdlNeE_k7WU0z_3buKNw38836IgvWjQv9iA8J00NVeyRSA_hoZ7ozaDAaZqN/s320/IMG_2265.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Loretxoak...</b><br />
<br /></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq3OjMdScHfz3rex1ih6Qt4EEIfijCSDbaCfoxHHzo9zRBJtwh-Kbl258DSsudeDVm8yQKyeZ3mp1boL-NKKGswCyyMVbTLjfaKXER3_EAR3siR7dRerL6emsetLneUCf94XVQp0n4fo26/s1600/IMG_2283.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq3OjMdScHfz3rex1ih6Qt4EEIfijCSDbaCfoxHHzo9zRBJtwh-Kbl258DSsudeDVm8yQKyeZ3mp1boL-NKKGswCyyMVbTLjfaKXER3_EAR3siR7dRerL6emsetLneUCf94XVQp0n4fo26/s320/IMG_2283.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lore gutxi hemen. Wyoming, Great Basin.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif8CHj_ts47MieAZdHNXar1cq2XVbLjdDJnhr81vilsjAOPv7Jx88miR0Mw4TvVmlSlArEFIQOz6AD0FfYPqEtnf_j2o9UK_RPEdP3d_QMmy_sHIobxO3K33pnfS29tKZiSfYVrOr1tt3H/s1600/IMG_2332.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif8CHj_ts47MieAZdHNXar1cq2XVbLjdDJnhr81vilsjAOPv7Jx88miR0Mw4TvVmlSlArEFIQOz6AD0FfYPqEtnf_j2o9UK_RPEdP3d_QMmy_sHIobxO3K33pnfS29tKZiSfYVrOr1tt3H/s320/IMG_2332.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Eta beste egun bat eremu huts eta itxuraz amaigabeak zeharkatzen... Patagonia? Ez, Wyoming-eko hegoaldea.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQWf8W6byhzttrZnDB4xUxLSLUDj-Ri7_eTgE7teH5mFK3lCZStbzT5rOBlCi__ME7cJ2U0ouydVCsMi9PxwCOOz9pxL40j3hVbGxX0AORf-nIvWJwMTTcnEFmINCIo4MVc6TB2TBtphS_/s1600/IMG_2348.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQWf8W6byhzttrZnDB4xUxLSLUDj-Ri7_eTgE7teH5mFK3lCZStbzT5rOBlCi__ME7cJ2U0ouydVCsMi9PxwCOOz9pxL40j3hVbGxX0AORf-nIvWJwMTTcnEFmINCIo4MVc6TB2TBtphS_/s320/IMG_2348.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Azkenean gerizpea! Lertxun zuhaitzak.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhakt0hNzbVBzQ4FGJ4byFzNKF9OwGoU3WhIAcyuHz9LcwbZ5RZK_GoGzlhRwfKn1SLAQcC-OduZ5fy8bqgPZzF24NqwZl0GeUDWQsFyEni_ceAhhrViTlI20ecmkkhDDnDyKbIGRz8S89d/s1600/IMG_2352.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhakt0hNzbVBzQ4FGJ4byFzNKF9OwGoU3WhIAcyuHz9LcwbZ5RZK_GoGzlhRwfKn1SLAQcC-OduZ5fy8bqgPZzF24NqwZl0GeUDWQsFyEni_ceAhhrViTlI20ecmkkhDDnDyKbIGRz8S89d/s320/IMG_2352.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Natiboekin harremanetan.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfMIJLbk9zO-ioFYki2-rQakJCucI7rHTN_4DI2yjTm9vJlrpMh5JqF6w1VRSyCZJZkLAo9DcMyrkYujgFnfKIEtihC3CEIVMcM7oZb1Ynr0jpsyZGE3dDQ2mpj8VkLQxDD7qpfNlt2pyf/s1600/IMG_0135.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfMIJLbk9zO-ioFYki2-rQakJCucI7rHTN_4DI2yjTm9vJlrpMh5JqF6w1VRSyCZJZkLAo9DcMyrkYujgFnfKIEtihC3CEIVMcM7oZb1Ynr0jpsyZGE3dDQ2mpj8VkLQxDD7qpfNlt2pyf/s320/IMG_0135.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Great Divide-tik kanpo. Juanjo eta Kikorekin Hagerman Pass mendatean (Colorado)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLtf5BOr7zEYf3U09WqojmeTI9j09oZy1o288Jh7v1q8PvyiJGBb89fvXgrvzO7zMTXpasZEN9jXUVG4810r2LGp394ADOdV5g_Q50b7cfz7bUvqkL-UqflBUfyUdj3JAmdBGtkULYFmuw/s1600/IMG_0238.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLtf5BOr7zEYf3U09WqojmeTI9j09oZy1o288Jh7v1q8PvyiJGBb89fvXgrvzO7zMTXpasZEN9jXUVG4810r2LGp394ADOdV5g_Q50b7cfz7bUvqkL-UqflBUfyUdj3JAmdBGtkULYFmuw/s320/IMG_0238.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kanadako oreina, Rocky Mountain Parke Nazionalean</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEGriTgRE0ixJVjvVCdPaFxruFK-8tOQgr8Fj_EE32WO0BFJDK3r-Nhiz5b-MUCJrnAJaeuDQfvW-3ojr6UljwHWNvGatZkS_uRuSL1JPNFIobB44d6w7Xd-TkhMN9d2xEOgBuRtiT5IXd/s1600/IMG_0393.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEGriTgRE0ixJVjvVCdPaFxruFK-8tOQgr8Fj_EE32WO0BFJDK3r-Nhiz5b-MUCJrnAJaeuDQfvW-3ojr6UljwHWNvGatZkS_uRuSL1JPNFIobB44d6w7Xd-TkhMN9d2xEOgBuRtiT5IXd/s320/IMG_0393.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Altzak ez du bihotzik. Lertxunak begiak ditu eta hamaika ahots.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmPN3wISGao_Il1MrjiKLoo5GEF-AYcTfc396L93KBPFHB-tJ27k64JnCYcYQe5kZmlaKBUQKKnVHxysvEBFS6p9DLuzJO_z6XnKoT53OTGU8EeFLx1wJ5nBfp0rpD5IAXA_7bYVhJYWwU/s1600/IMG_0555.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmPN3wISGao_Il1MrjiKLoo5GEF-AYcTfc396L93KBPFHB-tJ27k64JnCYcYQe5kZmlaKBUQKKnVHxysvEBFS6p9DLuzJO_z6XnKoT53OTGU8EeFLx1wJ5nBfp0rpD5IAXA_7bYVhJYWwU/s320/IMG_0555.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Udazkena</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlnzSA49t0TsIIlHgQbho5O7a824oq22bsU6fSQV8DLOrnhGJgRqYt1kQMqymDyCE4Ami_irUgVq3EWl7DvTPt6P-nhU6Zi-pHaukrpWHSm-RN_4B39zUkEfGi70bVIvYvk2vzkRH_vVpw/s1600/IMG_0655.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlnzSA49t0TsIIlHgQbho5O7a824oq22bsU6fSQV8DLOrnhGJgRqYt1kQMqymDyCE4Ami_irUgVq3EWl7DvTPt6P-nhU6Zi-pHaukrpWHSm-RN_4B39zUkEfGi70bVIvYvk2vzkRH_vVpw/s320/IMG_0655.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">New Mexikoko iparraldean</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNSd9_rDpsWmMDsOMzE_vbXyF5ww67zpxfp97iIefZZkLFljlsYTH65k0ryyszBkr7EC-DCLF4RV6-5iiQVvn7QiMXjYXSeKV_wpeFMWmPsg0dxS2Ufrv7t-klojXT-lhynCxd9AnMJhLc/s1600/IMG_0679.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNSd9_rDpsWmMDsOMzE_vbXyF5ww67zpxfp97iIefZZkLFljlsYTH65k0ryyszBkr7EC-DCLF4RV6-5iiQVvn7QiMXjYXSeKV_wpeFMWmPsg0dxS2Ufrv7t-klojXT-lhynCxd9AnMJhLc/s320/IMG_0679.JPG" height="240" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Iritsi da legea Mendebalde Basatira: "ez tirorik egin kanpinean"</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-53377687891157969322013-05-26T04:03:00.000-07:002015-04-20T20:56:19.403-07:00The Road to London<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>ES</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:DontVertAlignCellWithSp/>
<w:DontBreakConstrainedForcedTables/>
<w:DontVertAlignInTxbx/>
<w:Word11KerningPairs/>
<w:CachedColBalance/>
</w:Compatibility>
<w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Tabla normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]-->
<br />
<div class="MsoNormal">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><i><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbeRcFj3NI49vAlllEje63_yWcAYbylamvAlPRzufuViDeomhvSAO4kqm5PZo7XKakWvyZsGPkQTPVCpO55v9EjsuoETngOiItZEwU-612OehdKasd5UFqEL-9eEqI8bGgGzsMftJMU9Yv/s1600/EricAttwell(2)__.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbeRcFj3NI49vAlllEje63_yWcAYbylamvAlPRzufuViDeomhvSAO4kqm5PZo7XKakWvyZsGPkQTPVCpO55v9EjsuoETngOiItZEwU-612OehdKasd5UFqEL-9eEqI8bGgGzsMftJMU9Yv/s320/EricAttwell(2)__.jpg" height="320" width="234" /></a></span></i></span></span></div>
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><i><span lang="EU" style="line-height: 115%;">Beste testu zahar bat erreskatatu nahi izan dut oraingoan ere<span style="font-size: small;"> </span>eta harekin batera <span style="font-size: small;">gizon eta liburu baten memoria. 2006garren urtean Hegoafrikan nengoela jakin nuen Eric Attwell-en eta berak idatzitako "The Road to London" liburuaren berri.</span></span></i><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><br /></span></b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;">THE ROAD TO LONDON</span></b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"> </span></b><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><br />
<b>Ez dut Hegoafrikako atala itxi nahi gizon bat
eta liburu bat aipatu gabe. Gizon horren izena Eric Attwell da eta berak idatzi
zuen liburuarena “The Road to London“ (Londres-eko bidea). 1936garren urtean,
hogei urte zituela, Eric Attwell-ek ezohizko bidaia bati ekin zion, hamar urte
zaharragoa zen bere anaia Jack-ekin batera: Hegoafrikatik abiatu eta Attwell<span style="font-size: small;">tarr</span>ek Afrika guztia zeharkatu zuten bizikletaz, Egiptoraino. Handik Europan
barrena jarraitu zuten gero, neguari aurre eginez, eta Londres-en eman zioten
amaiera <span style="font-size: small;">ibilaldi</span> hari, sorterritik abiatu –Port Elisabeth-etik <span style="font-size: small;">hain zuzen</span>- eta 13000
km. eta 22 hilabete geroago.</b><br />
<br />
<b>Halako txango batek harrigarria izan behar
zuen, inondik ere, garai hartan eta, daki<span style="font-size: small;">gu</span>nez, haiek izan ziren bi gurpilen
gainean Afrikako kontinentea punta batetik bestera korritu zuten lehenak.
Harrigarria orduan eta baita gaurko egunetik begiratuta ere, kontuan hartzen
badugu, besteak beste, 30eko hamarkadan ez zegoela apenas bide asfaltaturik
Hegoafrika eta Egipto bitartean eta basapiztiak nonahi eta ugari omen zirela.
Attwelldarrek hiru martxako bizikletak erabili zituzten eta bere kasa eta gogo
hutsez ekin zioten bidaiari (izan ere, ia ezkutuan abiatu ziren), oso ekipaje
eta diru gutxirekin gainera. Aitzindariak izatea eta gisa hartako bidaia bat
burutu izana arrazoi aski lirateke haien izenak eta haien abentura gogoan
hartzeko. Baina bada besterik. Badago beste zerbait ere bidaia hura areago
edertzen duena –nire begien aurrean behinik-behin- eta Eric Attwellen irudiari
aparteko xarma eta balioa ematen diona.</b><br />
<br />
<b>Bidaia hark ez zuen nolanahiko hasiera izan.
Gure arteko hitz bat erabiliz esan dezakegu Eric Attwell intsumiso bat izan
zela eta arrazoi horrexegatik ekin ziola bidaia hari. Izan ere, liburuaren
hasieran berak esaten digunez, soldaduzka egiteari uko egin zion, ez zion amore
eman nahi izan armadaren deiari, eta justizia orpotik segika eta mehatxuka
zebilkiola hartu zuen bere sorterritik alde egiteko erabakia. Liburuak,
ondoren, Eric eta Jack-en bidaiaren gorabeherak kontatzen dizkigu eta haien
eskutik 30eko hamarkadako Afrika eta Europa haietan barrena eramaten gaitu.
Hitzez eta irudiz eraman ere, zeren kontaera bi bidaiariek berek hartutako
argazki ugariz baitago hornitua. Zuri-beltzeko argazki haietako batzuek Attwell
anaiak ezagutzeko parada ematen digute. Irudi batean, adibidez, bi gizon zuri
eta gazte ikusten ditugu Afrikako herrixka batean; Afrika kolonialaren garaiko
kapela borobilak janzten dituzte eta zutik daude bizikleta baten aldamenean;
bizikletak ekipajearen zakutoak daramatza atzealdean eta koadroaren barra
horizontalaren azpian kitarra baten zorroa ere ageri da.</b></span></b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeXAvnfIMouhzLwclLKhxxOSH3_rDLagxmLNwcLcIXSY-Fedapp2KVZQIcPm1zlhyphenhyphenZlKN46MSF25GPkb9weLpfcxebFbvDDBum65IvahHiOvDohJeDcHYNUOYjlhJZdkLl6LkRiR_loynl/s1600/EricAttwell(4)_.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeXAvnfIMouhzLwclLKhxxOSH3_rDLagxmLNwcLcIXSY-Fedapp2KVZQIcPm1zlhyphenhyphenZlKN46MSF25GPkb9weLpfcxebFbvDDBum65IvahHiOvDohJeDcHYNUOYjlhJZdkLl6LkRiR_loynl/s320/EricAttwell(4)_.jpg" height="320" width="240" /></a></div>
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><b> </b><br />
<b>Narrazioa, bestalde, soila eta garbia da,
zuzena, eta ez dago, ez estiloan ez edukian, alferrikako apaingarririk. Kontrako
aldera gertatzen dela uste dut eta, idatzitakoa atzean dagoen eskuaren ispilu
baldin bada, esango nuke esku hura nabarmenkeriak maite ez zituen gizon batena
zela.</b></span></b></span></span><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><b> </b><br />
<b>Bidaiaren hasiera berezia izan baldin bazen
amaieran ere badago aintzat hartzekoa den xehetasun bat. Xehetasun
garrantzitsua nire ustez<span style="font-size: small;">, </span>gizon hura gurekin eta gure historiarekin lotzen
duelako batetik eta, bestetik, argi gehiago ematen digulako haren pentsakeraz
eta nortasunaz. Attwell anaiak Londres-era iritsi zirenean Espainiako Gerra
Zibila amaitu gabe zegoen artean. Eric Attwell-ek Errepublikaren alde egin zuen
eta Londres-etik hari babesa ematen zioten taldeak <span style="font-size: small;">lagundu</span> zituen. Bigarren
Mundu Gerra Inglaterran igaro eta gero Hegoafrikara itzuli ziren bi bidaiariak.
Eric Attwell espetxean egon zen aldi labur batez 60ko hamarkadan apartheidaren
kontra egiteagatik.</b></span></b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><b> </b><br />
<b>Nik ez nuen ezagutu Eric Attwell eta Port
Elisabeth-etik gertu nengoela zeharka jakin nuen haren berri aurreneko aldiz.
Bizikleta-bidaiariak harremanetan jartzen dituen nazioarteko talde baten
zerrendetan zegoen bere izena, baina bertan agertzen zen telefonora hots egin
nuenean inork ez zi<span style="font-size: small;">en</span> nire dei<span style="font-size: small;">ei</span> erantzun. Gero jakin nuen -Jens Deister-ek
esanda- bi urte lehenago hil zela. <i>“Behin Port Elisabeth-etik hona (Lurmutur
Hirira) etorri zen auto zahar batean -kontatu zidan Jensek- eta astebetez
gelditu zen nire etxean. Liburu batzuk ere utzi zizkidan nik saltzeko. Uste dut
pobre bizi zela eta liburuen salmentak aparteko sos batzuk ematen zizkiola.
Bere anaia Jack urte batzuk lehenago hil zen istripu batean“</i>. Horrela iritsi
ziren Atwell anaiak eta bere historia nire eskuetara. Liburua zatika irakurri
nuen une hartan, merezi zuen baino patxada gutxiagorekin eta, pisua
arintzearren, pakete batean sartu eta Gasteizera bidali nuen laster beste
hainbat gauzarekin batera. Baina bi bidaiariek eta bere abenturak irabazia
zuten ordurako nire arreta eta nire sinpatia. Sarritan gogoratu izan naiz
haiekin harrezkero.</b></span></b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><b> </b><br />
<b>Ez nuen ezagutu Hegoafrikan –</b></span></b><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;">Jens</span></b><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;">
Deister-ez gain- beste inor Attwell anaien edo “The Road to London“ liburuaren
berri zekienik. Aipatu nituen haien izenak inoiz edo behin baina bizikletaren
munduarekin harremana zutenen artean ere ezezagunak ziren.</span></b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"> </span></b><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><br />
<b>“The Road to London“ berandu argitaratu zuen
Eric Attwell-ek, 85 urte zituela, eta hori ere egiten zait deigarri, alegia
zahartzaroan hartu zuela gaztetako bidaia hura plazaratzeko erabakia, orduantxe
sentitu zuela, eta ez lehenago, hori egiteko beharra. Esango nuke bidaia hark
arrasto sendoa utzi zuela haren baitan eta arrasto hartaz baliatu zela, bere
bizitzaren amaiera aldera, seinale bat uzteko.</b><br />
<br />
<b>Esaten du Eric Attwell-ek bere liburuan:
<i>“Berandu bada ere nire agur beroa bidali nahi diet bidean lagundu ziguten
ehunka lagunei; baldin eta zuetako inor bizirik egon eta hitz hauek irakurtzen
baditu: agur t,erdi. Ordainik espero gabe zuen jatortasuna eta adeitasuna
eskeini zenizkiguten. Haiek gabe gure abentura guztiz ezinezkoa izango zen“.</i></b></span></b></span></span><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><b><i> </i></b><br />
<b>Berandu da orain ere eta beharbada ez du
honezkero garrantzi handirik baina nik ere neure agurra bidali nahi izan diet
Attwell anaiei hemendik. Eta horretarako haiek Londres-eraino eraman zituen
bidea -The Road to London hura- apur bat luzatu eta guganaino hurbiltzen saiatu
naiz. Ez gaitu normalean arrazoi bakarrak bultzatzen eta ez ditut nik bide
haren bihurgune guztiak ezagutzen. Baina ez naiz hain oker ibiliko esaten badut
askatasuna -berea eta besteena- maitatu eta defendatu zuen pertsona zintzo
baten urratsak daudela “The Road to London“ liburuan. Iruditzen zait halako
pertsona izan zela Eric Attwell.</b></span></b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><b><span style="font-size: small;">N<span style="font-size: small;">iamey, Niger</span></span></b></span></b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b><span lang="EU" style="line-height: 115%;"><b><span style="font-size: small;"><span style="font-size: small;">20<span style="font-size: small;">07ko maiatza</span> </span></span> </b></span></b></span></span><sup><span lang="EU" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-bidi-font-size: 11.0pt;"></span></sup></div>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-88890698635746495222013-04-01T12:25:00.000-07:002013-04-01T15:38:44.016-07:00Australiako kontu zaharrak (III)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJa51sZByAHHxFwpXaJnrsLm4_w8SudbzSFRzorD4_86cqVtHXsQoqG5KOZnY0ml-T1tFB4OtWwRy2NlJjWKfZkmjbrxzyyo6BGWjHudQRJX-yiuo5AN7vraT1heK7GG6A7hF9d4vOJDIM/s1600/slide0126_image229ErtzikGabe.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="193" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJa51sZByAHHxFwpXaJnrsLm4_w8SudbzSFRzorD4_86cqVtHXsQoqG5KOZnY0ml-T1tFB4OtWwRy2NlJjWKfZkmjbrxzyyo6BGWjHudQRJX-yiuo5AN7vraT1heK7GG6A7hF9d4vOJDIM/s320/slide0126_image229ErtzikGabe.jpg" width="320" /></a></div>
<b>Australia Europatik aski urrun dagoen tokia baldin bada orain, zer
izango ote zen aurreko mendearen hasieran? Hori pentsatu dut Sydney-ko
Euskal Txokoan jaso duten gonbidapen harrigarriaren berri entzun
dudanean. Badirudi batzuetan mugak, distantziak eta hizkuntz eta kultur
diferentziak ezer gutxi direla, hori guztia itzaltzen duen zerbait
indartsuagoa bizi daitekeela gure baitan, zerbait askoz
garrantzitsuagoa. Zerbait hori bizi bide zen orain dela 65 urte bere
herria utzi eta munduaren beste aldera joatea erabaki zuten australiar
batzuen bihotz eta buruetan. Canberran, Australiako hiriburuan, omenaldi
bat egin behar zaie Espainiako Gerra Zibilean, Nazioarteko Brigadak
izeneko taldeetan, faxismoaren aurka borrokatu ziren australiarrei.
Carlos, Euskal Txokoko lehendakaria, hara joatekoa da. Honela azaldu dit
arrazoia: <i>"Gauza apurra da baina gu han egotea merezi dute. Eroak izan
behar ziren, oso eromen ederreko eroak".</i><br />.............................................................................<br /><br />Sydneytik
abiatu eta nire jomuga Australiako iparraldeko kostan dagoen Darwin
hiria zen. Horretarako ekialdeko kostaldean gora egitea erabaki nuen
lehendabizi. Gero mendebaldera jo eta "outback" izenaz ezagutzen den
barrualde huts eta mortua zeharkatu beharko nuen.<br /><br />Sydney utzi eta
hurrengo egunetan kostaldetik urrundu eta ipar-mendebaldera hartu nuen,
kotoia landatzen den barrualdeko lautadetarantz. Entzuna nuen han lanik
bazegoela eta ni horren atzetik nenbilen. Errepide txikiak eta askotan
asfaltogabeak hartuz kostaldeko eta barrualdeko lurrak bereizten
dituzten mendikateak igaro nituen, Yengo eta Wollemi parke nazionaletan
zehar. Australian nengoen, ez zegoen dudarik: kanguroak non-nahi ikusten
nituen, handi samarrak, grisak eta beltzak. Batzutan errepidea ziztu
bizian zeharkatzen zuten nire aurretik; bestetan irudi iheskor bat baino
ez ziren zuhaitzen artetik. Kolore bizietako txori taldeak ere, ugari.<br /><br />Kotoiaren
eremua laua eta beroa da. Herri askotan gelditu eta galdetu egin dut
baina ez daukat zorterik: "cotton chipping" deritzon langintzaren sasoia
atzeratuta dator eta oraindik ez dago langile askoren beharrik. Lan
baimenik ba ote dudan ere galdetzen didate maiz. Trangie-n Akira
japoniarra topatu dut. Zorte hobea eduki du, orain lau egun hasi zen
lanean. Trangie herri txikia eta lasaia da, nire gustukoa, baina hemen
ere ezezko erantzuna hartu dut. "Lau aste barru", esan didate. Baina
ezin dut horrenbeste itxaron. Akira-ri hurrengora arte esan,
iparrorratza ekialdera begira jarri eta kostaldera noa berriro,
Queensland-eko hiriburua den Brisbanerantz.<br />..................................................................................<br />Nongoa
naizen galdetzen didate sarri. Batzuk asmatzen saiatzen dira:
"Frantsesa al zara?" "Italiarra?". Beste batzuek orokorrera jotzen dute
horrenbeste zehaztu gabe: "Zuk Europako hegoaldekoa izan behar duzu,
ezta?". Baina aldian behin urrunagoko aberriak ere egokitzen zaizkit.
Eguzkiak belztutako larruazalagatik izango da, edo bizarragatik, edo
auskalo... Lehengo batean hala galdetu zidaten: "Zu irakiarra al zara?".<br />..................................................................................<br />Gaur
gauza bitxia eta polita gertatu da. Wee Waa aldera nentorren arratsalde
partean abiada onean, haizea atzetik bultzaka nuela. Ingurua zelaia eta
berdea da hemen, belardiak eta basoa tartekatzen dira paisaian. Halako
batean kanguro talde handia agertu da nire ezkerraldean, 20 edo 25
beharbada, helduak, kumeak, tamaina guztietakoak, eta nire parean kokatu
dira errenkadan, bata bestearen atzetik, ilara luze bat osatuz. Abiada
bizian zihoazen haiek ere, jauzi luze eta dotoreak eginez eta, horrela,
lerroz lerro jarraitu dugu tarte luze batez, elkarren ondotik,
norgehiagoka bezala. Nik mirestuta begiratzen nien. Itsasontziei segika,
saltoka eta jolasean aritzen diren izurdeak etorri zaizkit gogora. Gero
abiada azkartu eta banan-banan zeharkatu dute errepidea nire aurretik,
ederrak eta arinak, eta basoaren bestaldean ezkutatu dira.<br />................................................................................<br />Garai
batean belauntzi batekin egin nuen amets, belauntzi bat eta mugarik
gabeko itsasoak... Eta uste dut amets hura betetzen ari zaidala orain,
marinela naizela, mundu zabaleko lurrak direla nire itsasoak eta
bizikleta bat nire ontzia. Haizeak lagun ditut. Munduko azken
bazterreraino heldu ninteke. Zergatik...? Nabigatzea ederra delako.<br /><br />Darwin, 2002ko martxoak 13</b>Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-30109972169330820272013-02-10T10:15:00.003-08:002013-02-17T12:22:04.609-08:00Australiako kontu zaharrak (II)<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgakEeCyUuLf9H_34ghelHCnryEdm8a6V_KNPcQ00RPJhbtbppVo0NviZne85iJFoG5-lnoPhHIAYv7lgTElYn7FHW-V5OXzHEpabDXuGLzCQd6UueAVxEvnn1LxYl-n9O8COpi0TponUZN/s1600/Diapositiva116.TIF" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgakEeCyUuLf9H_34ghelHCnryEdm8a6V_KNPcQ00RPJhbtbppVo0NviZne85iJFoG5-lnoPhHIAYv7lgTElYn7FHW-V5OXzHEpabDXuGLzCQd6UueAVxEvnn1LxYl-n9O8COpi0TponUZN/s320/Diapositiva116.TIF" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Manuel, Edurne eta Juanjorekin. Sydney, 2002.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b>Zeelanda Berrian ia 8 hilabete pasa eta gero 2001eko azaroaren hasieran
heldu nintzen Sydneyra. Nire hasierako asmoa Sydneyn astebete pasatzea
bazen ere azkenerako ia hilabetea joan zitzaidan bertan. Lehenengo astea
hiri erdiko ostatu batean eman nuen eta han Valenciako txirrindulari
batekin egokitu nintzen, Juanjo, aurreko bi urteetan Europan eta, batez
ere, Asian barrena ibilitakoa. Gero, Euskal Etxera joan nintzen egun
batean Manuel eta Edurne ezagutu nituen eta segituan egin zidaten bere
etxean egun batzuk pasatzeko gonbitea, nik pozik onartu nuena.
Haiekin apurtu nuen azken hilabeteetako nire otorduen austeritatea eta baita
dastatu ere Australiako ardo beltz goxoak. Sydneyra eta inguruetara
hainbat txango egin genituen eta hala, egun batean, adibidez, Blue
Mountains mendietara abiatu ginen, urrutitik oso itxura apala duen
mendizerra baina behin bertaratuz gero hain ezdeusa ez dena; izan ere,
haizpitarte, arroil eta baso zabal eta ederrez jantzitako mendi inguru
ikusgarria da. Eta Manuelek hala eskatuta lanbide zaharrari ostera ekin
nion eta tarte libre batzuetan, liburu eta koadernoa ondoan hartuta, saiatu ginen bere euskerari bultzadatxo bat ematen.</b><br />
<br />
<b>Manuel eta Edurne Hurlstone Park izeneko auzune lasaian bizi dira 20 bat
minutura Sydneyko erdialdetik, trena hartuta. Auzoko denda eta
zerbitzuak kale txiki batean biltzen dira; hantxe daude postetxea,
kutxazain bat, janaridenda eta beste dozena erdi bat negozio xume.
Horietako bat zapata-konpontzailearen dendatxoa zen eta haren aurretik
pasatzen nintzen bakoitzean kirika egin ohi nuen, jakinminez,
barrualdera. Kobazulo ilun bat zirudien eta bertan, nahas-mahasean,
zapata zaharrak, larru pusketak eta zapatarien langintzako beste
hamaika traste, tresna eta objektu pilatzen ziren. Egun batean sartu egin
nintzen. Jabea Greziakoa zen. Kalearen bestaldean gizonezkoen
ileapaindegia zegoen. Hura toki txukunagoa zen eta hari ere kirika egiten nion, bere itxura guztia, ez nekien ondo zergatik,
oso etxekoa egiten zitzaidan. Hango nagusia ere greziarra zen, geroago jakin nuenez, eta grekoa
eta inglesa nahasten ziren barruan, bezeroen hitz-aspertu luzeetan.
Postetxeko enplegatua Asiakoa zen eta baita botikakoa ere. Izkina
batean bizi zen medikua Sri Lankakoa. Eta auzotik irtenez gero,
baina oso urrutira joan gabe, italiarren dendak zeuden, pizzeriak eta
gazta, enbutido eta olibak saltzen zituzten janaridendak. Haginlariari
ere bisita egin nion egun haietan eta hura nongoa eta Buenos Airesekoa
izan! Gau batean jatetxe uruguaiar batean izan ginen afaltzen...
Kultur-aniztasuna deitzen zaio horri hemen eta sarritan aipatzen den
hitza da. Nik uste horrek edertzen duela Sydney beste ezerk baino
gehiago, munduko puzzlearen hamaika zati, kolore eta distiren erakustaldi horrek... polita halako hiri bat.<br /><br />Izan
ere, gaur egun Sydneyko hiru biztanleetatik bat Australiatik kanpo
jaioa da eta herrialde guztian ia laurden batek ez dauka britainar
ahaiderik, ez aitaren ez amaren aldetik. Mende erdi batean, 1945az
geroztik, Australiako biztanleriak jauzi ikusgarria egin zuen, 7
milioitik 18 milioira. Herri honek ateak ireki zizkien Europako
etorkinei eta 1970. urterako 2`5 milioi "australiar berri" bizi ziren
bertan, gehienak italiarrak eta greziarrak. Australiak jendea behar zuen
bere eremu hutsak betetzeko ("populate or perish") baina ez zuen
edonor onartu. Irizpide eta muga garbi bat ezarri zuen: biztanle txuriak
nahi zituen soilik. Australia Txuriaren Politikak erruki handirik gabe
itxi zizkien ateak gainerakoei. 1970 urterako zirrikitu batzuk zabaltzen
hasi ziren txurien gotorlekuan eta handik aurrera Asiako
herrialdeetatik ere ehunka mila etorkin heldu ziren.<br /><br />Kontraesana
dirudi baina hala ematen du, Australiako gizartearen ezaugarria den
kulturaniztasunaren ondoan erro zaharrak eta sakonak dituen beste joera
bat ere bizi dela: kanpotarrenganako mesfidantzaz, aurreiritziz eta
beldurrez osatutako bat. Azaroan hauteskunde orokorrak izan ziren eta
agintean zegoen Howark kontserbadoreak irabazi zituen berriro.
Deigarriena, ordea, zera da, Tampa-ren afera (1) gertatu baino lehen
denek galtzailetzat jotzen zutela. Gertaera horrek eta horren ostekoak eman omen zion garaipena, alegia Australiara itsasoz abiatzen diren etorkinak
geldiarazteko erakutsitako jarrera gogorrak.
Australiako kostaldera iristea lortzen dutenen zoria ere ez da
inbidiatzekoa. Asko Erdiko Ekialdetik babes bila etortzen dira eta
errefuxiatuak izateko baldintzak bete arren atxilotuak izaten dira euren
eskaeraren tramiteak irauten duen epe luzean. Azken asteotan espetxe
hauetan ("detention centres" dute izena) gertatutako istilu eta
matxinadak izan dira albiste komunikabide guztietan. Eta ia egunero
egunkaria zabaldu eta inmigrazioaren eta populazioaren arazoa hortxe
dago eztabaidagai</b>.<br />
<br />
<b>Australia, 2002garren urtea</b><br />
<br />
<i>(1) Tampa: hondoratzen ari zen
patera-ontziko 438 errefuxiatu afganistandar erreskatatu eta gero,
Australiako kostara hurbiltzen utzi ez zioten Norvegiako zamaontziaren
izena. Ikus:</i> <span style="font-family: Tahoma; font-size: x-small;"><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Tampa_affair">http://en.wikipedia.org/wiki/Tampa_affair</a>.</span>Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-21188387746848388292013-01-10T09:30:00.000-08:002013-11-20T16:36:56.589-08:00Australiako kontu zaharrak (I)<br />
<br />
<i>Aurreko batean, etxeko ganbaran pilatzen diren gauza zaharren artean,
aspaldiko paper eta idazki sorta batekin egin nuen topo, ustekabean.
Galdutzat nituen gutunak ziren, Australian izan nintzen garaian idatzi
eta hainbat laguni handik bidalitakoak. Hona hemen orain dela hamar
urteko kontu zahar haiek.</i><b><br /> </b><br />
<b>MYALL CREEK<br /><br />Bingara
herri txikia da, beste bat gehiago, ia elkarren kopiak dirudite herri
hauek. Gelditu gabe pasatu behar nuen baina kale nagusian turismo
bulegoa ikusi dut eta sartu egin naiz. Hango arduraduna edadeko andre
atsegina da eta Delungrako errepidean -nire bidean- interes historikoa
daukan zerbait dagoela esan dit. Myall Creek izeneko tokian monumentu
bat eraiki dutela orain dela ez asko, XIXgarren mendean han hil zuten
aborigen talde baten omenez. Halako zerbait ulertu dut behintzat.<br /><br />Aurrera
jarraitu dut. Errepidean ia ez dago trafikorik. Eguerdia da eta bero
egiten du. Ingurua bakartia da eta paisaian muinoak, belardiak eta
zuhaitz eta zuhaizti bakanak ageri dira.<br /><br />Myall Creek-en,
errepidetik 200 bat metrora, picnic mahai pare bat dago eta bertan,
itzalean, eseri naiz. Hauxe da tokia baina monumenturik ez dut ikusten.
Nire inguruko belardiaren berdintasunean zuhaitz banaka batzuk dira
nabarmentzen den guztia eta urrunago, behealde batean, etxalde bat. Izan
ere, ez dago monumenturik hemen. Ez behintzat lurretik gora altxatzen
den gisakorik, nik espero nuen bezala, bidezidor bat baizik, azkenean
ohartu naizenez. Bidezidorra belar eta elorrien artetik barneratzen da
lautadan eta kilometro inguruko ibilbidea osatzen du. Tarteka, 50
metrotik behin-edo, oroitarri bat dago. Eta oroitarriok, bakoitzean
grabatutako hitz eta irudien bitartez, 1838. urtean hemen gertatu zen
sarraskiaren berri ematen dute.<br /><br />Urte hartako ekainean dozena bat
gizon txuri abiatu ziren zaldiz bere ganadua lapurtu edo zegoen
bazkatokitik aldendu zuen jendearen bila. Abeltzainek aborigenen lurrak
eta ur putzuak bereganatuak zituzten abelgorria hazteko eta haiek
ganadua hil edo urrunduz erantzuten zuten. Gizonak Myall Creek-era heldu
zirenean aborigen talde bat topatu zuten han. Inguruko kolonoek otzan
eta baketsutzat zeukaten talde hau eta ia gauza ziurra zen ez zeukatela
zeikusirik ganaduaren aferarekin. Hala ere, zaldizkoek elkarrekin lotu
zituzten 28 gizon, emakume eta haurrak, pilota handi bat osatuz bezala,
eta arrastaka eraman zituzten inguruetatik. Gero tiroz eta matxetez
denak akatu, gorputz adarrak moztu eta sutara bota zituzten.<br /><br />Bidezidorra
bihurgune pare bat egin eta zuhaitz idor batzuen ondotik igaro da. Han,
gerizpe ziztrinaren babesean, harrizko jarleku bat dago eta bertan
eseri naiz atseden pixka bat hartzera. Eguzkiak gogor jotzen du eta
izerdia tantoka datorkit kopetatik behera. Inguruan ez da beste inor
ageri, neu naiz Myall Creek-eko zidorreko ibiltari bakarra. Baina
oroitarriek ez dute amaitu bere istorioa azaltzen. Laster itzalaren babesa utzi eta aurrera segitu dut.<br /><br />Ez,
ez dute amaitu. Esaten dute, orain, Myall Creek-ekoa ez zela gertaera
berria edo apartekoa izan eta garai hartan burutu ziren sarraski
handiagoen testuinguruan kokatu behar dela. Hurrengo oroitarriek datu
gehiago gehitzen dute. Ordurako hirietan sektore batzuk nekatzen hasiak ziren horrenbesteko krudelkeriarekin eta hiltzaileak epaituak izan
ziren. Lehenengo epaiketan errugabe atera ziren baina bigarren batean
gizonetatik zazpi errudun jo zituzten eta urkatuak izan ziren. Hura izan
zen aborigenak hiltzeagatik txuriak urkatu zituzten lehen aldia. Hala
ere, horrek ez zituen geldiarazi sarraskiak eta ia beste ehun urtez
errepikatu ziren halako krimenak. Azkena 1928. urtean.<br /><br />Bidezidorraren
amaieran oroitarri handiago bat dago. Adiskidetzeko urrats bat izan
nahi du ibilbide honek -dio- eta Australiako txuriek eta aborigenek
elkarrekin eraiki dute.<br /><br />Ibilbidean atzera egin dut astiro eta hasierako
picnik tokira heldu naiz. </b><b><b><b>Toki honetatik bidezidorraren eta oroitarrien arrastorik ez da
somatzen</b></b><b><b>.</b></b> Inguruan dena geldirik dago. Errepidetik,
oso noizean behin, motor baten hotsa iristen zait unetxo batez. Gero
isiltasuna berriro. Eguzkia zeru-lur bakartien jaun eta jabe da, bero zakarra
egiten du. Bizikletako motxila batetik liburu bat atera eta gerizpean
eseri naiz, ur-botila ondoan dudala. Eta irakurtzen hasi naiz:</b><br />
<br />
<i>Australiako
lehen biztanleak orain dela 45.000/60.000 urte iritsi ziren kontinente
honetara eta badirudi itsasoz etorri zirela Indonesiatik, Timor-etik
beharbada. Geroztik, Australiako klima eta lurretara egokitu eta
hemen bizi izan dira. Orokorrean onartzen da munduan etenik gabe iraun
duen kulturarik zaharrenetakoa dela eta batzuek diote Australiako
hizkuntz-familia munduko zaharrena izan daitekeela. Euren artea, mitoak
eta sinismenak munduko zaharrenen artean daude. Ehiztariak, arrantzaleak
eta fruitu-biltzaileak ziren. Ez zeukaten buruzagirik edo
aginte-egiturarik. Ez zuten arroparik janzten, ez etxerik edo aterpe iraunkorrik eraikitzen. Ez zuten hazirik landatzen edo abererik hazten.
Ez zeukaten zeramikarik. Jabetzaren zentzua ia ezezaguna zen haientzat
eta euren hizkuntzetan ez zegoen "bihar" edo "atzo" esateko hitzik.<br /><br />James
Cook nabigatzaileak 1770. urtean ezarri zuen Britaina Handiko bandera
Australiako ekialdeko kostan. Esan daiteke une horretan hasi zela
kolonizazio europarra eta Australiako aro modernoa. 17 urte geroago
Inglaterrak erabaki zuen lurralde urrun eta ia ezezagun hura presondegi
egokia izan zitekeela eta bere espetxeetatik lehen lapur eta gaizkile
taldea atera, 11 itsasuntzitan sartu eta hara bidali zituen. Guztira
1500 lagun. 1778ko urtarrilaren 26an gaur Sydney dagoen tokira iritsi
ziren eta horixe da gaur, hain zuzen, Australiako egun nazionala.<br /><br />James
Cook Australiako ekialdeko kostara heldu zenean sinpatiaz eta
harriduraz begiratu zien han aurkitu zituen gizon-emakumeei. Bere
egunerokoan hau idatzi zuen: "Batzuek pentsatuko dute lurrean dagoen
jenderik mixerableena dela baina gu europarrok baino askoz
zoriontsuagoak dira. Lasaitasunean eta berdintasunean bizi dira. Lurrak
eta itsasoak bizitzeko behar den guztia ematen diete..." Hondartzan
eserita edo kanoa txikietan arrantzan ari zen jende haren jokabideak ere
harridura sortu zuen Cook eta bere gizonengan. Etorri berriak han egon
ez balira bezala jokatu zuten: "...apenas jaso zituzten begiak bere
zereginetatik". Cook-ek honako hau ere idatzi zuen: "badirudi ez dietela
baliorik ematen guk eskeintzen dizkiegun gauzei... ematen du nahi duten
guztia guk alde egitea dela".<br /><br />Europar gehienek, ordea,
basatitzat hartu zituzten, gizakien mailara iristen ez ziren piztitzat
ia. Eta ikuspegi horrek XX. mendera arte iraun du. 1960an,
Queensland-eko eskolaliburu batek horrela aurkezten zituen
gutxigorabehera eta 1967ra arte Gobernu Federalak ez zituen hiritartzat
hartu: ez zituen zentsu nazionaletan sartzen eta ez zeukaten botoa
emateko eskubiderik.<br /><br />Inork ez daki ziurtasunez zenbat bizi ziren
Australian europarrak heldu zirenean. 300.000tik 1000.000ra pentsatzen
da. Baina XIX. mendearen bukaera aldera 50.000 edo 60.000 baino gehiago
ez ziren izango. Kolonoek ekarritako gaixotasunak, batetik, eta
sarraskiak eta hilketak, bestetik, izan ziren beherakada horren
arrazoia. Gaur egun aborigenak Australiako biztanleriaren %1,5 inguru
dira eta nekazal inguruetan edo "outback"ean (Australiako barrualdeko
eremu mortu apartatuak) bizi dira.<br /><br />Lapurtutako Belaunaldiak (The
Stolen Generations). Izen hori ematen zaie 1910. urtetik 1970.era
bere familietatik indarrez urrunduak izan ziren haur aborigenen
belaunaldiei. Gobernuaren politika izan zen eta haurrak estatuaren
ardurapeko zentroetara, misioetara edo adopzio-etxeetara bidaltzen
zituzten. Gurasoekiko loturak hautsiz, haur horiek "zibilizatzea" eta
mundu txurian integratzea izan omen ziren esperimentu horren helburuak.
Inork ez omen ditu zenbaki zehatzak ezagutzen baina badirudi hamarren
batetik heren batera izan zirela guraso aborigenei lapurtutako haurren
kopurua. Esan behar da 1960 arte Australiako estatu gehienetan guraso
aborigenek ez zutela bere haurren lege-zaintza; estatuari zegokion
eskubide hori eta beraz nahi zuena egin zezakeen. Askotan haurrei esaten
zieten bere gurasoak hilda zeudela; beste batzuetan ez zituztela
gehiago maite. Gurasoen artean, eta minaren ondorioz, alkoholismoa eta
suizidioak goreneko mailara igo ziren. 16 edo 17 urte zituztenean haur
hauek "libre" geratzen ziren. Aukera ez zen erreza orduan ere: bere
jatorrizko komunitateetara itzuli, ordurako arrotzak zitzaizkien
bizimodura eta jendartera edo gizarte txuriko aurreiritzi eta
mesfidantzen artean aurrera egiten saiatu.<br /><br />Azken 20 urteetan
Australiako gobernuen politika aldatu egin da. Zenbait kasutan lurrak
itzuli dizkiete komunitate aborigenei. Diru gehiago gastatu dute eskola
eta hospitaletan eta baita komunitateetako ekimen eta egitasmoei babesa
ematen ere. Baina ez dirudi horrek aldaketa handirik ekarri duenik. Gaur
egun, bizi-kalitatea eta ongizatea neurtzen duten adierazle guztietan
(lana, hospitalizazioa, suizidioak, haurren heriotzak,
espetxeratzeak...) aborigenak beste australiarrak baino 2tik 20ra aldiz
okerrago daude. Aborigenak australiar txuriak baino 20 urte lehenago
hiltzen dira, bataz beste.</i><br />
<br />
<b>Orduak aurrera joan dira. Beroaren
erasoa apalduz doa eta laster errepidean egotea zeregin atsegina izango
da berriro. Haize leun bat atera du. Zuhaitz eta belar hostoei
xuxurlatzen die eta hauek, bere lozorrotik esnatuta, kulunka jarri dira</b><b>.</b><b><b> </b></b><b><b>Zeruan hodei gris beltzak azaldu dira eta haizea da orain
Myall Creek-eko ahotsa.</b> </b><b><b><b><b><b><b>Bere desolamenduan badu leku honek hunkigarria
den zerbait. </b></b></b></b> </b>Aurrera jarraitu behar dut. Liburua itxi, ordeka bakartiari azken
begirada bat eman eta abiatu egin naiz.<br /><br />Darwin, 2002ko martxoak 14</b>Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-47874789868850765972012-12-22T15:47:00.000-08:002013-02-13T09:46:45.458-08:00Lizarrako konklabea<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0757SeQAlfbVWLu_uGtV5vh7ww-ZkgEEhbvLFQBUNhwRDBbRdjNu4ErFEimGYtK0fQY06ILmZM32zqaGAb7aSxYsIbdR6BmcxokJB8EkTIvL4YaOPR0SydZPSo0h4I-oVng8vSMoHeDuj/s1600/Lizarra,+2012ko+abendua+(2).jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="185" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0757SeQAlfbVWLu_uGtV5vh7ww-ZkgEEhbvLFQBUNhwRDBbRdjNu4ErFEimGYtK0fQY06ILmZM32zqaGAb7aSxYsIbdR6BmcxokJB8EkTIvL4YaOPR0SydZPSo0h4I-oVng8vSMoHeDuj/s320/Lizarra,+2012ko+abendua+(2).jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lizarrako konklabea</td></tr>
</tbody></table>
<b>Pasa den asteburuan izarrak eta planetak lerroan jarri ziren eta
gertagaitza zena gertatu zen: bide luzeko eta amets handiko 15 nomada
-15 lagun, zahar eta berri- bildu ginen Lizarran, nork bere bizikleta
ondoan hartuta; tartean bi haur bidaiari: Maia, larunbat hartan bertan 5
urte bete zituena eta Unai, Bolivian jaio eta bere bizialdi ia guztia
bidean eman duen ibiltaria (14 hilabete ditu orain). Gertakaria apartekoa
eta munta handikoa zenez -ez baita erraza mundu zabalean gora eta behera
ibili ohi direnak toki batean batera gertatzea- hitz sendo batekin
bataiatu genuen bilkura: Konklabea.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Pasa
den ostiraleko goiza (hilak 14) lainotua atera zuen, euri zantzuekin. Gasteizko
Adurtza auzoan elkartu eta vasco-navarro trenbide zaharra hartuta -gaur
egun bide berdea- ekin genion Lizarrara eramango gintuen 70 kilometroko
zidorrari. Bazkari legea Maeztun egin eta iluntzerakoan iritsi ginen
Lizarrara. Bidean bi zulaketa, kubierta bat lehertuta eta euri
zaparradatxo batzuk izan genituen, hutsaren hurrengoko oztopoak tropel
hartan zihoazen erraldoientzat. Larunbata Lizarran kontu-kontari pasa
eta igande goizean bizikletetara berriro igo eta itzulbidean jarri
ginen. Lainotua zegoen arratsaldea Azazetako mendatea jaisten hasi eta
Arabako Lautadako soroak eta herritxoak begietan hartu genituenean.
Bista ederra. Lainorik gabeko egunetan Gorbeia, Anboto eta Aizkorri
ikusten dira handik, baita Aratz mendia eta Sakanako sarrera ere. Gu,
ordea, Gasteiz aldera gindoazen, Lautadako bihotzera. Hantxe zegoen
hiria, malenkoniazko gristasun batean bilduta.</b><br />
<b><br /></b>
<b>Konklabearen
arrakasta erabatekoa izan zen. Amaieran ez zen ez ke zuririk ez beltzik
atera baizik eta ortzadar koloretsu bat, askotako ametsez, norabidez
eta istorioz osatua. Ez genuen azkenean jakin denon kilometroak batuta
miloi erdira iristen ote ginen, distantziak desagertu egin zirelako
Lizarran. Planeta ibiltariak elkarrengana hurbildu ziren eta orbita gurutzaketa horren arrarotasuna eta edertasuna izango dira denon gogoan iraungo duten markak. </b><br />
<b><br /></b>
<b>Parte hartzaileak:<a href="http://mundubicyclette.be/"> mundubicyclette</a>
familia (Alice, Andoni, Maia eta Unai); Aitor eta Iñigo <a href="http://cyclotherapy.blogspot.com/">Cyclotherapy</a>ko
anaiak; <a href="http://viajenbici.blogspot.com.es/">Prudentziotarrak</a> (Ruben eta Aurora); Hondarribiko Natxo
<a href="http://waterwewait.wordpress.com/">Waterwewait</a>; Tolosako Joanes <a href="http://enbicialsur.com/">Enbicialsur</a>; Iker eta Sandra Mataukokoak;
Luis Markina eta Emi, Burgoseko gonbidatu bereziak eta un servidor, Lontxo
Munduanbarrena.</b>Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-25503673065153986462012-10-25T16:17:00.000-07:002013-01-10T02:20:11.522-08:00Washington - Montana - Idaho - Oregon - Euskal Herria<i> NONDIK NORA: Bellinghan (2012ko abuztuak 18) - EVERETT - Rockport - Winthrop - Tonasket - Sandpoint - Whitefish - Polson - MISSOULA - Salmon - Stanley - BOISE - New Meadows - Council - Enterprise - Walla Walla - Richland - Ellensburg - Leavenworth - EVERETT (urriak 7). Guztira: 3433 km. - EUSKAL HERRIA (2012KO urriak 19). </i><br />
<br />
<i> "On the old highway maps of America, the main routes were red and the back roads were blue. Now even the colors are changing. But in those brevities just before dawn and a little after dusk -times neither day or night- the old roads return to the sky some of its color. Then, in truth, they carry a mysterious cast of blue, and it´s that time when the pull of the blue highway is strongest, when the open road is a beckoning, a strangeness, a place where a man can lose himself." ("Blue Highways" liburutik)</i><br />
<br />
<i> </i><br /><br /><b>MV
Kennikott, 116 metroko bidaiari eta auto-ontzia, 2012ko abuztuaren
13garren egunean, udako arratsalde garbi batean, abiatu zen Alaskako
Whittier herritxotik eta bost gau eta 1200 itsas milia geroago iritsi
zen bere helmugara, Washington estatuko Bellinghan-eko portura. Bost
egun eskaseko itsas bidaia Alaska eta British Columbiako kostari
hegoalderantz jarraituz, bizikletaz ia hiru hilabeteko ibilaldia izan
zena -Kanadako mugatik Alaskako Anchorage hirira- berdintzeko. Aukera
gutxi nituen Alaskatik irteteko eta azkenean huraxe hobetsi
nuen.<br /><br />Egun lasaiak izan ziren. Ontziko goiko kubiertan, Solarium
izena zuen areto zabalean, jarri genituen kanpindendak eta zabaldu
lozakuak bidaiari "pobreok" -kabina eta ohe bat bat ordaintzeko beste ez
genuenok- eta, alde horretatik, egun haiek aldaketa gutxi ekarri zieten
nire ohiturei: ordurarte bezala kanpatuta eta koltxoneta mehe baten
gainean igaro nituen gauak -eta baziren horrenbestez bi hilabete,
oso-osorik, ohe baten biguna dastatu gabe- eta otorduak ere neronek
prestatzen jarraitu nuen, ez baso eta tundrako kanpaldietan gauero
pizten nuen gasolinazko su txikian, baizik eta kafetegiko mikrouhin labe
aseptikoa erabiliz. Muga horiek ezartzen zizkien MV Kennikott-ek gure
ohitura nomadei. Baina berritasun nagusia itsasoa zen, noski. Bertan
zegoen, orain, zapaltzen nuen lurra eta bizikletaren eskulekuari barik
kanpoko kubiertako burdin-hesiari helduta so egiten nion inguruko
munduari. Begiratoki
horretatik zaintzen nuen Kennikott ontziak Barne Itsasbidea -The Inside
Passage-
deritzon kanal eta uharte-labirintoetan barrena egiten zuen
aurrerapena. Zeru garbiak eta itsaso barea lagun, trabarik gabe gozatu
ahal izan nuen kostalde hurbileko baso,
mendi eta gailur txurien edertasuna eta baita begiztatu ere, noizik
behin, ur urdinetatik ernetzen ziren baleen bizkar ilunak eta ondorengo
ur-zorrotada airean. Gauez sehaska handi baten itxura hartzen zuen MV
Kennikott-ek: bere kulunka leunarekin hartzen ninduen loak eta halaxe
esnatzen goizak.<br /><br />Bellinghan-era iritsi ginen goiza ere ederra
atera zuen, eguzkitsua eta epela. Anari, ontzian ezagutu nuen Zaragozako
neskari, eta bere mutilagunari agur esan -Alaskako izokin faktoria
batean lanean arituak ziren- eta portuaren inguruko kale atseginetan
barruratu nintzen. Jack eta Isa, egun hartan ostatu behar ninduten
Warmshowers-eko kideak (1), zain nituen eta haiek bizi ziren auzo aldera
jo nuen. Gogoan dut haruntza nindoala gertatu zen zerbait: nire ondotik
pasatzean auto baten gidariak abiadura moteldu eta burua leihatilatik
aterata oihu egin zidan: <i>"Good luck wherever you go!!"</i> (zoazen
tokira zoazela, ondo ibili!!). Eta besterik gabe, niri ezer esateko
betarik eman gabe, aurrera segitu zuen. Estatu Batuak, ustekabez eta
kontrastez betetako herria: aldizka hain arrotza eta urruna, aldizka
hain ederra eta
abegikorra.
Bellinghan-eko goizak seinale onak eskainiz ematen zidan ongi etorria.</b><br />
<b><br />Jack
eta Isa bikote ezin jatorragoa suertatu zen. Jatorriz txinatarrak
-cantoneraz eta mandarineraz zekiten- kanadiar nazionalitatea zeukaten
eta Estatu Batuetan bizi ziren. Haien etxean bi gau eman eta
biharamunean Everett aldera abiatu nintzen, Wall anaiak agurtzera.</b><br />
<br />
<b>(1) <a href="http://www.warmshowers.org/">Warm Showers</a>: bizikleta -bidaiarioak elkarrekin harremanetan jartzea eta elkarri laguntzea xede duen nazioarteko taldea.<br /> </b><br />
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-83798628180591264402012-08-18T12:13:00.000-07:002013-05-31T04:49:09.500-07:00ALASKA - AMERIKA<div class="MsoNormal">
<div style="text-align: left;">
</div>
<span style="font-family: Times New Roman; font-size: xx-small;"><span lang="EN-US" style="font-size: 14pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-size: 11.0pt;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjr_cysnrTFYM2DAUiBeYKn89zjtN3fQxTG_OwCBUlg1_Q9ADRF57XYZpeme595Ie0LgaXVkiLq_YqTVP5RKQw-tY5YpMx0-1c4E-BieLg0yeaiHdVI0wi42BCmesrRgl58OBQCFBts9eMy/s1600/linda.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="206" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjr_cysnrTFYM2DAUiBeYKn89zjtN3fQxTG_OwCBUlg1_Q9ADRF57XYZpeme595Ie0LgaXVkiLq_YqTVP5RKQw-tY5YpMx0-1c4E-BieLg0yeaiHdVI0wi42BCmesrRgl58OBQCFBts9eMy/s320/linda.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Anchorage (Alaska), 2012ko abuztua</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span lang="EN-US" style="line-height: 115%;">Nondik nora: Dawson – The top
of the world highway errepidea – Kanada/Alaskako muga (2012ko uztailak 30) –
Tok- Delta Junction – Denali highway errepidea – Anchorage. </span></span><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Guztira:
1220 km.</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<div style="text-align: left;">
</div>
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><u><span style="font-family: Times New Roman;"><span lang="EN-US" style="line-height: 115%;">2012ko abuztuak 2, Tok – Dot
Lake, 81 km.</span></span></u></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Ia hilabete eta erdi pasa dugu elkarrekin Julienek eta biok
eta gaur esan diogu agur elkarri. Hegoaldera abiatu da bera Malin-ekin.
Malinekin edo Malinen atzetik hobeto esanda, eta ironia handirik gabe diot, ze neska
horren aurretik ibiltzea ezinezkoa da, eta parean joateko ere nahikoa lan. Halako
txirrindulari gogorrik ez dut oso aspaldian ikusi, egun bakar batean bete
dezake berak, erraz, nik bi egun luzetan ibiltzen dudan distantzia.</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Bakarrik berriro. Haizea nire alde eta aldapa gutxi, hori ere
berritasuna. Baso boreala, lakuak… betiko paisaia deigarririk gabea. Kanpaleku
ona aurkitu dut Dot Lake-ko postetxearen atzean. Iluntzen hasi du gauez, bart ohartu nintzen.</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><u><span style="font-family: Times New Roman;"><span lang="EN-US" style="line-height: 115%;">2012ko abuztuak 4, Richardson Highway errepidea, 81 km.</span></span></u></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Oso egun lainotua. Aurpegiko haizea, tarteka gogorra. Trafiko
gutxi eta arratsaldean euria. Alaska mendikateko gailur txuriak nire aurrean
beti. Mendi artean kanpatu dut, euripean, ibaitik gertu.</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><u><span style="font-family: Times New Roman;"><span lang="EN-US" style="line-height: 115%;">2012ko abuztuak 5, Denali
Highway errepidea, 77 km.</span></span></u></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Ederra, espero baino askoz ederragoa, Utah-z geroztik topatu
dudan lurrik ikusgarriena, agian. Tundra zabala, bakartia eta amaigabea daukat
parean, haren berde infinitua hamaika laku eta aintziraren urdinguneek zipriztintzen dutela.
Urrutirantz ondulatzen da, oztoporik
gabe, baina haren muga ez da zeruertza
baizik eta begien ikusmira guztia betetzen duen 180 graduko anfiteatro
urrun bat, gailur txuriz eta glaziarrez osatua. Alaskako mendiak (1). Ikuskizun benetan ederra. Arratseko
eguzkiak urrezko argi leun batez blaitzen du dena. Ñirñirka ari da tundra,
aintzira bakoitzaren barruan eguzki ttipi bat dagoela ematen du.</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><u><span style="font-family: Times New Roman;"><span lang="EN-US" style="line-height: 115%;">2012ko abuztuak 9, Parks
Highway errepidea, 110 km.</span></span></u></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7jm-UbB5-xHG5xE6fM8e1UPOaqxxXMPR6nHOanF2f1XBKfiHKutwAQ5Tt3U_TSozm1Zc83qnvMsg1j_BTgw6J6H9dmJHB_LstJzNPtCTm0KC8guNA_r-XTreHuJggbN3OpK8TJZwbdFnu/s1600/Hiru93-8DenaliJPG.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="196" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7jm-UbB5-xHG5xE6fM8e1UPOaqxxXMPR6nHOanF2f1XBKfiHKutwAQ5Tt3U_TSozm1Zc83qnvMsg1j_BTgw6J6H9dmJHB_LstJzNPtCTm0KC8guNA_r-XTreHuJggbN3OpK8TJZwbdFnu/s320/Hiru93-8DenaliJPG.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Denali-Mackinley mendia, 6194 m. Alaska.</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span lang="EN-US" style="line-height: 115%;">Sasiarteko nire gordelekutik
–nire kanpalekutik- irten naizenean begiak igurtzi behar izan ditut, bigarren
aldiz goiz honetan. Ez loaren arrastoak uxatzeko, harriduraz eta mirespenez
baizik. Elur eta izotzezko erraldoi bat
ikusi dut nire aurrean, iceberg bat
goizeko aire garbian ainguraturik. </span></span><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Oihan ilunetik ernetzen da
eta
jainko baten indarraz goratzen du bere gorputz txuria goi urdinerantz.
Zalantzarik ez, galdetu beharrik ez estraineko aldiz ikusi arren:
Denali/Mckinley mendia da, Ipar Amerikako altuena. Errepideko 171garren
milian
nengoen kanpatuta eta aurrera jo dut, hegoalderantz, pozik goizaren
eskaintza
bikoitzagatik: ezohiko giro garbiagatik eta ustegabeko ikuspen hargatik.
Koloso
haren gainetik begiak kendu ezinik ibili naiz luzaroan: buru harro eta
egoki
bat bizkar zabaleko gorputz sendo batean; eskuineko sorbalda –
iparraldeko
tontorra- pixka bat goratua, ezkerrekoa atsedenean, koskarik gabe. </span></span><span style="font-family: Times New Roman;"><span lang="EN-US" style="line-height: 115%;">Bakarrik dago, toki honetatik ezerk ez dio itzalik
egiten, beste mendirik ez du ageri ondoan. Bera, goi urdina eta oihanaren altzo
iluna, besterik ez. Autoak bazterretan gelditzen dira argazkiak egitera. Goiza
aurrera, mendi gehiago azaldu dira, gailur ilun eta zorrotz ilada bat, eta
alboetan kokatu zaizkio, ezker-eskuin, peoiak bailiran. </span></span><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Lainoak ere
etorri dira geroago eta Denali handia apurka-apurka inguratu dute. Eguerdirako
guztiz estalita zegoen.</span></span></b></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">(1) Izan ere, "Amphitheater Mountains" dute izena mendi horiek eta Denali errepideko Paxson eta Tangle Lakes bitarteko zatian haien bista zabal ederra dago. Denali errepidea 200 km inguruko bide asfaltogabea da, neguan ixten dena. 1971.era arte Denali Parke Nazionalera iristeko bide bakarra izan zen.</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">.......................................................................................................... </span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">¡QU<span style="font-size: small;">È</span> VIVA AMÈRICA! (edo nola ibili nintzen bizitzaren lau puntu
kardinalen peskizan eta bidaia horretan ikusi eta ikasi nuena)</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times New Roman; font-size: small;"><span style="line-height: 115%;"> <i>“Està mi casa, donde
mis ojos</i></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">quieran posarse para soñar,</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">duermo en el aire, es el deseo</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">quien me arrebata a otro lugar”</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;"> "Vengo del norte", Luz Casal</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;"><br />
</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">“Hala esan zaidan, haizearen boladetan datzala</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">txorien halabeharra</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">badirela portua sekula aurkitzen ez duten</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">ontziak itsasoan”</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;"> B. Atxaga</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times New Roman; font-size: small;"><span style="line-height: 115%;"><b><i>“Eta zuk nola dakizu nora joan nahi duzun?”</i></b><b>, galdetu zidan El Cairon, 2005.aren hasieran,
han ezagutu nuen Kanadako txirrindulari batek. Bera ez aurrera ez atzera
zebilen ordu hartan, zalantzaz betea. Ez zekien zein bide hartu, nondik nora
jo. Libia ikusten zuen mendebaldean, Sudan eta Afrika beltza hegoaldean,
Ekialde Hurbileko herriak ere hantxe, gertu…
aukera asko, lurralde asko, zaila zen, nonbait, erabakia. Nik norabideen kontua aipatu nion. Iparrorratzak eskaintzen dituen lau norabide
nagusietatik bat hautatu eta hari jarraitu, horixe egiten nuela nik. Jarraitu
gainera azkeneraino, lurra amaitu arte, tartean oztopo gaindiezinik edo zelai
goxoagorik azaltzen ez bazen behintzat. Hamaika erabaki egin beharko ziren,
bai, gero, unean-unean, hamaika errepide, bide eta zidor daudelako munduko
puzzlearen zatiak, handiak eta txikiak, lotuz, eta hamaika direlako
bidaiariaren kapritxoak eta halabeharraren aginduak. Haiek arduratuko ziren, apurka-apurka, amaraunean hari bat iruteaz. Ibilian. Baina norabide nagusia funtsezkoa
zen, hark ematen zuen iparra. Eta
ibileraren amaieran atzera begiratu – amaitu nuen kanadiarrari esaten,
seriotasun handiz- eta konturatuko zara
zure norabide nagusi hori ez dela izan mapan egindako lerro zuzen eta garbi bat
baizik eta sigi-saga aurreratzen duen bide bihurri eta aldrebestua. Aitzaki bat
baino ez delako, azken batean, gidari izango duzun iparrizar hori.
Ibiltzeko erabiliko duzun makulu bat
eta ez egiazko helmuga.</b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;"><br />
</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">El Cairoko hartan hegoaldean zegoen ni gidatzen
ninduen iparrizarra eta hari segika nindoan Europako puntaren punta den
Iparraldeko
Lurmuturraz geroztik. Bi bat urtez eraman ninduen aurrera norabide hark
eta ez
nuen abandonatu Hegoafrikako Agullas Lurmuturrera iritsi nintzen arte.
Kanadiarrari esandakoa bete zen arte. Lurra amaitu zitzaidan arte,
alegia.</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;"><br />
</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKy_Do6aYrWk1ETsik6sKAM5CCl2fU6E_KJ86gklOiwDOQ98Ufhc5MrWrsuwc2QilM8pxUyK9JA74YDFA_9XwNaSwBKQjDAJoXdHEal59biznBavKhLKfBk6n7jbm5ScH-VwyKZLXYNPqB/s1600/Amerika,2008-2012+(2)JPG.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKy_Do6aYrWk1ETsik6sKAM5CCl2fU6E_KJ86gklOiwDOQ98Ufhc5MrWrsuwc2QilM8pxUyK9JA74YDFA_9XwNaSwBKQjDAJoXdHEal59biznBavKhLKfBk6n7jbm5ScH-VwyKZLXYNPqB/s320/Amerika,2008-2012+(2)JPG.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">¡Què viva Amèrica!</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: Times New Roman; font-size: small;"><span style="line-height: 115%;"><b>2008ko urrian ere, bidaia honen hirugarren atalari hasiera
eman eta Caracas-era iritsi nintzenean, hegoan zegoen nire iparra (uruguaiarren
pozerako,<i>“que nuestro norte sea el sur”</i> esaten dute-eta haiek). Montevideo
ikusten nuen orduan han urrutian, kontinentearen behealdean, eta are urrutiago,
are hegoalderago, Patagoniako ordekak. Abiatu nintzen, bada, eta behe
hartarainoko bidea ez zen izan, espero bezala, bat ere zuzena. Hegoaldera
nindoalakoan ekialdera jo nuen batzuetan eta mendebaldeko deiari ere jarraitu
zioten, bestetan, nire urratsek; eta inoiz mapa guztia goikoz behera jarri
zitzaidan eta iparra munduak –Uruguaitik kanpokoak- ematen dion ohiko tokian ikusirik, aldapa gorari ekin nion eta atzeraka damurik
gabe abiatu. Halako gorabeherak eta zorabioak sufritzen –gozatzen- ditu inora
iristeko presa handirik ez duenak. Baina izar bat neukan poltsikoan eta haren
bero urruna sumatzen nuen. Iritsi nintzen noizbait Montevideora (2009.aren
amaieran, udarekin batera) eta hango plaza eta merkatu zaharretan, hango kale
geldi itzaltsuetan eta itsas pasealekuko horizontearen zelatan endredatu
zitzaizkidan begiak eta gogoa. Eta iritsi nintzen noizbait ere Patagoniako
ordoki hutsetara eta, zinez, iheslariaren zoriona sentitu nuen han, lur eta
zeru ezin zabalago eta ezin nereago haietan, ez hegorik ez iparrik, mugarik
gabeko mundu oso bat, bide infinitoen ametsa, ihes betearen zorabioa, inora ez
doanarentzat, lur propiorik ez duenarentzat, egon al daiteke horizonte ederragorik? Eta noizbait magal handi haren amaiera ere ikusi nuen, muino koskorrak panparen urrutiko ertzean, eta hurrena laku, baso eta gailur bilakatu zen dena nire inguruan. Hantxe, Ande mendien oinetan, eman nion
buelta neure iparrizarrari, gida nazazu orain urdin hotzeko zure erresumara esan nion,
eraman nazazu Amerikako iparralde
urrunera.</b></span></span><br />
<br />
<span style="font-family: Times New Roman; font-size: small;"><span style="line-height: 115%;"><b>Eta eraman ninduen, ekarri
nau. Hegoamerikako bizkarrezurrera igota lehenik, gailurrik gailur,
Kolonbiaraino. Han, Argentina eta Boliviako paramo andinoetan, minerala eta
pezoa, haizea, gatza eta duintasunaren
mintzaera isila; han, punako ilunsentian, urre-brontzezko sastrakadiak eta kanpaleku bat.
Peruko goi-mendateetan zerua laztantzen
zuten alturak eta bideak, eta airearen
hats mehea; berdearen harrera sakona mendikate luzearen delta kolonbiarrean . Ekarri nau.
Ertamerikako laku, sumendi eta oihanetako hezetasunetan barrena; behinolako
iraultzen oihartzunez eta gaurko bizitzaren indarraz mintzo diren kale zahar
beti berrietan zehar (han, Nikaragua, nire lehen latinoamerika). Ekarri nau.
Bihotzeko Mexiko garden eta ahaztezineraino (Mexiko, bizikletaren amets
alderraiari harrera egin zion nire lehen latinoamerika). Mexikoko egunak,
aspaldikoak eta arestikoak, nola ahaztu? Nola ahaztu denbora zaharraren
orein-ibilkera, gaztetasun harritu hura? Nola ahaztu denbora berriaren argia, itzuleraren transparentzia?</b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;"><br />
</span></span></b></span></div>
<div class="MsoListParagraph" style="line-height: normal; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;"><i><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif";">Lleguè a San Cristobal de las Casas y me encantò,
habia alli una luz y una claridad especial, y la gente con la que me tocò
compartir aquellos dias tambien la tenia. Venia ademas de un periodo de lluvias
y cielos oscuros en Amèrica Central. Pero fue cuando me reencontrè con aquel
Pacifico que ya habíamos recorrido en el año 87, cuando me reencontrè con
aquella costa transparente, suave y solitaria (asi recuerdo al tramo que va
desde Salina Cruz a Huatulco, el que màs me conmoviò), cuando se
despejaron mis dudas… Esa luz de la
costa, esa luz de San Cristobal y de Managua en el 86, y de otros muchos sitios
…es una luz especial, una luz que aparece y desaparece, que a veces solo se
presiente. Una luz que no solo la tienen los lugares... Es la luz que nos recuerda porquè caminamos. La que
el venezolano Eugenio Montejo describe en su poema Manoa. …</span></span></b></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Mexiko, Latinoamerikako azken geltokia, hizkuntzaren azken
babeslekua, sutondoa, herrimina. Hurrena, Muga Handia. Ez dago Amerika guztian
antzekorik, urruntzaileagorik,
bereizgarriagorik. Kontinentearen bularra distantziazko haizkorakada batek
erdibiturik, bi ertz itsu elkarri begira, zubi gutxiko leize zahar bat, bi
Amerikak (zorionez han ere, hemen bezala, mugalari onak daude). Handik gora,
aurrerantzean, AMERIKA, hizki larriz idazten dena, izen hori merezi duen
bakarra, kontinente guztiak adina, eta askoz gehiago, balio duena. Handik behera, aurrerantzean, azpiamerika
bat, “subamerica”, muga bakarreko eta
forma eta eduki zehatzik gabeko multzo ilun, pobre eta kaotiko bat. <br />
</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;"><br />
</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">AMERIKA horretan, honetan, deserriraturik, arrozturik,
etxegabeturik. Eta AMERIKA horretan, honetan, berriro buhame, iheslari, aske,
etxean. <i> Ubi bene, ibi patria</i>. Ongi
sentitzen garen tokian, hantxe daukagu aberria, hantxe aterpea. Beste zerik gabe.
Aintzinakoen egiak. Gure uharteak. Utah hegoaldeko bakardade okreak.
Montanako mendi-zelaiak. Urdin
leuneko udaberria, Missoulan. Jende zintzoen lagunartea. <i>Ibi patria.</i> Aberria, etxe
berria. <i>Your land, my land</i>. Atezuan. Leizeari desafio eginez. Amerika
harro hanpatuaren ertzetik Amerika prestuaren ertzera, arranoaren
hatzaparretatik herritarren elkartasunera, joan-etorri etengabean, mugalari hor ere, edo orekari, (nire) bi ertz
horiek lotzen dituen sokako orekari. Halamoduzkoa. Dorpe samarra.</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;"><br />
</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Kanada ondoren. Arranoaren auzokide europartua, frantsesez
ere dakiena, osasun sistema zibilizatua daukana. </span></span><span style="font-family: Times New Roman;"><span lang="EN-US" style="line-height: 115%;">Cow Boyrik ez han, <i>private property, keep out, keep away, stay out, no
trespassing…</i><i> </i> mehatxuzko ohar lehen
non-nahikoek ageririk ez. Burges zuriak, burges otzanak, nonbait, kanadiarrak. </span></span><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Familiarragoa
dena, aspergarriagoa ere bai. Eta basoak, eta mendiak, lakuak, elurra, lanbroa,
euria, hartzak… eta gero eta gorago, eta nire iparrizarretik gero eta gertuago.
Gida nazazu urdin hotzeko zure erresumara, esan nion. Eta hemen nago, izotzaren
udako lorategietan, lurraren amaiera ilunperik gabekoan. Beste amaiera bat.
Zenbat honezkero? <br />
</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;"><br />
</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Orain dela aste gutxi Artikoko tundra zeharkatu eta Kanadako
Inuvik herrira heldu nintzen, Ozeano Artikoaren ia parera. Patagoniaz geroztik
ekarri nauen ipar norabidearen amaiera izan zen, bi urte luzeko ibiliaren ipar
muturra. Handik mendebaldera egin nuen hurrena, Alaskara, Tok, Denali highway
errepidea, Anchorage. Eta lerro hauek Anchorage hiritik Seattle-era naraman
ontzian idazten ari naiz, Alaskako uretan oraindik, oker ez banago. Bost
eguneko nabigazioa, poltsa bat bete urre kareletik behera eta milaka kilometro
hegoalderantz.</span></span></b></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><b><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">Iparra galduta nora orain? Bizitzaren puntu kardinalek zer
diote? Aitzaki berria aurkitu beharko dute. Eta badirudi aurkitua dutela
dagoeneko. Winnipeg du izena eta ekialdean dago. Winnipeg, Kanadako hiria.
Norvegia eta Finlandiako baso-gauetan, 2004. urtean, kanpindendan eta kandela
baten argitara (iraupen luzeko diodo-linternek erromantizismo horrekin amaitu dute ) entzun nuen izen hori
lehenengo aldiz. Indiano aberastu baten paperezko ezpainetan, entzun. Gogoan
izkutatu zen eta orain hasi zait deika. Norabide batek ez du gehiago behar.
Bidaiari bat pozik egon liteke horrenbestez. Behin-behineko norabidea izango
da, izatekotan. Urriak elurra eta hotza omen dakartza inguru haietara. Sutondo
bat bilatu behar negurako. Aterpe goxo bat. Bihotza izoztu ez dadin. Eta horizonteak
aztertzen, horizonteak laztantzen,
jarraitu dezan. Ipar (Izar) berri baten bila.</span></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times New Roman; font-size: small;"><span style="line-height: 115%;"><br />
</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="line-height: 115%;">2012ko abuztuaren 16an</span></span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: small;"><i><span style="font-family: Times New Roman;"><span lang="EN-US" style="line-height: 115%;">Alaskako uretan, MV Kennicott
ontzian.</span></span></i></span></div>
Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1609825694149468658.post-76021831409891106352012-07-25T14:54:00.002-07:002013-02-25T12:25:51.642-08:00Inuvik - Kanada (III)<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFsvVA-ni0M6__Q9jGbsDZ1DyEQxqCsiVIPZr8goDfhA5upxXJubBWjZfRpwF2_hDlr-mgE88sb_-W7r8HgwrMbFuo5-xGCV9E6x5xOtf5P3JsJ4-d8K2i8PUxpn4YxmsEIQ3b6bnsdqF7/s1600/Hiru90-31.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="220" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFsvVA-ni0M6__Q9jGbsDZ1DyEQxqCsiVIPZr8goDfhA5upxXJubBWjZfRpwF2_hDlr-mgE88sb_-W7r8HgwrMbFuo5-xGCV9E6x5xOtf5P3JsJ4-d8K2i8PUxpn4YxmsEIQ3b6bnsdqF7/s320/Hiru90-31.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inuvik-erantz. Dempster Highway. Kanada, 2012</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: left;">
</div>
<br />
<i>NONDIK NORA: Whitehorse (2012ko uztailak 6) - Dawson - Dempster Highway - Inuvik (uztailak 22). GUZTIRA: 1368 km.</i><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<b>Inuvik non dagoen?? Ondo, horra hor hona iristeko jarraibideak: hartu Ipar Amerikako mapa bat, bilatu
Alaska eta Kanada arteko muga, jarri behatza muga horretan eta eraman
gora poliki Ozeano Artikoraino; orain mugitu behatza zentimetro bat
eskuinetara kostaldeari jarraituz.... HORTXE!!! Hortxe bertan dago Inuvik eta hortxe bertan nago ni
une honetan. <br /><br />Inuvik ("gizonaren tokia") McKenzie ibaiaren deltan
dago, Ozeano Artikotik 100 bat km hegoaldera eta Zirkulu Polar
Artikotik 200 km iparraldera. 3500 biztanle inguruko herria da, kanpoko
itxurari dakokionez bereizgarri eta grazia apartekorik gabea, Kanadako
bataz bestekoa baino pobreagoa, inondik ere. Kale nagusi bat dago eta
bertan bi supermerkatu (garesti-garestiak), denda txiki batzuk, "igloo"
tankerako eliza katolikoa, biblioteka publikoa eta eraikin publiko
handiagoren bat edo beste. Uda betea da eta horrek esan nahi du
eguraldia epela dela, 24 orduko argia dagoela eta urte sasoi honetan
iristen diren turista banakak dabiltzala kaleetan. Eta guzti
horrekin ere lasaitasuna erabatekoa da kale horietan, ia hilik dirudite.
Negua nolakoa izango ote den hemen... pentsatze hutsak tristura ematen
du. Inglesa da hemengo hizkuntza nagusia edo ia bakarra. Datu
garrantzitsua da kontuan hartuta biztanleriaren erdia baino
gehiago Inuvialuit (inuiten talde bat) eta Gwich`in talde etnikoek
osatzen dutela. Baina uste dut askoz errazagoa dela tagaloa entzutea
Inuvik-en inguru hauetako jatorrizko hizkuntza bat baino (lagun batek esanda jakin dut "anorak" eta "kayak" hitzak Inuiten hizkuntzatik mailegatu ditugula. Eta "tundra" samieratik)<br /><br />Errepidearen
amaiera da hau, kontinenteko ipar-muturra niretzat, Amerikako
amets zahar beti berrituaren -eta beti ederraren- azken txanpa. Alaskara noa
hurrena eta han badago Inuvik baino iparralderago dagoen eta bertara
iristeko bidea daukan petrolio-herri bat, Deadhorse (edo Prudhoe Bay).
Izenaren erromantizismoa gorabehera, ez dut uste bertara hurbilduko
naizenik. Ez bideak ez helmugak ez omen dute berez merezimendu handirik.
Edo hobeto esanda merezimendu bakarra dute: kontinenteko tokirik
iparraldekoena izatea. Domina polita da, ez dut ukatuko, baina ez dut
jantziko.<br /><br />Inuvik-era iristeko bidea, ordea, bai, polita izan da,
Kanadak eskaini didan ederrena. 700 kilometro inguruko bide
asfaltogabe eta bakarti hori baso boreal eta tundrako paisaia zabal eta
bikainetan barrena doa aurrera, mendi eta mendi-hegi borobildu
eta soilduen artetik batzuetan eta Mackenzie ibai-deltaren lautada
zingiratsuak zeharkatuz azken partean. Hainbat mendate txiki igo behar
dira eta Zirkulu Polar Artikoko marra igaro, 405garren kilometroan.
Ederra. Ez hainbeste baso boreala (aspertu gara honezkero alde batera
eta bestera okertzen diren itxura ziztrineko zuhaitz "mozkortiak"
ikusten) baina bai tundra huts eta amaigabeko zabaltasun berria. Kontuan
hartu behar da Kanada guztiak izan duela niretzat halako itxitura baten
antza, zuhaitzez, basoz eta lainoz egindako itxitura egunerokoa eta ia
klaustrofobikoa. Hemengo tundrak arnasa eman dit. Patagoniako
eremuak ere ekarri dizkit gogora eta Mongoliakoekin amets eginarazi.
Animaliak ere ikusi ditugu, oso gertu. Ez kariburik zoritxarrez, baina
bai azeriak, artikoko kattagorriak eta grizzly hartzak.<br />
..........................................................................................................<br /><br />
<i>"KIRATSA DARIE GIZAKIEI!"</i>, pentsatu zuen, nonbait, 50 metro eskaxera
errepide bazterreko gain txiki batetik guri begira zegoen piztiak.
Grizzly hartz bat zen, bi metro eta gehiagoko erraldoi iletsu eta buruhandi
bat, eta atzeko hanken gainean zutik jarrita zegoen, gure aldera begira,
gure usaina aditzen. Jakin nahi zuen nortzuk ginen, nor ziren bere
eremuan sartu berriak ziren izaki arrotz haiek. Horretarako zutitzen
dira hartzak. </b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfhBaHuqHeYrHLXUl62NlNMFjsDrA5lfssmVIbQ6Yq-xBh_kFkHoBfHW5pADb_9v7hCWXMRK7GcxhYyFRXWY3TRbDEZ18Z7QPfSXeUF5vqxshfSRAE0mDkvlNT_d13oC0QytxsGiEI0Gnk/s1600/Grizzly+BearJPG.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfhBaHuqHeYrHLXUl62NlNMFjsDrA5lfssmVIbQ6Yq-xBh_kFkHoBfHW5pADb_9v7hCWXMRK7GcxhYyFRXWY3TRbDEZ18Z7QPfSXeUF5vqxshfSRAE0mDkvlNT_d13oC0QytxsGiEI0Gnk/s320/Grizzly+BearJPG.jpg" width="266" /></a></div>
<b>Yukon eta Northwest Territories probintzien arteko mugara hurbiltzen ari ginen arratsalde hartan eta Julianekin hizketan nindoan ni, lasai asko. Patagoniako ordokiak, Mongoliako estepak, inguruko tundraren zabaltasun berria... tokirik toki hegan zihoan gure hizpidea, muga guztien gainetik, baina ustegabeko agerpen hark
hatsa jan zidan eta alturetatik ziplo jeitsiarazi. Bizikletaren gurpilak lurrari josita gelditu zitzaizkidan. <i>"Look!!
Look!!"</i>, esan nion lagunari. Ondorengoa oso azkar gertatu zen. Hartzak
lurrera bihurtu zituen aurreko hankak, buelta eman, ipurdia
erakutsi eta ihesari eman zion. Arrapaladan. Infernuko usaina aditu balu
bezala. Korri eta korri egin zuen eman ahal guztian eta minutu oso batez
ez zen gelditu. Ez dira hartzak korrikalari makalak, gero! Guk
harrituta ikusten genuen nola alde egiten zuen, nola urruntzen zen tundrako lautada zabal, berde, eder hartan. Gero eta urrunago, gero eta txikiago.
Azkenean, puntu marroi nimiño bat baino ikusi ez genuenean gelditu egin
zen eta hara eta hona patxadaz hasi. Orain bai, bere-berea zen erresuma
hura, han ez zion inork enbarazurik egingo.</b>
<b><br /><br />
Hartz puxka hura hantxe, tente gure aurrean, gure usaina hartzen...
Instant ziragarria izan zen, begietan eta oroimenean betirako grabatuta
gelditzen diren horietakoa. Eta gero korrikaldi hura... benetan izutu
genuen pizti gixajoa!! <i>"Kiratsa darie gizakiei"</i>, pentsatuko zuen. Eta ez da harritzekoa. Uste dut edozeinek pentsatuko zuela hori egun haietan
gurekin topo eginez gero. Izan ere, dutxa aukera handirik ez dago Artikoko
bideetan...</b>
<b><br /></b>Lorenzo Rojo, "Lontxo". lontxo@hotmail.comhttp://www.blogger.com/profile/11810720845714436502noreply@blogger.com0